Jag kan inte lÄta den hÀr dagen passera utan att skriva ett inlÀgg hÀr.
Idag Àr min tjugofyraÄrsdag pÄ nÀtet.
Ăven om glansdagarna börjar kĂ€nnas avlĂ€gsna sĂ„ finns det fortfarande confetti kvar frĂ„n de största festerna. Och du ska veta att det verkligen inte Ă€r dags för nĂ„gra eftertexter.
Det hÀr Àr verkligen inte sÄngen vi spelar nÀr bloggen Àr slut.
Jag drömmer fortfarande om att skriva en julkalender och jag drömmer fortfarande om att blogga oftare och lÀngre. Och bredare. Och bÄde lÀgre och högre. à t alla hÄll faktiskt. Det börjar bli dags att sluta hÄlla ihop saker. Nu stoppar vi allt i vattenspridaren och trycker pÄ on.
Tjugofyra Ă„r.
Folk som Àr tjugofyra Är Àr ju vuxna och allting. De kan vara lÀkare. Och slaktare. Och hemmafruar. Och trÀslöjdslÀrare. Det har de hunnit med. Under tiden.
Under solen.
Nu tar vi tag i de nÀsta 24 och vill du lÀsa om de första 20 kan du besöka mitt tjugoÄrskalas. HÀr.
Tack till dig som Àr ny och till dig som varit med alla 24 Är. Och till dig som jag har hittat pÄ vÀgen. Och nu rÀknar bÄde som bekanta och som vÀldigt nÀra vÀnner.
Jag pratade med en kollega idag om klÀder. Det Àr inte ett av mina favoritÀmnen men hon ville prata om detta och vem Àr jag att sÀga att Àmnet suger?
Hon berÀttade att hon tycker att hon handlar alldeles för mycket klÀder och jag kontrade med att jag borde köpa lite mer. Hon sa att hon köper klÀder för en summa per Är och jag tÀnkte att den summan hade rÀckt i tio Är för mig.
Senare idag lÀste jag pÄ Instragram nÄgonstans att det finns sÄ mycket klÀder i vÀrlden att det skulle kunna rÀcka i 6 generationer framÄt.
Mina klÀder skulle inte rÀcka i ens fyra generationer framÄt men jag har ju annat som minst sagt svÀmmar över.
SÄ jag funderar lite pÄ om jag skulle ta och bestÀmma mig för ett trevligt köpstopp nÀsta Är. Och nÀr jag tÀnkt den tanken kÀnde jag att min hjÀrna kunde andas en stund. Det var som att trycka pÄ en pausknapp. Inga mer paket att hÀmta pÄ Coop efter en jobbig dag pÄ jobbet. Inga mer kartonger att riva isÀr och gÄ till kartonginsamlingen med. Inga fakturor i mailinkorgen frÄn nÀtshopping och andra onödiga inköp.
Köpstopp kan vara elÀndigt och trist men ocksÄ vÀldigt rogivande och befriande.
Jag sÀger inte att jag inte fÄr köpa nÄgot alls. Men jag fÄr inte köpa nÄgot jag redan har. Jag behöver inte lagerföra saker. Jag kan köpa dem nÀr jag absolut behöver dem. Om jag nu behöver dem. Vilket jag har svÄrt att tro.
Det finns andra projekt jag funderat pÄ inför nÀsta Är och kanske kan dessa kombineras. Jag tÀnker att ett foto om dagen vore kul. Som det sen kan bli ett album av nÀr Äret Àr slut. Jag tÀnker pÄ att det vore kul att virka en sÄn dÀr temperaturfilt som min syrra roar sig med i Är. Jag tÀnker pÄ att inte Àta godis pÄ ett Är. Och pÄ att göra en drös armhÀvningar och ett gÀng sits ups varje dag. Baka allt bröd sjÀlv. Göra mig av med ex antal saker om dagen.
Kanske kan jag göra allt.
