Kusinpresent

Nästan helt själv har M den yngre knåpat ihop en mobil till sin kusin. Flörtkulor, tjusiga tyger, några kvistar från skogen och lite tråd. Gummiband håller ihop tyget runt flörtkulorna:
- Titta! Det blev fiskar! Nu blir nog bebisen glad.

Vittsippspojken

Samma dag som vitsipporna öppnade sina spröda knoppar föddes den efterlängtade kusinen!

Så tygval till första presenten från stolt faster kändes självklart - vitsippor och blåsippor förståss.

Välkommen till världen älskade unge!

Idag blir dottern en elva!

och i väntan på sommaren firades hon med basketboll och matchande tunika.

Ovandelen är av loppisfyndad prydnadsduk. Jag tycker att de ofta har roliga mönster, men vad ska man ha dem till? Till klännings-ok förståss!

Extra nöjd blev 11:an för fickorna, och jag blev också nöjd med dem faktiskt, det var inte så svårt.

Vidden i tunikan har en gång varit koj-drapperi i våningssängen så allt material är recyklat.

Vagnrenovering

Oj då! så gick ännu ett år av obloggande! Så är det när livet snurrar för fort och realtiden inte hinner delas. En del har blivit sytt men knappast något fotat. Idag ran dock inspirationen till igen och jag förbarmade mig över den stackars sittvagnen. I flera år har jag tänkt att den verkligen skulle behöva en "make-over". Denna 70-tals klenod köpte jag på loppis för tie år sedan, den hade sitt mögliga orginaltyg kvar och kostade 60:-. perfekt. Snart hade jag klätt om den och den har varit en riktig trotjänare, klarat hur många barn och kassar som helst och tar nästan ingen plats alls ihopfälld. När 80-tals sittyn gav upp efter tre decenier ställer denna fortfarande upp som pack-åsna, och den super-ultra-jättehäftiga-sprillansnya-vagnen vi fick 2008 höll bara ett halvår. Nä tacka vet jag vagnar utan fjädring, luft däck och hokuspokus. De tycks hålla för evigt.

Med detta glada tyg påminner den mig om gammelmormor Judiths utemöbeldynor, soliga eftermiddagar, saft och kaka, och händerna på ryggen i finrummet.

Jag sydde den i dubbelt tyg och stoppade in en hel del vadd emellan, från en återvunnen sittdyna, så nu är den dessutom både mjuk och isolerande.

Mössor och massmord!

Vissa i vår familj har haft objudet besök. Små läskiga kryp hade bestämt sig för att bosätta sig i huvudet på folk. Detta uppskattades inte. Som den smarta, briljanta och moderna moder jag är, bestämde jag mig för att avliva eventuella fripassagerare i småbarnens mjuka, dyra, ullmössor. Vanliga människor kanske nöjer sig med att stoppa mössor i frysen, eller tvätta dem ordentligt, men somliga är smartare än så, serrö! Om man lägger mössorna i micron borde alla eventuella fripassagerare vara döda efter två minuter, tänkte jag. Sagt och gjort in i storköket, in med mössorna i micron och på med full effekt. Knaster, knaster. Ojdå! Var det så många löss, tänkte jag. Nämen vad konstigt det luktar!
Jag öppnade försiktigt microugnsluckan, kikade in, där låg två, ganska svarta före detta ullmössor och såg ut som om de varit med om ett mindre bombanfall, (stanken av bränt hår osade i flera dagar) men lössen var nog döda i alla fall. Min självpåtagna dåliga karma hade straffat sig med omedelbar verkan.
Eftersom jag är för snål att köpa nya mössor i slutet av vintern, och därtill hatar att gå i affärer, var det bara att springa ner i källaren och leta reda på några bättre begagnade ullkoftor att sy nya mössor av. Det blev en röd och en grå, båda med rött foder i mjukaste merinoull. De två små lusbefriade är dock ganska (väldigt) kräsna när det gäller kläder, så jag förstod att det gällde att hitta på något extra tjusigt om mössorna alls skulle bli provade. Sniglar är snygga. Vi brukar ha massor vid ingången till huset som det gärna pysslas med. Alltså blev det en snigelmössa och en nyckelpigsmössa. men nyckelpigsmösseägaren blev väldigt sur när inte nyckelpigan hade några ögon på sina spröt, så nu är det två snigelmössor. En vanlig och djupt generad!
Efter som mina vanliga modeller sover, ställde vovsan och nalle upp som modeller idag.

