Elpiano





Elpiano Àr en kategori elektromekaniska analoga anslagskÀnsliga klaviaturinstrument eller keyboards konstruerade pÄ 1940, -50 och -60-talet av bland andra Harold Rhodes, Yamaha Corporation och Wurlitzer.
Elpiano ska inte sammanblandas med digitalpiano, som intrÀdde pÄ marknaden pÄ 1980-talet. Ett digitalpiano Àr ett helelektroniskt instrument som efterliknar originalinstrumentet sÄ vÀl att det kan vara svÄrt att höra skillnad. Digitalpianot har minst 88 blyvÀgda tangenter, vilket ger dem en tröghet som liknar mekaniken i ett akustiskt piano, och möjliggör liknande spelteknik. Genom samplingssyntes emuleras klangen av sÄvÀl inspelade akustiska pianon som av elpianon (enligt definitionen ovan) och av syntetiskt framstÀllda elpianoliknande klanger, med flera instrument.
KĂ€nda modeller och fabrikat
[redigera | redigera wikitext]Det mest kÀnda ursprungliga elpianofabrikatet Àr FenderRhodes, dÀr gummiklÀdda klubbor (ursprungligen filtklubbor av flygeltyp) trÀffar runda metallstavar, framför individuella pickupmikrofoner. Instrumentet Àr i viss mÄn nÀrbeslÀktat med det akustiska pianot, frÄn vilket klaviaturen (tangenterna) och delar av mekaniken lÄnats. Klangen pÄminner emellertid snarare om vibrafon, klockspel och celesta, som har en liknande tonbildning med vibrerande metallstavar, samt elgitarren, frÄn vilken principen med induktionsspolar som elektromagnetiskt fÄngar upp tonen sannolikt hÀmtats.
I ett Wurlitzer-elpiano trÀffar filtklÀdda hammare tungor av sÄgbladsstÄl, vilket ger ett snÀrtigare och knorrigare ljud Àn FenderRhodes mjukare och bredare ton.
Clavinet Àr ett elförstÀrkt klavikord.
Till elpianon rÀknas ocksÄ elflygeln som var ett elförstÀrkt piano som var populÀrt pÄ 70- och 80-talen, och bland annat anvÀndes av musikgruppen Abba. I elflygeln anslÄs pianostrÀngar av filtklÀdda klubbor. Instrumentet saknar resonanslÄda, men en mikrofon Àr placerad under varje strÀng. Detta ger en klang med stora likheter med ett akustiskt piano, men nÄgot funkigare.
Synthesizers kan framstÀlla nya ljud som har likheter med klangen i elektromekaniska elpianon. Vid 1980-talets början slog Yamaha DX7 igenom, som baserad pÄ FM-syntes gav upphov till en ny elpianoliknande klang som kom att bli karaktistisk för 1980-talets popballader.
Missuppfattningar
[redigera | redigera wikitext]Ett par vanliga missuppfattningar Àr
- att elpianot skulle lĂ„ta som ett elförstĂ€rkt piano â instrumenten har genom sin konstruktion fĂ„tt en egen identitet i och med att klangen inte alls lĂ„ter som ett piano, Ă€ven om ambitionen varit den frĂ„n början. Gemensamt Ă€r klaviaturens utformning och utseende. Ett Wurlitzer, dock, har liknande av mekanik som det akustiska pianot och dĂ€rmed mer gemensamt, men lĂ„ter inte heller som ett elförstĂ€rkt piano. Det gör dĂ€remot elflygel och digitalpiano.
- att elpianot skulle vara ett elektroniskt instrument eller nĂ„gon slags synthesizer â elpianot Ă€r ett elektromekaniskt instrument pĂ„ samma sĂ€tt som elgitarren. Det Ă€r helt analogt och ickeelektroniskt, det vill sĂ€ga det innehĂ„ller inte aktiva (förstĂ€rkande) eller oscillerande elektroniska komponter sĂ„som transistorer och integrerade kretsar. Instrumentet saknar strömförsörjning. Om man lyssnar noga hör man en mycket svag akustisk ton frĂ„n instrumentet Ă€ven om förstĂ€rkare och högtalare Ă€r avstĂ€ngda.
Historia
[redigera | redigera wikitext]MÄnga tidiga experiment att elektrifiera pianot gjordes under mitten av 1900-talet. Earl Hines lÀr ska ha turnerat med ett 2 ton tungt instrument pÄ -30-talet. UngefÀr samtidigt efter andra vÀrldskriget provade Rudolph Wurlitzer Company och Harold Rhodes olika koncept. The Pre-Piano lanserades 1946 av Rhodes och 1954 kom Wurlitzers första modell ut. Den första inspelningen med elpiano gjordes 1954 av Sun Ra "Angels and Demons at Play" och den första topplistelÄten med elpiano var Ray Charles "What'd I Say" 1959. Miles Davis ville frÄn och med 1967 att hans pianister skulle spela FenderRhodes, nÀr han började experimentera med elektriska instrument och Jazz fusion eller Jazzrock.
Piano-orchestre électro-moteur var ett elektriskt piano, uppfunnet i Paris av en Herr Schalkenbach, som 1862 inför kejserliga familjen fick förevisa sin uppfinning i Compiegne. Uppfinnaren pÄstod, att vad han spelade pÄ ett elektriskt piano i Paris, ögonblickligen skulle kunna Äterges frÄn ett annat elektriskt piano, till exempel i Petersburg, förutsatt att de elektriska trÄdar som sammankopplade bÄda instrumenten, var orubbade.[1]
Effekter
[redigera | redigera wikitext]Precis som pĂ„ en elgitarr och andra elektriska instrument kan klangen moduleras med olika effekter; det kan vara eko, olika rumsklanger, svepande stereoeffekter, tremolo (vibratoeffekt baserad pĂ„ varierande amplitud), chorus (summerade signaler med varierande tidsfördröjning), "flanger"/"phaser" (summerade signaler med varierande fasvridning, vilket ger upphov till svepande filtereffekt), komprimering som gör ljudet jĂ€mnare och mer distinkt, eller distorsion/fuzzbox (olinjĂ€r förstĂ€rkning som ökar övertonshalten och ger upphov till en "sprucken" intermodulation). Ăven det rena elpianot erbjuder stora nyanserings- och uttrycksmöjligheter i sitt anslag, allt frĂ„n en mjuk klockliknade klang till en angenĂ€mnt aggressiv attack.
Musikstilar och musiker
[redigera | redigera wikitext]Elpianot (oftast Rhodes eller Wurlitzer) har sedan senare delen av 1960-talet haft stor betydelse inom mÄnga musikstilar och kan t.o.m. sÀgas ha pÄverkat uppkomsten av Jazz fusion, d.v.s. jazzrocken som uppstod i slutet pÄ 60-talet. NÄgra betydelsefulla namn Àr Miles Davis, Steely Dan, Weather Report (Joe Zawinul), Chick Corea, Herbie Hancock, Supertramp, Pink Floyd, Stevie Wonder och Billy Joel. Sedan introduktionen har instrumentet blivit "en del av inventarierna" pÄ samma sÀtt som flygeln, basen, gitarren eller trumsetet.
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- â Piano-orchestre Ă©lectro-moteur i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)