När jag står uppe vid kyrkan framför en vit och en svart sten läser jag talet i datumet och tänker på en oändlighet.

Jag stannar upp inför saker som inspirerar för att skapa en berättelse om berättelser. Det här blir då ett slags blivande av begrepp och bilder.

That time of year

När en sång låter gnistorna stiga mot natten i sin egen himmel är det nästan omöjligt att inte höra hur olika röster blir en del av den melodin.

Calvariae locus

När jag skrev med det som talar genom saker som inspirerar tänkte jag ibland på platserna där tiden hade utspelat sig. Ofta flimrade de som ljuspunkter vid horisonten.

Havsdjupet

Mönstren som uppstår i öknarna, haven eller himlarna är vackra i sig själva och det gör dem minst lika inspirerande som paradiset på jorden. Det som vi uppfinner, upptäcker eller återupptäcker.

Markusplatsen

När duvor lyfter mot himlen i en film brukar jag tänka på varför en berättelse låter sina fåglar flyga. Jag läser det ofta som en fredshandling. En som sträcker sig mot ett globalt perspektiv.

Formen i formen

När man abstraherar formerna i ett kamerahus är det lätt att se ringen och rutan. De betyder inget i sig själv, men finns ändå alltid där.

Tranströmers universitet

När Tranströmer gick hem genom ljumma skogar med sitt diplom från glömskans universitet vände han sig om och såg att skatan inte flög utan istället hade korsat fältet som ett stygn.

Stjärnhimmelen

Om vi låter vår techne bli grunden som tar oss till kanten av universum och därifrån tittar ut mot platsen som gav oss tiden så kan svindeln som då möter oss kännas som att anlända eller komma hem.

Ringarna

Jag brukar tänka på skriften som allt som uppstår mellan det ena och det andra. Orden och ordskaparna, tecknen och tecknet. Ramen och det inramade. Ringen och det som ringer.

Någon gång tänkte jag på olika texter som en blandning av manifesterade teknologier och teknologiernas manifest.

Årsringar

När bergskedjorna reser sig över våra vindrutetorkare brukar jag tänka "vid någon tidpunkt korsade tiden sig själv"

Tidsrymder

Alla formuleringar har alltid hämtat inspiration från vår nedtecknade historia. Även om Kubricks hissar, Tranströmers ljusa lie eller Shakespears gapande kranium egentligen är ett uttryck för något annat.

Jag stannar upp inför saker som inspirerar för att skapa en berättelse om berättelser. Det här blir då ett slags blivande av begrepp och bilder. En återspegling eller dialog mellan mig och världen.

Stjärnbilder

Derrida gav oss läsningen av stjärnhimlens oändlighet genom att peka på perspektivet i vår antropocentriska klangbotten. Som om stjärnhimlen skänkte oss tecknen som sedan sjunger till oss från grottmålningarnas rymd.

Kants tanke

Kant tyckte det var fint att tänka på geometriska figurer. Det kan jag tycka är lite komiskt. Filosofin pågår ju "always already" i kontakten med notskriftens tusenfoting. Det är så vi inser vår universella tillhörighet.

Tagmemer

När man väljer att följa en tagmeme som linjen mellan två ögon och en mun genom tid kan enbart det perspektivet ta oss genom historien med en sådan kraft att varje partikel i varje filmruta kan sättas i rörelse.

Autören

Jag tänker att av alla som skrivit om autören eller om det som skrivits om omskrivningen av autören, så upplever jag att Derrida länge var nummer ett. Om Spivak har rätt när hon säger att Derrida nu blivit sina läsare, så borde en ännu mer människoanpassad framtid vara möjlig.

Derridas skrivglädje

När Derrida log sitt ibland lite gåtfulla leende så berättade det att han hade skrivit med skrivandet på ett så meningsfullt sätt att det skulle vara helt omöjligt att tilldela det ett pris. Akademin hedrade därför kraften i hans arbete med en stor tystnad.

Början

Om vi idag kan använda en föreläsning från Yale som ett tecken i vår skrivmaskin så känns det som om hela skrivordningen skulle vara återuppfunnen. Att skriva med sången i en film är idag fullt möjligt. Alltså är det något som vi skulle kunna se mer av i framtiden.

Heteroglossi

Varje gång som tidsfönstret till ett ritrum stått öppet går det att läsa in i det själva tecknet för mötet mellan konst och vetenskap. "Vid någon tidpunkt föreställde sig någon hur tiden skulle låta" skulle vi rent teoretiskt kunna tänka.

Det fjärde

När man läser om perspektiven i en film där den ene gör film om den andre så finns alltid antagandet från den tredje (producenten) om den andre i den ene. Medvetenheten om den kulinariska triaden påverkar då antagandet om innehållet i föreställningarna. En medvetenhet som räknas som något fjärde.

Skrivlektionen

När Derrida skrev om hur Nambikwaras hövding lär sig skrivlektionens djupgående funktion innan han förstår den - så gjordes detta med en blick mot allt framtidsarbete.

Bildindexeringsalgoritmer

När Derrida påtalade problemet med att tänka på medvetanden som Lacanska texter så gjordes det i en tid då många medvetanden fortfarande inte skrev till varandra med filmer, musik eller bilder i globala sociala nätverk.

