Splitter

Splitter (tidigare även skrot,^[a] eller sprängbitar)^[3] är flisor av bråte som slungas ut av en brisad (metallsplitter, träsplitter med mera), såsom från en explosion eller en genombrott av en farande projektil. Flisorna kan härröra från det briserande objektet i fråga, såsom ett skal runt ett sprängämne som exploderar (vanligen kallat bomb) eller material i dess väg.

Hur stora splitter som bildas beror på materialet som påverkas och den utlösta energin. Hos explosiv ammunition avgörs det egna splittret av splitterhöljets kvalitet, tjocklek och form samt typen av sprängämne med mera. I handgranater och artillerigranater styr man ibland splittrens storlek genom spår i granatens hölje eller med en inre splitterkopp. Vissa handgranater har även förmågan att aptera en yttre splittermantel som kallas sprängskal. En annan metod är att fodra (omge) sprängämnet med kulor (vanligen ingjutna i plast), så kallat förfragmentering, vilket exempelvis ingår i kulspränggranater.

Splitter från en spränggranat kastas typiskt sett ut med en hastighet av 1000–2000 meter per sekund, men splittren bromsas snabbt av luftmotståndet. Ett splitter med en vikt av 1 gram bromsas till halva utgångshastigheten på en sträcka av 15 meter. Kulor bromsas långsammare på grund sin regelbundna form; en stålkula på 1 gram har tappat hälften av sin hastighet först efter 39 meter.^[4]

Bildexempel

Genomskärning av kulspränggranat fodrad med förfragmentering.
(Ananas)handgranat med splittringsspår i höljet.
Skafthandgranat (övre) apterad med sprängskal.
Genomskärning av handgranat med inbakad förfragmentering.
Dissekerad handgranat med stålspiral som splitterkropp.

Anmärkning

↑ Såsom i skrotverkan.^[1] Om skrot som förfragmentering – svensk ammunitionsmärkning: S^[2]

Källor

↑ ”37 mm granatgevär fm/43 – några smärre noteringar” (PDF). Eskilstuna vapenhistoriska förening. evhf.se. (reviderad utgåva 2017). sid. 2. https://evhf.se/EVHF/wp-content/uploads/2023/07/37-mm-rekylfritt-gevar.pdf. Läst 12 mars 2026. ”Konstaterades att skrotverkan med sgr fm/42 typ II var 50% bättre än med sgr m/34. Verkan sgr fm/42 – genomslag 10 – 12 mm handelsjärn och 8 – 10 mm pansarplåt. Verkan kraftig mot levande mål: 200 skrot (splitter) inom 5 m avstånd från brisadpunkten”
↑ Mårtensson, Leif (2006). Handbok | Artilleripjäser och eldrörsvapen 1800 – 2000. Statens försvarshistoriska museer. sid. 136–167. ISBN 91-976220-1-X. https://sfhm.se/wp-content/uploads/2021/11/SFHM-skriftserie_handbok-artilleripjaser-och-eldrorsvapen-1800-2000.pdf. Läst 11 augusti 2023
↑ Sprängbitar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909), ”Enkelgranaten åter är afsedd att verka hufvudsakligen genom sina sprängbitar och är i anledning häraf tillverkad af mindre motståndskraftigmaterial, så att den lätt springer sönder.”
↑ Hagwall Magnus, red (1983). Vapenverkan: information utarbetad vid FOA om verkan av olika vapentyper mot markmål. Stockholm: Försvarets forskningsanstalt (FOA). Libris 8350910. ISBN 91-38-07932-1

[3] Såsom i skrotverkan.^[1] Om skrot som förfragmentering – svensk ammunitionsmärkning: S^[2]

[evhf-1] ”37 mm granatgevär fm/43 – några smärre noteringar” (PDF). Eskilstuna vapenhistoriska förening. evhf.se. (reviderad utgåva 2017). sid. 2. https://evhf.se/EVHF/wp-content/uploads/2023/07/37-mm-rekylfritt-gevar.pdf. Läst 12 mars 2026. ”Konstaterades att skrotverkan med sgr fm/42 typ II var 50% bättre än med sgr m/34. Verkan sgr fm/42 – genomslag 10 – 12 mm handelsjärn och 8 – 10 mm pansarplåt. Verkan kraftig mot levande mål: 200 skrot (splitter) inom 5 m avstånd från brisadpunkten”

[Mårtensson-2] Mårtensson, Leif (2006). Handbok | Artilleripjäser och eldrörsvapen 1800 – 2000. Statens försvarshistoriska museer. sid. 136–167. ISBN 91-976220-1-X. https://sfhm.se/wp-content/uploads/2021/11/SFHM-skriftserie_handbok-artilleripjaser-och-eldrorsvapen-1800-2000.pdf. Läst 11 augusti 2023

[nfbj-4] Sprängbitar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909), ”Enkelgranaten åter är afsedd att verka hufvudsakligen genom sina sprängbitar och är i anledning häraf tillverkad af mindre motståndskraftigmaterial, så att den lätt springer sönder.”

[Vapenverkan-5] Hagwall Magnus, red (1983). Vapenverkan: information utarbetad vid FOA om verkan av olika vapentyper mot markmål. Stockholm: Försvarets forskningsanstalt (FOA). Libris 8350910. ISBN 91-38-07932-1

[a]

[3]

[4]

[1]

[2]