Jag sitter inte i en ekonomisk knipa. Jag har lyckligtvis inga ekonomiska problem. Men jag har mycket saker och jag vet roligare grejer Àn prylar att fylla skÄp och lÄdor med att anvÀnda pengarna till. En kul resa kanske. Snygga slingor i hÄret. En elcykel. En hundvalp. En kolonistuga. En kurs i danska. En lÀgenhet. En mÄnads tjÀnstledighet. Eller tvÄ.
TÀnk om jag skulle ta och köpa ledig tid för mina pengar.
Faan sÄ smart.
Det Àr Ànnu sÄ lÀnge bara oktober. Om Àn bara nÄgra dagar till. Men jag har god tid pÄ mig att fundera ut nyÄrslöftet.
Har du funderat pÄ nÄgot?
Och förresten. Det Àr ju faktiskt sÄ att jag har haft ett Är av köpstopp en gÄng förut. Om det kan man lÀsa i den hÀr bloggen. Samma blogg som dÄ.
DĂ„ har vi startat upp oktober. Och det tycker jag att vi har gjort bra.
Jag trodde lĂ€nge idag att den första oktober Ă€r först nĂ€sta vecka. Men samtidigt stod jag och stĂ€mplade papper med ”2024-10-01”. SĂ„ jag vet inte hur det gick ihop i huvudet pĂ„ mig. Kanske hade en sladd Ă„kt ur. Glappkontakt. SĂ„nt har ju hĂ€nt förut.
Jag lÀrde mig nÄgot smart av en kÀr nÀtvÀn i morse. Hon hade skrivit en smart kommentar pÄ mitt förra blogginlÀgg. Hon skev att hon tycker att jag ska vÀnda mig Ät rÀtt hÄll. Det var inte en uppmaning eller en tillrÀttavisning, det var ett varmt och fint rÄd. Och bland det smartaste jag lÀst pÄ lÀnge.
TÀnk att nÄgra fÄ ord kan förÀndra sÄ mycket i en trött och lite sur hjÀrna som inte ens vet vilken mÄnad det Àr.
Tack till dig, som sjÀlv vet vem du Àr.
En annan liten grej som förÀndrat mycket, i alla fall pÄ mitt matbord, Àr de smÄ gröna bönorna. Edamebönorna. En kompis pratade om just dessa och jag tÀnkte att det var ju lÀnge sen jag Ät sÄna och varför Àr jag en sÄn periodare som Àter grejer tills jag storknar och sen glömmer bort dem?
SÄ! Jag köpte mig en pÄse. Kokade dem i saltat vatten i nÄgon minut och stekte dem sen i olja ihop med hackad vitlök, riven fÀrsk ingefÀra och chiliflakes. Och sen kÀra du sÄ hÀllde jag upp dem pÄ en tallrik och strödde över rejÀlt med flingsalt. DÀrefter Ät jag dessa till en god kall öl.
JĂ€klar.
Vilket proffs jag Àr som kan laga sÄ goda grejer.
IngefÀra blir godare och godare för varje dag som gÄr tycker jag. Snart köper jag mig vÀl en knöl, skalar den och Àter den som ett Àpple.
Jo dÄ. Nu Àr det lill-lördag igen. Det vet man pÄ grund av att man vet att det var lill-fredag igÄr.
Jag vet inte, men borde det inte vara bÀttre vÀder nÀr det Àr lill-lördag? FÄr det verkligen vara samma vÀder som pÄ en dassig mÄndag?
Eller tÀnk om det Àr sÄ att lill-lördagen Àr sÄ festlig i sig att man inte borde bry sig om vÀdret? Som att man inte lÀgger mÀrke till vÀdret eftersom dagen Àr sÄ jÀvla lattjo att allt annat ÀndÄ bleknar?
Med hÀlsporre och begynnande nackspÀrr Àr det svÄrt att inte lÀgga till det trÄkiga vÀdret pÄ minussidan, men man har ju inte roligare Àn man gör sig (som bekant) sÄ jag kÀmpar vidare. Ser inte molnen bakom solen eller hur det nu var.
