Hoppa till innehållet

Krysokoll

Från Wikipedia
Krysokoll
KategoriMineral
Strunz klassificering9.ED.20
Kemisk formel(Cu2-xAlx)H2-xSi2O5(OH)4·nH2O[1]
FärgBlågrön
KristallstrukturOrtorombiska kristallsystemet
SpaltningSaknas
BrottMussligt eller sprött.
Hårdhet (Mohs)2½–3½
GlansOfta jordig.
Ljusbrytningnα=1,575–1,585

nβ= 1,597

nγ=1,598–1,635
Dubbelbrytningδ=0,023–0,050
Optisk karaktärTvåaxligt negativ[2]
Densitet1,9–2,4
Referenser[3]

Krysokoll eller Krysokolla är ett vattenhaltigt kopparsilikat (Cu2-xAlx)H2-xSi2O5(OH)4·nH2O. Mineralet kan innehålla en mindre andel av grundämnet aluminium (x<1 i formeln).

Krysokoll är vanligt i den övre, oxiderade zonen, av kopparfyndigheter.[4]

Etymologi och historia

[redigera | redigera wikitext]

Krysokolla är känd sedan antiken. Mineralnamnet är sammansatt av de grekiska orden χρυσός chrysos (guld) och κόλλα kolla (limma). Krysokolla har använts som hjälpmedel vid lödning av guldsmycken.[5] Ett gammalt namn var kiselmalakit.[6]

Krysokolla är ett kryptokristallint mineral varför den ibland har betecknats som delvis[7] amorf. Färgen är spanskgrön till blågrön med vitgröna streck. Krysokolla har ofta druv- eller njurlika yttre former.

Krysokolla är på sina ställen en värdefull kopparmalm, bland annat i Arizona. Krysokolla har även använts som prydnadssten.

Krysokolla är ett sekundärt mineral.[2] Det förekommer i derpt eller tätt i koncentriska aggregat, mest skorpor eller stalaktiter. Krysokolla förekommer tillsammans med andra sekundära kopparmineral,[2] i synnerhet malakit,[4] av vilka krysokolla är en omvandningsprodukt. Andra mineral som förekommer ofta tillsammans med krysokoll är tenorit, halloysit och nontronit.[4]

Antropogent krysokoll har påträffats kring slagg och smältverk.[2]

  • Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 199 
  1. ”IMA list of minerals”. http://cnmnc.main.jp/. Läst 25 juli 2022 (via cnmnc.main.jp).
  2. 1 2 3 4 ”Chrysocolla” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-1040.html. Läst 18 augusti 2026.
  3. Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. (7)116. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  4. 1 2 3 ”Chrysocolla” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/chrysocolla.pdf. Läst 18 augusti 2026.
  5. Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 216
  6. Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: kisel
  7. Krysokoll på Store norske leksikon

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]