Låååång bloggpaus!

Nu var det minsann en evighet sedan jag hälsade på i bloggvärlden. Har kanske inte haft behovet. Har kanske inte ens haft lust. På våren är det så mycket annat som pockar på och nu när sommaren gjort entré känns det nästan som att jag helt glömt bort att jag någonsin bloggat...!?

Livet leker rätt så bra just nu faktiskt. Jag mest bara ÄR med min familj för närvarande och det passar mig riktigt bra känner jag. Lite frustrerande mellan varven, det är ju liksom inte så där rosa skimrande som man skulle kunna tro att vara ledig hela dagarna... Men jag antar att det är en del av lärdomen också. Jag försöker att njuta så gott jag kan av alla dessa dagar som rusar förbi i alla fall - jag hoppas att ni gör det också!

Glad Påsk...

Oron har kommit tillbaka. Inte över maskar eller hårlöss och risken att betraktas som en spetälsk... Det kändes i jämförelse löjligt att beklaga sig över, när vännens tillstånd har försämrats igen. Hennes ögon hade inte gnistan igår. Det gjorde mig rädd. Jätterädd.

Packar väskorna inför påskfirandet med en klump i magen. Måtte allt gå vägen. Ska frossa i tid med mina närmaste under den kommande ledigheten. Livet kan inte vänta var det någon som sa. Så sant, men så svårt att komma ihåg mitt i allt...

Glad Påsk till er alla...

Månadens hyresvärd..?

Förra veckan blev en vecka då jag faktiskt glömde bort att vara tacksam över att jag är frisk och allt det där... För en sekund kunde jag inte alls tänka rationellt eller logiskt utan förvandlades till en fullkomligt hysterisk varelse... Inte nog med att jag hade mens och fler finnar än en hormonstinn femtonåring, nej dessutom blossade ett gigantiskt herpes munsår upp som ett brev på posten. Det är märkligt vad ett munsår kan få en att känna sig som en pestsmitta. Man tycker att varenda människa ryggar tillbaka när de pratar med en och så snart man ler spricker det upp och bildar nya små variga sårskorpor... Underbart.

Inte nog med detta ska ni tro. Nej i slutet av veckan kunde jag dessutom konstatera att jag blir månadens hyresvärd här i kommunen. Med både löss i håret och springmask SAMTIDIGT så måste det ju innebära att jag är en väldans populär tjej...? Ni kan säkert ana vilken panik som utbröt i Arga Mammans familj. Förutom en blödande och sönderkammad hårbotten så har dock den här erfarenheten också bidragit till ett hysteriskt välstädat hem. Jag kan dessutom konstatera att det är längesedan jag och bästa maken skrattade så gott tillsammans. Det finns inget ont som inte för något gott med sig - visst är det så man säger?

Hoppet har kommit åter!

En lång lång väntan när en kropp vill ge upp - men en själ vill fortsätta kämpa. Vi känner alla en stor ödmjukhet inför livets bräcklighet och en tacksamhet för dagen idag. Du är en sann fighter!

Reviderad önskan

Ångrar mig. Nu önskar jag bara att en person i min närhet skall överleva. Allt annat blev plötsligt helt oviktigt.