En stor grej pÄ min pluslista Àr ett ljuvligt stÀlle som jag besökte i lördags. MÄrdsmÄlens HandelstrÀdgÄrd. Deras instakonto dök upp i mitt flöde och jag kÀnde att jag mÄste dit nÄgon gÄng inom kort. Och kortast möjligt var i lördags.
Det fanns sÄ mycket fint och personalen var sÄ trevlig. Jag hade kunnat köpa 38 vÀxter och dubbelt sÄ mÄnga andra snygga grejer men nöjde mig med en vÀxt och en till vÀxt och tÀnkte att jag snart mÄste Äka dit igen.
En ”Ring of fire” fick följa med hem och det var första gĂ„ngen jag stiftade bekantskap med en sĂ„n lirare. Den har nya blad som Ă€r rullade likt monsterans blad. Jag undrar som de Ă€r slĂ€kt pĂ„ nĂ„got vis. I sĂ„ fall vill jag vara slĂ€kt med dem.
Nu skiner solen pÄ ena sidan av vÄrt hus och pÄ andra sidan Àr himlen svart. Det Àr som att tillvaron vill sÀga Ät mig att jag minsann kan vÀlja sjÀlv. Sol eller Äska, valet Àr tydligen mitt. Lustigt ÀndÄ, det Àr andra gÄngen ikvÀll som livet sÀger mig detta. Den hÀr gÄngen var det vÀdret som försökte ge mig en kÀnga och för en liten stund sen var det min man. Min man försökte pÄ ett vÀnligt sÀtt tala om för mig att om man bara ser de jobbiga sakerna orkar man inte med de roliga. Och ibland mÄste man göra det jobbiga för att fÄ det roliga. SÄ sa han.
Typiskt. Jag som vill att allt ska vara 100% roligt och 110% enkelt och smidigt.
Men ibland har jag mina ljusa stunder och vÀljer glÀdje. Som i söndags kvÀll till exempel nÀr jag fick bÄde feeling och livslust och slÀngde ihop en hink med Àppel- och ingefÀrsglögg som nu stÄr och bubblar och jÀser i klÀdkammaren. Det hÀr blir fÀrdigt till första advent och hur man man inte kÀnna livslust nÀr man tar in detta i sin slitna sjÀl?
Och glöggdoften dĂ„ min kĂ€ra vĂ€n. Glöggdoften. Som löken pĂ„ laxen. Som aw’n med bĂ€sta gĂ€nget.
PÄ tal om glögg sÄ har jag funderat pÄ det hÀr med julkalender. Om jag skulle ta och köpa mig en lagom till decembers intrÀde i vintermörkret. Jag vet bara inte vad kalendern skulle innehÄlla. Lakrits? Nagellack? Choklad?
Har du införskaffat nÄgon kalender Ànnu? Vad innehÄller den i sÄ fall? Eller om du inte har nÄgon kalender, vad skulle du dÄ vilja ha för innehÄll i en som du skulle vilja ha? Du fÄr inte sÀga vila och fred och lugn och ro och sÄnt. Bara sÄ att du vet. (Det Àr mina regler som gÀller hÀr som du vet sen förut!)
Förresten har jag inte pratat klart om blommor kom jag pĂ„. Jag har nĂ€mligen en trekantseuforbia (high chaparall) som snart vĂ€xer genom taket… vĂ„gar jag sĂ„ga av den för att sen hoppas pĂ„ att den ska förgrena sig? Eller kommer den att döden dö om jag gör det?
Det Àr sÄ mycket frÄgor hela tiden. Man orkar ju inte med sig sjÀlv.
Men jag vet i alla fall att jag ska vÀnda mig Ät den sidan som visar bÀst vÀder frÄn och med nu. Och inte tÀnka pÄ molnen nÀr solen ligger framför. Eller bakom. Eller hur det nu var.