Nambikwara

När strukturalismen ville se kulturens mest ovetenskapliga eller rituella aspekter som en ursprunglig nödvändighet fanns poststrukturalismen där och harklade sig. Av nödvändighet. Eller anständighet.

Regndroppar

Deleuze inleder sin doktorsavhandling med en bild av två vattendroppar bredvid varandra. Resten är upp till oss. De meteorologiska principerna räknar inte regndroppar. Men de ger oss nya läsningar.

Klippet

Om man tänker att inramningskulturen länge hade varit den mest dominerande kulturformen så fanns filmen där som en del av berättelsen. Klippet i filmen som kulturell artefakt eller som tidsdelare kunde i sig berätta en liknande historia som det gyllene snittet.

Kubricks sång

När Kubrick ställde sig upp och sjöng om uppgiften som han hade blivit tilldelad så fanns det alltid ett element av protest i framträdandet.

Gnistor

Ibland tänker jag på symboliska och teknologiska system som artefakter vars användbarhet uppstår först i sin kontakt med oss.

In vivo

I framtiden skulle vi kunna studera medvetandet i sitt ursprunliga tillstånd när det föreställer sig ett noll.

In vitro

I framtiden skulle man med olika sorters meteorologiska koncept kunna framställa den teoretiska modell genom vilken olika sorters neuroner skulle kunna föreställa sig ett noll.

In silico

I framtiden skulle vi med datorernas hjälp kunna simulera det medvetande som i praktiken skulle kunna föreställa sig ett noll.

Singulariteten

I framtiden skulle en artificiell intelligens kunna generera ett medvetande som kan läsa Tranströmers tackande armbandsur.

Fördubblingen

Det har sagts att det funnits en fördubbling av ett universum från en punkt där ingenting hade en mening till en där allt hade det. På samma sätt kan en maträtt förvandlas från att vara "rå" den ena stunden till att vara "tillagad" den andra.

Metonymi

Om jag läser filmens telos i termer av allegorin med de olika tektoniska plattornas rörelse så tänker jag att livet pågår under tiden som vi är engagerade av berättelse.

Nomos

Av de som skrivit om perspektivet som skriver världen är Derrida den som i mitt tycke genererar flest idéer per tecken. En del av hans teknik handlade om att etablera perspektivet som reflekterar över sitt perspektiv.

Framtider

Vid någon tidpunkt under all tid som funnits hade någon kunnat säga "framtiden börjar när". Som en oavslutad mening vars slutgiltighet verkar hänga någonstans i tiden.

Arche

I medvetanden som föreställer sig en artificiell intelligens som blivit medveten om sin fördubblande medvetenhet kan man ana hur förhoppningarna om en transcendental signifier slutligen har materialiserats.

ἀρχή

När ett medvetande blivit ett med en artificiell intelligens kan man säga att förhoppningarna om en transcendental signifier slutligen har materialiserats.

Passagerare

När en artificiell intelligens blivit lika omfattande som natthimlens oändlighet kan man ana hur förhoppningarna om en transcendental signifier slutligen har materialiserats.

Passager

Meditationskonstens strävan mot upplevelsen av filosofi liknar postmodernismens vetenskapliga intresse för filosofi efter the big bang. Ingen av aktiviteterna söker en tidsbild utan snarare tiden själv.

Kalligrafi

När Tranströmer gick genom en skog av tomma rustningar eller när Derrida refererade till Kirkegaards spöke för att peka på någon slags enighet runt vilken identitetsbegreppet verkar bli omskrivet, så var det lika mycket deras brevväxling med tiden som tidens brevväxling med oss.

Brev

I sin brevväxling med tiden hör jag ofta Derrida ringa in hur dåtidens framtidsteknologier skulle kunna påverka våra förväntningar på filosofin i framtiden.

Ekon

När Derrida skrev om det som skriver historien om subjektivitet lät han vid någon tidpunkt sitt medvetande stå i dialog med Kirkegaards spöke för att på så vis berätta något om den serie binärer som ofta ekar under den tid som klyver varje atom i varje lexikon.

Centrismer

Om man ser ut över symbolerna för symbolerna som ser ut genom staden i sig själv - kan man redan där se hur allt detta rymmer centrismerna som skriver och läser världen som skriver och läser världen.

Cameos

När regissören skriver och spelar rollen som en regissör i filmen som regisseras av samme regissör uppstår något som vi rent filosofiskt skulle kunna läsa som en berättelse i berättelsen.

Sluttexter

Filmens sluttext är en intressant aspekt av filmen. Det är en punkt som är designad för att försiktigt leda oss från ett tillstånd där vi varit helt engagerade i vår berättelse. Ut i verkligheten. Den som en del av oss säger oss har pågått under tiden någon annan stans.

Techne

Någon gång tänkte jag på översiktsbilder och teknologierna som skapar och återskapar dem som en slags teknologi.

Efterklang

Ibland när jag mediterar försöker jag se skillnaden mellan det som andra har skrivit om medvetandet och det som skriver sig själv.

Tranströmers fåglar

Ibland när jag kliver in i eller ställer mig utanför centrismerna i perspektiven som skriver världen får jag ibland insikter om mig själv och min egen läsning.