Hoppa till innehÄllet

Petaurus

FrÄn Wikipedia
Petaurus
Petaurus breviceps
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDĂ€ggdjur
Mammalia
OrdningFÄframtandade pungdjur
Diprotodontia
FamiljFlygpungekorrar
Petauridae
SlÀktePetaurus
Vetenskapligt namn
§ Petaurus
AuktorShaw 1791
Utbredning
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Petaurus Àr ett slÀkte i familjen flygpungekorrar (Petauridae) med fem till sju arter. Dessa djur har liksom flygekorrar utvecklat en flygmembran mellan extremiteterna och kan svÀva flera meter mellan trÀden. Trots liknande egenskaper Àr dessa tvÄ djurgrupper inte slÀkt med varandra.

Arterna förekommer pÄ den indonesiska ön Halmahera som tillhör Moluckerna och pÄ mindre öar i nÀrheten. Dessutom lever de pÄ Nya Guinea samt i nordöstra och östra Australien.[1]

KĂ€nnetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arternas viktigaste kÀnnetecken Àr flyghuden som strÀcker sig frÄn handleden till vristen och som brukas genom att strÀcka ut extremiteterna. PÀlsen har pÄ ovansidan en grÄaktig fÀrg och undersidan Àr ljusare, gul- eller vitaktig. En svart strimma strÀcker sig frÄn huvudet lÀngs över ryggen till svansen. Dessutom finns svart-vita mönster i ansiktet.[1] Dessa flygpungekorrar nÄr en kroppslÀngd mellan 12 och 32 centimeter (utan svans) samt en vikt mellan 80 och 700 gram. SjÀlva svansen Àr yvig och 15 till 48 centimeter lÄng.[1]

LevnadssÀtt

[redigera | redigera wikitext]

Petaurus lever huvudsakligen i öppna skogar och Àr frÀmst aktiva pÄ natten. PÄ dagen vilar de i bon av blad som ofta ligger i trÀdens hÄligheter. De har förmÄga att svÀva pÄ en nerÄt lutande strÀcka över 100 meter och kan byta riktning nÀr de manövrerar med svansen. Det horisontala av stÄndet mellan startplatsen och mÄlet kan vara upp till 45 meter.[1]

Individerna lever vanligen i grupper som bestÄr av dominanta förÀldrar samt flera generationer ungar. Varje grupp har ett revir som försvaras noga mot inkrÀktare. Dessa pungdjur har olika lÀten för att kommunicera med varandra.[1]

Arterna Àr allÀtare och livnÀr sig bland annat av trÀdens vÀtskor, blommor och nektar samt av spindeldjur, insekter och mindre ryggradsdjur. NÀr tillgÄngen till föda Àr lÄgt kan de falla i ett kortvarigt stelt tillstÄnd (torpor).[1]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Arter som lever i norra delar av utbredningsomrÄdet har inga sÀrskilda parningstider men de arter som lever i Australien föder sina ungar vanligen under vintern eller vÄren (juni till november). DrÀktigheten varar i 16 till 21 dagar och per kull föds ett eller tvÄ ungdjur, sÀllan tre. Ungarna lever sina första 70 till 100 dagar i moderns pung (marsupium) och stannar ytterligare tvÄ mÄnader i boet. I boet Àr bÀgge förÀldrar ansvariga för ungarnas uppfostring. Efter cirka tvÄ Är Àr ungarna könsmogna. Den Àldsta kÀnda individen i fÄngenskap blev 14 Är gammal.[1]

Arterna Àr:[2][3]

  • Korthuvad flygpungekorre (Petaurus breviceps) har det största utbredningsomrĂ„det. Den lever pĂ„ Halmahera, Nya Guinea och nordöstra Australien. Dessutom infördes arten pĂ„ Tasmanien. Den Ă€r en av de mindre arterna i slĂ€ktet.
  • Petaurus norfolcensis förekommer i östra och sydöstra delar av Australien. Den liknar den förstnĂ€mnda arten men Ă€r betydligt större.
  • Petaurus australis Ă€r den största arten i slĂ€ktet och lever likasĂ„ i östra Australien. Djurets mönster i ansiktet Ă€r inte lika tydligt som hos andra arter i slĂ€ktet. PĂ€lsen Ă€r mera brunaktig.
  • Petaurus gracilis lever bara i en mindre region i nordöstra Queensland. Den hotas av skogsröjning och dĂ€rför finns uppskattningsvis bara 2500 individer kvar. IUCN listar arten som starkt hotad (EN).
  • Petaurus abidi beskrevs sĂ„ sent som 1981 som sjĂ€lvstĂ€ndig art. Den lever pĂ„ norra Nya Guinea och listas som akut hotad (CR).
  • Petaurus biacensis finns pĂ„ smĂ„ öar norr om vĂ€stra Nya Guinea.
  • Ibland listas ytterligare en art frĂ„n Nya Guinea, P. tafa, men denna populationer rĂ€knas vanligen som underarter till korthuvad flygpungekorre.
Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn tysksprÄkiga Wikipedia, 29 oktober 2009.
  1. 1 2 3 4 5 6 7 Nowak, R. M. (1999) s.139/40 Google books
  2. ↑ Groves, C. (2005). Wilson, D. E., & Reeder, D. M. (utgivare) Mammal Species of the World (3 upplaga) Johns Hopkins University Press. s. 54-55. ISBN 0-801-88221-4. http://www.bucknell.edu/msw3.
  3. ↑ Petaurus pĂ„ IUCN:s rödlista, lĂ€st 1 september 2013.

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0801857899

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]