Isande kall är februaripromenaden, men åh, så härligt det är med sol som vi fått idag. Mössan här är sydd av filtat ulltyg från stoff och stil, så gosig och varm. Mitt på toppen är en stor röd filtblomma, en julros.

Sportlovet har börjat och idag har vi sportat på badhuset. Särskilt sportigt tyckte jag att det var i den tempererade bubbelpoolen. Det finns en härlig klättervägg på badet också. Och jag kunde klättra ända upp till taket! Där uppe satt jag sen och kände mig mallig över mina svalande armmuskler och fabulösa balanssinne. Kolla barn, jag är Spidermom! ropade jag malligt.
Sen gjorde jag misstaget att titta ner! Gör aldrig det! Om du nånsin klättrar upp för en klätterväg så titta inte ner. Bottnen på basängen kändes som en kilometer bort!
Hoppa då mamma! ropade de rara barnen.
Å herregud, tänkte jag, ska jag behöva hoppa i härifrån så kommer de stackars liven få se sin mamma dö genom ett fruktansvärt magplask från en kilometers höjd!
Men mamma det är inte högt alls! Dyk i vetja! Mamma,du é en fegis, tyckte malliga tvååringen.
Lätt för dem att säga, de hade ju inte klättrat en kilometer upp på en lodrät vägg i tunn plast. Som en räddhågad spindel - utan tråd - fick jag försöka klättra ner innan jag vågade hoppa den sista lilla biten.
När jag skulle försöka en gång till halkade jag och gjorde en mycket oelegant kraschlandning mitt framför en motionssimmande tant. Tanten blev väldigt sur. " Här simmar jag!" fräste hon. Vad skulle jag svara på det? "Ja, och här kraschar jag"? Stackars mänska, det är inte alla som får en kraschande Spidermom i sin väg... jag tycker hon skulle blitt glad! Livs levande Spidermom och allt ...det hade varit betydligt värre om inälvorna hade flutit ut framför henne!
...hmm...undra om Spiderman har samma problem ...

syträff och väskor

Här kommer några utlovade bilder från syträffen i Kristianstad:

En sån här underbar garnkorg hade en broderare med sig, färgprakten kan få vem som helst att längta efter att sätta sig med nål och göra sirliga broderier av dessa vackra garner. Ägarinnan hade sytt en fantastisk kappa i vadmal som hon prydde med vackra broderier. Tyvärr har hon ingen blogg men jag hoppas få se det färdiga resultatet ändå på nått sätt. Kanske vid nästa syträff?
Här är min dotter igång med att sy en väska. Hon har själv gjort både design och sömnad, alldeles själv! Skjortan hon har på sig har däremot jag sytt.)

Här är det färdiga resultatet! Regnbågsarmbandet som skymtar högst upp i bild är också Minnas design, vävt av pärlplattepärlor och bomullssnöre.

Krokkofin ( i svart) stod för initiativ och organisation av träffen, här får hon instruktioner av Unique i hur man gör rullsöm på overlocken....och här är väskan som jag gjorde under dagen, 25 års present till lillebror. Den ska rymma både dator och diverse och är bra mycket större än den ser ut på bilden, konstigt nog. Tyget är ett mycket tjockt möbeltyg, loppisfyndat förståss, mönstret är i relief och väskan är fodrat med samma tyg som Minnas väska, med en liten ficka och nyckelrem invändigt.
En liten barnblus av återvunnen kjol, med virkad krage ( återvunnen "mormorsduk") hann jag också sy innan hemfärd.Jag tycker att detta är ett roligt och inspirerande sätt att återanvända andras fina hantverk. Själv kan jag inte virka annat än mormorsrutor, och har knappast tålamod till det heller!