Hoppa till innehÄllet

Pierre Mauroy

FrÄn Wikipedia
Pierre Mauroy
Pierre Mauroy, 1990.
Född5 juli 1928[1][2][3]
Cartignies[4], Frankrike
Död7 juni 2013[1][2][3] (84 Är)
Clamart[4], Frankrike
BegravdcimetiĂšre de l'Est
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole normale nationale d'apprentissage
SysselsÀttningPolitiker[5], skollÀrare
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
BorgmĂ€stare i Lille (1973–2001)
Europaparlamentariker
första Europaparlamentet, Frankrike (1979–1980)[6]
Frankrikes premiĂ€rminister (1981–1984)
Förste sekreterare för franska socialistpartiet (1988–1992)
Senator (1992–2011)
Politiskt parti
Socialistiska partiet
Franska sektionen av Arbetarinternationalen
UtmÀrkelser
Storkorset av NationalförtjÀnstorden (1981)
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjÀnstorden (1982)
Officer av Québecs nationalorden (1986)
Storofficer av Hederslegionen (2008)
Storkors av Kristi militÀrorden[7]
Senegals Lejonorden
Republiken Polens förtjÀnstorden
Finlands Lejons orden
Riddare av Leopoldsorden
Kommendör av Kronorden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjÀnstorden - stora kommendörskorset
Stora ordensbandet av CedertrÀdorden
Redigera Wikidata

Pierre Mauroy, född 5 juli 1928 i Cartignies, Nord, död 7 juni 2013 i Clamart, Hauts-de-Seine, var en fransk politiker, medlem av Socialistiska partiet (PS), och landets premiÀrminister frÄn 23 maj 1981 till 17 juli 1984 under president François Mitterrand.[8][9][10] Mauroy var Àven borgmÀstare i Lille 1973-2001.

Mauroy gick vid 16 Ă„rs Ă„lder med i ungdomsorganisationen av Franska sektionen av Arbetarinternationalen (SFIO, en föregĂ„ngare till PS), och var dess nationelle sekreterare frĂ„n 1950 till 1958.[8] 1963 blev han ledamot av SFIO:s partistyrelse. Vid partikongressen i Épinay-sur-Seine 1971 var han en av de som hjĂ€lpte Mitterrand att ta kontroll över Socialistpartiet. Han valdes in i parlamentet pĂ„ en mandat frĂ„n departementet Nord 1973.

Mauroy var talesperson för Mitterrands presidentvalskampanj 1981 och blev efter presidentvalet utsedd till premiÀrminister. Han avgick 1984 efter kontroverser kring finansieringen av privata skolor.

Mauroy var förstesekreterare för Socialistpartiet 1988-1992 och ordförande för Socialistinternationalen 1992-1999.[8] Han stödde SégolÚne Royals kandidatur nÀr det franska socialistpartiet skulle utse presidentkandidat Är 2007.

UtmÀrkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. 1 2 senat.fr, senat.fr-ID: senateur/mauroy_pierre92037v.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 5131, lÀs online, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w64z9trx, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  4. 1 2 matchID, matchID-ID: f6DrLxd6MM1T, lÀst: 28 november 2023.[kÀlla frÄn Wikidata]
  5. ↑ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 772, lĂ€st: 20 april 2022.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  6. ↑ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 772.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  7. 1 2 lÀs online, www.ordens.presidencia.pt .[kÀlla frÄn Wikidata]
  8. 1 2 3 Mauroy, Pierre, rulers.org, lÀst 2020-11-16
  9. ↑ France, rulers.org, lĂ€st 2020-11-16
  10. ↑

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
FöretrÀdare:
Raymond Barre
Frankrikes premiÀrminister
1981–1984
EftertrÀdare:
Laurent Fabius
FöretrÀdare:
Lionel Jospin
Förstesekreterare för Socialistiska partiet
1988–1991
EftertrÀdare:
Laurent Fabius