Och detta Àr nog svaret pÄ om sÄgen ska fÄ jobba sig igenom euforbian eller ej.
TÀnk att jag har sÄ fina besökare som kommer hit trots att jag gick i lÄngtids-ide. Men nu ska du som vÀntat sÄ troget pÄ mig fÄ lön för mödan. Nu ska jag bjuda pÄ bÄde det ena och det andra. Det ska du ha klart för dig. Du ska fÄ lÀsa om allt möjligt. HÄll i dig. Hittar jag ett nytt favoritlÀppstift t ex sÄ kommer du vara den första som fÄr veta. Du kan betrakta dig sjÀlv som VIP. För det Àr precis vad du Àr.
VÀrry impÄrtÀnt pörsÄn.
DĂ€r har du den!
Idag Àr ju en sÄn dÀr viktig dag som borde vara en flaggdag. Dagen dÄ BLOSSA berÀttat vad Ärets glögg smakar. För glögg Àr viktigt. Bland det viktigaste vi har. Lite VIP. Precis som du.
I Är ska det smaka lite whisky och lite rökigt och lite sjögrÀs.
Jag tycker att det lÄter spÀnnande. Jag gillar whisky och jag gilla sjögrÀs (som man rullat runt en sushi). Rök Àr jag inte sÄ förtjust i men jag vill ju inte vara gnÀllig. SÄ give it to me bara. Det ska bli en fröjd att fÄ prova sen nÀr det Àr dags för det.
Och kolla flaskan. Typiskt skitsnygg.
En annan dÄndimpsgrej som hÀnt idag Àr att jag sett snygga pappersgrejer som hÀngde i ett tak i ett slags kyrkligt rum. Smart att göra sÄna och hÀnga upp och smart att ta en liten julgranskula och fÀsta i mitten. Jag mÄste göra sÄna.
Nu har jag inte sÄ mÄnga papper hemma som det stÄr om Jesus pÄ. Men jag har andra papper. En del helt utan text och en del med recept pÄ. Eller nyheter. Eller hemska historier om mord. Men hÀr ska göras strutar och limmas ihop. Det ska du fÄ se.
Ja. Det Àr vÀl aldrig för sent att ta sig i kragen va? Det Àr vÀl aldrig för sent att öppna den dÀr dörren till det dÀr skafferiet som man inte riktigt minns varför man stÀngde.
Det började med brist pÄ bra dator och nÄgonstans mitt i bristen fick jag klumpiga fingrar och fick svÄrt att blogga frÄn mobilen.
Eller klumpiga fingrar fick jag inte. Det skrev jag bara för att skylla pÄ nÄgot. Man bör skylla ifrÄn sig om man kan. Det har jag lÀrt mig av en ny kollega som inte Àr skyldig till ett enda dugg som skulle kunna vara nÄtt lite dÄligt.
Va? Skrev jag det dÀr? Ja, ja. Det Àr vÀl inte mitt fel heller.
Men, men. Jag har inte bara en ny kollega, jag har en ny dator ocksÄ. Eller en nygammal. Vilket passar mig utmÀrkt. Jag var pÄ vÀg att köpa en ny och blev sen erbjuden en fin begagnad. SÄ jag slog till. Utan att fundera. Och se sÄ fint jag kan skriva pÄ min nya bÀrbara kamrat. Och oj sÄ mÄnga tusenlappar jag sparade.
Jag saknar skrivandet sÄ mycket. Jag saknar att fÄ hÄlla lÄda utan att bli avbruten och att alltid fÄ vara den som bestÀmmer Àmnet.
Nu framstÀller jag mig sjÀlv som en vedervÀrdig person. Men jag unnar mig det. HÀr fÄr jag ju vara som jag vill. Och hÀr kan jag hÄlla enkvinnasshow och strunta i om nÄgon försöker avbryta mig.
