Simdyna

En simdyna (ofta simdynor dÄ de Àr tvÄdelade) Àr ett redskap som frÀmst anvÀnds av barn som hÄller pÄ att lÀra sig simma, sÀrskilt i simskolor. Simdynan kan bestÄ av exempelvis frigolit eller ihÄlig hÄrdplast. Den Àr lÀttare Àn vattnet och fÀsts pÄ barnets rygg för att hjÀlpa till att hÄlla kroppen flytande. Simdynan medverkar dock inte till att hÄlla barnets huvud ovanför vattenytan.
Historik
[redigera | redigera wikitext]AnvĂ€ndning av simdynor Ă€r kĂ€nd sedan antiken och frĂ„n Tyskland beskriven Ă„r 1551. Svenskt belĂ€gg med bild finns av Olaus Magnus Ă„r 1555 utgivna Historia de gentibus septentrionalibus dĂ€r han beskriver hur man framstĂ€llde simredskap av vass och djurblĂ„sor med syftet att sĂ€rskilt för barn och ungdom öka nöjet av att bada och öva sig i att simma. Senare har simdynor nĂ€mnts i bland annat floror, men det var först i slutet av 1700-talet som konsten att simma lyftes upp till offentlig diskussion. Ă r 1788 anordnade Kungliga Patriotiska sĂ€llskapet en uppsatstĂ€vling dĂ€r deltagarna skulle ange vad de ansĂ„g vara den bĂ€sta, lĂ€ttaste av egen erfarenhet grundade metoden att lĂ€ra sig simma. Dessförinnan hade det varit var och ens ensak att lĂ€ra sig simma och det var frĂ€mst pojkar som lĂ€rde sig det. FrĂ„n inkomna uppsatser framgick att utöver sĂ€varter (Schoenoplectus sp.) och vass (Phragmites australis) kunde urinblĂ„sor frĂ„n svin- och nötkreatur (âoxarâ) anvĂ€ndas liksom flytetyg av flaskor, trĂ€ och kork. Under mitten av 1900-talet anvĂ€ndes innerslangar frĂ„n cykelhjul, men det blev lĂ€tt obalans sĂ„ den som anvĂ€nde en sĂ„dan riskerade att fĂ„ huvudet under vattenytan.
I och med att olika plaster blev mer allmÀnna i samhÀllet blev de dominerande ocksÄ som simdynematerial, men i en film som tagits av Albert Eskeröd vid Nordiska museet 1946 frÄn Norra Rörum i SkÄne visas en pojke med sÀvdynor.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- Lidström, Isak; Svanberg, Ingvar (2019). âSimdynor av sĂ€v eller vassâ. Svensk botanisk tidskrift (Uppsala: Svenska botaniska föreningen) 113 (6): sid. 366-71. ISSN 0039-646X. https://archive.org/details/svensk-botanisk-tidskrift_2019_113_6/page/366.