D E C E M B E R

Juldekorationer får nästan inte plats när köksfönstret är fullt av eterneller som torkar och tomatklasar som sakta mognar från grönt till gult. Men varför blir nästan alla eterneller rödrosa när det står blandade färger på påsen? Dominant DNA? Jag vill ha fler orange och gula. Och blå.

_______________________________________________________________________________

TEMPERATUREN ligger strax över nollan och det ser ut att bli ännu en bar vinter som är det nya normala. Men så tänker man alltid och glömmer att den kallaste månaden väntar runt hörnet. Januari är vinterns kung och vad han tänker ställa till med 2025 står skrivet i stjärnorna.

Julen är röd som kinesiska lyktor. Det ser varmt och mysigt ut. Men det är det inte! Ingen el, ingen värme.

Nyss var parterren dold av dahlior och nepeta i full blom och man såg knappt formen. Uppstädat och renräfsat är det en annan historia. Tacksamt tar ögonen emot det gröna i allt brunt och vissnat. En vinter utan snö är det en fröjd att ha grönskande små häckar och fint formade figurer. Det fattades en liten häck till vänster i symmetrin, men den blev planterad häromåret.

I brist på glittrande frost och snö kan man skapa sina egna isrosor av... ??? Alla gamla värmeljuskoppar! Klipp upp aluminiumkanterna till kronblad och sätt ihop flera till fylliga blommor med många kronblad. Vekehållaren blir perfekt som pistill och låser konstruktionen med en krok av ståltråd trädd igenom. Inget lim eller tejp behövs. Jag snurrar en bit aluminium hårt runt "ståltrådsstjälken" högst upp under blomman och drar åt och böjer en aning så sitter det bra.

J

Solen syns knappt till, men ett glödande klot har landat hos mig. Någon nämnbar värme räcker det inte till för dock.


Städsegröna ormbunkar hjälper upp humöret. Lurvbräken (Dryopteris cycadina) är det som avtecknar sig bättre än någonsin under året med sina frostade kanter.

Experiment från maj med gott resultat. En stock med en fördjupning fick några nävar jord och planterades sedan med min älskade harsyra. I skuggan under den japanska lönnen etablerade sig plantorna bra trots rekordvarm sommar. En fin julklapp när jag fick se de vintergröna bladen igen när löven fallit!


Den vemodiga hösten har i alla fall fördelen att den ger mängder av material att binda kransar av och spara. Här kompletterar tre olika frukter och frön varandra. Bunden i oktober håller den färgen till jul och in på nya året. Japanska lyktor i orange, röda rönnbär och de kanske oväntade lindblomsfröna. De ger luftighet och deras vingar ser ut som lönnäsor vid en hastig titt. 150 st gick åt till denna krans!


Skynda, skynda och torka de sista 'Aroma'-äpplena som börjat skrumpna betänkligt. Ljuslyktorna är inte nödvändiga för processen, det räcker gott med ett element och två dagar. Det är bara översta pinnen som är trädd ordentligt. De andra ska strax bli justerade så luft når in mellan varje skiva. Om det var en perfekt värld.


Ännu finns lite färger och former bland bladen kvar. Alunroten 'Silver Scrolls' nuddar grannen skuggbräcka. Tyvärr vissnar snart dalbräken (Athyrium otophorum okanum), en verkligt speciell ormbunke med bladfärger som närmar sig regnbågsbräken. Läckert limefärgade med vinröda centrum har klockvippan 'Stoplight'. Tyvärr dog mitt exemplar oförklarligt efter några år, men andra har kanske haft bättre tur.

Några väderbeständiga julkarameller ska hängas upp i äppelträdet.

Och upp kom karamellerna, vad ska fåglarna tro om dessa???

Och varför ska det komma rådjur till innerstadens parker? Illbattingar som äter rosor och sallad. Orädda är de också. Det här halvårsgamla kom traskande rakt mot mig som stod gömd bakom en rododendron med kameran. Två meter ifrån mig kom det innan det skuttade iväg.