Om man bortser ifrÄn att jag har blivit Ànnu vedervÀrdigare Àn jag var förut sÄ Àr jag mig ganska lik. Jag bryr mig nog i och för sig Ànnu mindre om saker nu för tiden och jag Àger fÀrre saker eftersom mitt intresse att rensa bort grejer bara ökar och ökar. Jag Àlskar fortfarande klÀnningar och jag virkar sjalar sÄ fort jag fÄr chansen. SÄ jag Àr mig lagom olik.
PÄ tal om klÀnningar. Jag har just hÀmtat en ny pÄ utlÀmningsstÀllet. Den har jag unnat mig för att jag Àr vÀrd den men ocksÄ med hjÀlp av alla miljarder jag sparade genom att köpa en dator som nÄgon annan knappt har anvÀnt.
Jag drömmer fortfarande om att skriva en julkalender men jag vet fortfarande inte vad den ska handla om. Jag fÀrgar inte hÄret lÀngre och det har jag förresten inte gjort pÄ vÀldigt lÀnge. Jag mÄlar inte naglarna sÄ ofta eftersom jag fÄr lite eksem pÄ hÀnderna ibland. Fast dÄ och dÄ skiter jag i de dÀr eksemen och tÀnker att klia dÄ, kom igen! Jag bryr mig icke.
Jag fantiserar om ett liv nÄgon annan stans och om smidiga matlÄdor med hÀlsosamt innehÄll. Jag lÀngtar efter Ärets glögg frÄn Blossa och rÀknar dagarna tills MusikhjÀlpen börjar. Vi ska snart hÀlsa pÄ gamla vÀnner pÄ ny ort och imorgon ska jag lÀra mig hur man överlever i kris och krig.
Och sÄ saknar jag min pappa nÄtt djÀvulskt. Han försvann till andra sidan i mellandagarna. Det kommer jag aldrig att lÀra mig att leva med. Aldrig i helvete.
Men blogga, det kan jag. SÄ det ska jag göra nu.
Har jag nĂ„gon besökare kvar? Ho ho! Ăr det nĂ„gon som lĂ€ser? Det stĂ„r hĂ€r i sidan att jag skrivit 539 ord nu och att det tar 3 minuter att lĂ€sa.
Vi var och fixade nya pass ikvÀll. Det Àr ju inget konstigt med det och vi kommer ju att fÄ varsitt och allt Àr ju bra och ordentligt och fint. Och tjejen i luckan hos polisen var rar och ung och hade sÄ fint hÄr. Och var sÄ pedagogisk och trevlig och gjorde allt i en strikt ordning.
Men det hÀnde nÄgot nÀr hon bad mig stÀlla mig och titta in i kameran för att bli fotograferad till passet. Titta in i kameran och se sÄ neutral ut i ansiktet som du bara kan.
Blixt blixt!
âNej, du ler och lyfter pĂ„ ögonbrynen och liksom spĂ€rrar upp ögonen⊠du mĂ„ste liksom slappna avâŠâ sa hon.
Jag skulle alltsÄ titta in i kameran utan att le, utan att vÀnda andra kinden till, utan att rÀcka ut tungan eller lÀgga till ett filter med kaninöron och glittrande regnbÄgar.
âNu blev det jĂ€ttebra!â sa hon efter andra tagningen och bad mig godkĂ€nna fotot som dĂ„ visades pĂ„ en stor skĂ€rm intill mig.
Jag fick en chock. Jag skrek âJAG SER JU SKITSUR UTâ och den unga söta tjejen kvittrade stolt âJaaa, det blev helt perfekt!â
UrsÀkta?!?
Helt perfekt!?!
Det var den fulaste bilden pĂ„ mig jag sett pĂ„ 25 Ă„r. Jag sĂ„g deprimerad, arg och ledsen ut. Jag sĂ„g ut som om jag fotades inför att sĂ€ttas in i FĂNGELSE pĂ„ livstid.
Ska jag buras in? Ska jag inte fÄ ett pass för att kunna Äka utomlands?? Ska jag lÄsas in bakom lÄs och bom och behöva be om tillÄtelse för att fÄ gÄ och kissa?