Det är vintersolstånd och det firas med lyktor i äppelträdet vid skymning. En liten korg av mässing istället för av spån blev en ny lykta i år, 100% brandsäker.

Utan snö syns färgerna mot grön gräsmatta och blå himmel istället. Akanthusen släpper sin frön, ett glänsande kanelbrunt i varje taggig vagga. Hos mig har den aldrig självsått sig, men det kan hända. Samma sak med höstanemonen, vad är meningen med att producera alla dessa frön när de inte gror? Den sprider sig hejdlöst med rötterna så brist uppstår dock inte. Kopparstarren lyser som mest nu och gör namnet rättvisa.

Sakta fryser det också inne i huset. Hög tid att rädda de sista äpplena. Jag ställde ifrån mig korgen i den snöiga "kinesiska" stolen och det sista av sommaren mötte det första av vintern. Mangold klarar flera minusgrader och kan plockas fortfarande.

Kylan genomborrar obevekligt allt med sina kalla klor och får tiden att stanna.

Klockvippan ska ha bladen kvar i vinter, men de sista knopparna ryker nu. Det skojiga tingeltangel som klämtat och lyst får vila i stugan till våren. Men ganska mycket sitter kvar i träden! Kling, ding...

Men aldrig är de klippta formerna så tydliga som i den första frosten. Faktiskt något att se fram emot, trots att det är inledningen på den mörka vintern.

 

När färgen försvinner får man fuska lite. Glasägg från Stadsmissionen, köpte alla dom hade. Jag misstänker att skatorna stjäl de blå. Efter ett halvår är det nästan inga kvar.

Ett blad av is, komplett med nerver, har uppstått i en glaslykta. Den blå lyktan bidar sin tid.

Vid storstädningen i somras slängde jag en massa skräp och plötsligt blev den här fina lådan tom och ledig. Den blev en "ljuslåda" med en brädlapp som mitt i ger två fack.

Den främre granen är ljusare (än den bakre) för den har mycket tunnare jordlager, måste göra något åt det så den piggar på sig.

En liten pudervippa har mjukt vidrört de städsegröna formerna och får trädgården att visa ett av sina vackraste ansikten.

Man sålde lustiga små granplantor utanför en blomsteraffär för några år sedan. Den här såg ut att vara den tätaste sorten och den planterades för att se hur den utvecklades. Misstänkte att det var en fågelbogran och det ser ut att vara det. Kanske är det 'Karel' som brukar finnas att köpa i de här riktigt små storlekarna.

Perovskian ser ut som rimfrost i sin silvergrå vinterdräkt. Den svarta väggen täcks av äkta vara, högst upp under takutsprånget är det varmast och där har den ännu inte fått fäste.

När vintern dröjer kan körbärskornellen knoppas medan de dödsföraktande rosorna spelar upp sin sista akt.

2012 var det snö och vind som ger drivor och ett ojämnt täcke. Allium kan man alltid fotografera, men nu börjar de brytas sönder av vintern.

Kryddtimjan, Thymus officinalis, har bott i kruka i solen hela sommaren och får övervintra i den. Bara den står torrt och det inte blir för kallt ska det gå bra.

Kontraster kunde inte vara större. 2011 kunde man plocka en bukett vid andra advent. 2012 svepte snöovädret in redan den första. Men palmerna på "Loopen marin" klarar allt, 100% plast.

Hemåt över Liljeholmsbron 2012, bryggorna i Årstaviken ligger tomma. Båtarna har förpuppats på land och väntar på nästa vår. Som alla vi andra.

Mässingskorgen som lyste på första bilden trivs nog bäst inomhus och är precis lagom till två hyacinter. Utan blommor klarar man sig inte denna mörka tid och om man ställer utslagna hyacinter svalt nattetid håller de en vecka. Att vakna i ett lite kyligt rum och det första man förnimmer är den ljuvliga doften rekommenderas!