Chock!
Men det Àr vÀl bara att tugga i sig. Att det Àr sÄdÀr man ser ut nÀr man slÀpper allt man hÄller uppe.
Humör, mungipor och vÀrdighet.
Jag Àr inte en sÄn person som tycker att man mÄste le. Jag Àr inte en sÄn som automatiskt sÀger att andra ser arga ut bara för att de inte skrattar. Men att fÄ se mig sjÀlv i svartvitt pÄ en stor skÀrm, nÀr jag slÀppt allt, var inte dagens eller ens vÄrens höjdpunkt.
Det var ett uppvaknande.
En kÀftsmÀll.
Som hette duga,
AnvÀnder jag passet för att jag ska ut och resa ska jag lÀmna fram det upp och ner. För dÄ kanske jag ser lite gladare ut. DÄ kanske allt hamnar i nÄgon form av balans.
Ras Àr inte balans.
Jag lĂ€mnade in mitt gamla pass och sa âDu fĂ„r gĂ€rna kasta detta. BrĂ€nn det vet jag!â till gulliga tjejen. För jag var sĂ„ ful pĂ„ min förra bild i mitt pass som gĂ„tt ut. Nu önskar jag att hon kunde klippa ur den förra bilden och klistra in likt scrapbooking i mitt nya pass.
Nej men det hÀr Àr ju inget att gnÀlla om. VÀrre saker har ju hÀnt i vÀrlden. Folk svÀlter och det Àr krig inpÄ knuten. Jag vill inte sitta hÀr och klaga över att jag rÄkar se skitful och surpuppig ut i mitt nya pass. Jag menar, jag fÄr ju hÄlla mig hemma bara. Innanför landets grÀnser. Det blir inga resor utanför passgrÀnserna.
SÄ kan jag sitta hÀr hemma och se helt neutral ut.
Har jag sagt det? Att det Àr fredag idag? Att den hÀr veckan lider mot sitt slut och att det kan vara sÄ att vi bara har det bÀsta kvar.
Om nu jag kan sitta hÀr med sminket lite för lÄngt under ögonen och sÀga vilken del av veckan som Àr bÀst för dig.
Jag har som regel att sluta med strumpbyxor 1 maj och gÄ över till lite mer bara och fria ben. Men i Är har den regeln fÄtt ruckats pÄ. Och det beror pÄ att temperaturen Àr helt ruckad. Jag Àr ju varmt lagd av naturen och tycker om svala temperaturer, men kalla tÄr har jag svÄrt för. SÀrskilt nÀr de Àr mina egna. Men i helgen fÄr nog byxstrumporna ryka för ihop med det gÄr vi Àven in i sommargarderoben. Vilket betyder att jag byter ut 20% av klÀderna, behÄller 80% och hÄller fötterna vÀlfilade. Och detta ser jag fram emot. Mjuka fötter Àr den bÀsta huvudkudden.
Eller vad skrev jag nu?
I veckan har jag storhandlat med hjÀlp av tvÄ fina presentkort som jag sugit pÄ lÀnge likt en lÄng och lyxig karamell. Jag har svÄrt för att handla med presentkort. Jag vill gÀrna gÄ och vÀnta pÄ det absolut mest fantastiska att köpa för dem. Vill att det ska vara nÄgot allra sÀrskildast som köps. SÄ att det ska bli vÀrt sÄ mycket som möjligt. Och jag har vÀntat lÀnge. PÄ grÀnsen till för. LÀnge alltsÄ.
Och en annan grej jag sysslat med i veckan Àr ett sova bÀttre-projekt. Efter att ha blivit inspirerad av SVTs serie Sov gott. Jag testar nu att Àgna fÀrre timmar Ät sömn för att kolla om det ger mina sovtimmar högre kvalitet.
Och ja. Det verkar funka. Sover nu för fÄ timmar men de fÄ har mycket högre kvalitet Àn de som jag sov nÀr de var mÄnga. Och jag upplever inte mig sjÀlv som tröttare pÄ dagtid.
Men dra mig baklÀnges pÄ en vagn. Eller kyss mig under ryggens slut. Vilket du vill. Men det Àr nÀstan ett Är sen jag skrev texten hÀr nedanför om min tveksamma personlighet.
Personligheten har inte blivit bÀttre. Och inte vÀrlden heller. Och ekonomin har fÄtt sig en kÀftsmÀll nu nÀr ett huvud spetskÄl kostar 80 spÀnn. Men jag Àr still going strong och nu jÀvlar kör vi.
Livet Àr för kort för att inte bloggas om. Och jag Àr sugen pÄ att visa dig och vÀrlden vad jag gör i mitt oerhört intressanta och spÀnnande liv.
Jag lovar dig inte guld och gröna skogar men kan ge dig en och annan text dÄ och dÄ. Om livet, om prylarna och lÀppstiftet, om relationerna och om pysslet. Och kanske om en god macka eller en död krukvÀxt.
Kvinnan sprang lite fram och tillbaka. Hoppade över grejer och Ă„ngrade sig och gick tillbaka och höll pĂ„ och valde och funderade. Jag hade hamnat bakom henne men tĂ€nkte att jag kan nog ”köra om” henne eftersom jag bara skulle ha en enda sak. En klick sylt.
Jag bestĂ€mde mig för att köra om. Och precis nĂ€r jag passerade henne sĂ„ gjorde hon en lite yvig rörelse och jag rĂ„kade komma Ă„t henne. Och jag Ă€r inte den som Ă€r den sĂ„ jag log lite vĂ€nligt och sa ”Jag ber verkligen om ursĂ€kt! Jag skulle försöka vara lite smidig hĂ€r men jag förstĂ„r nu att jag bara rör till det”. Och sĂ„ log jag lite vĂ€nligt igen. SĂ„dĂ€r som bara jag kan.
FÀrgglatt och hÀrligt.
Och dÄ förstÄr du, att dÄ hÀnder nÄgot som sÀllan har hÀnt mig. Att hon inte alls ler tillbaka och sÀger att det inte gör nÄgot. Att hon inte alls sÀger att det var lika mycket hennes fel som mitt.
IstĂ€llet vĂ€nder hon sig mot mig, spĂ€nner ögonen i mig och sĂ€ger ”Det sĂ€ger en hel del om ens personlighet. Att man tror att man kan gĂ„ precis som man vill!”.
Jag blev lite paff. Och Àven lite sur. Det var ju inte som att jag hade gett henne en hockeytackling. Jag hade ju bara rÄkat komma Ät hennes arm. Och nu ifrÄgasatte hon hela min personlighet. Det var lite mastigt sÄhÀr pÄ morgonen vid pannkaksfrullen. SÄ att sÀga.
Det Àr ÀndÄ beundransvÀrt. Att en mÀnniska som rÄkar bli lite nuddad, har en sÄn mustig replik i rockÀrmen. Att det ligger sÄ nÀra till hands att kritisera en hel personlighet pÄ grund av en smÄsak.
Jag svarade lite surt tillbaka ”Jag bad ju faktiskt om ursĂ€kt”. Och sen gick jag vidare i livet och mot min plats. Och tĂ€nkte att hon hade vĂ€ldigt fula badtofflor pĂ„ sig till sin i övrigt snygga klĂ€dsel.
Men det sÀger vÀl en del om min personlighet sÀkert. Att jag klankar mer pÄ folks badtofflor.
En smarrig gindrink som jag och min personlighet delade pÄ, i ett glas vi inte blÄst sjÀlva.
I övrigt var helgen helt perfekt pÄ alla sÀtt och vis. Trevliga kurskamrater, rolig kurs, god mat, fint hotell och massa annat sÄnt som man fÄr livslust av.
Life is a plate of cupcakes 
