Knappar i mängder

Idag har jag varit i himlen. I alla fall nästan. Jag har varit i knapplådan. En underbar liten butik med otroligt mycket knappar till bra priser. Så mycket vackert. Jag tyckte jag lyckades hålla mig i skinnet rätt så bra, men jag kom ändå hem med betydligt fler knappar än jag tänkt mig när jag åkte dit.

Och så närbild på favoriterna:

Ljuvliga pärlemorknappar i en grå ton men som fångade upp färgen i mitt blå garn något alldeles fantastiskt!

Stora cerisa knappar i pärlemor som bara skrek att jag skulle ta med dem hem. Färgen är otrolig.

Och en liten favorit. Är man cyklist så går det ju inte att motstå de här. Jag är så kär att jag gick hem och började skissa på en kofta att sätta dem i med en gång. Men jag får nog hålla mig i kragen och sticka färdigt lite annat planerat först. 

Symaskinslängtan

Hos Symaskineriet kan man tävla om en alldeles ny symaskin.

Jag klagade senast igår på att min symaskin bara fungerar när man syr rakt fram i full fart, så att vinna en ny vore ju mycket trevligt. 

Vantar i flera färger

Jag har länge velat lära mig sticka med flera färger, men mina tidigare försök har inte varit särskilt lyckade. I våras var jag på kurs i fair isle-stickning och det gav ännu mer inspiration till nya försök. Hittills har jag dock mest stickat på annat medan jag smidit planer på stora vackra tröjor med många färger. Men även om självförtroendet växte mycket med kursen så inser jag att det inte är det bästa att börja med ett tröjprojekt utan kanske satsa på något mindre. Det i kombination med att jag verkligen behöver ett par vantar har fått mig att leta upp lite garn i skåpet och börja på ett par selbuvantar som övningsprojekt. Det blir långtifrån perfekt, men det är så mycket bättre än mina tidigare försök, och med lite övning kanske jag också kan lära mig det här. Roligt är det i alla fall. Och pilligt. Och hemskt lätt att bli lite besatt. Varven är ju så korta att det väldigt lätt blir "bara ett varv till". Framförallt såhär i tentatider...

Höstsjal

Mitt senaste stickprojekt har varit en sjal i kamelgarnet som jag spann färdigt under Tour de Fleece. Jag har, tro det eller ej, varit sjalen ganska trogen de senaste veckorna så det gick rätt så fort att få den klar. Men jag vill inte riktigt tänka på hur många arbetstimmar som ligger bakom totalt för att göra garn och sjal, för då börjar jag undra om jag är riktigt klok...

Även om jag inte var helt nöjd med tvinningen på det färdiga garnet så har det varit väldigt trevligt att sticka i det och jag tycker inte att skavankerna på garnet märks särskilt mycket i den färdiga sjalen.

Mönster: Shetland Lace Triangle

Garn: Handspunnen kamel, 90 gram och 475 meter

Stickor: 3,75 mm

F och jag har i helgen varit ute och försökt fotografera den när jag har den på mig och vi hade en fantastiskt rolig stund i det underbara vädret. Det är inte så lätt att vara kreativ... Men här kommer en liten bildbomb. Det var inte helt lätt att välja ur de ca 200 bilder det blev.

Jag tänkte hela tiden när jag stickade den här sjalen att det inte alls var min färg och att jag skulle se hemsk ut med den färgen mot ansiktet, men jag tycker till och med att jag passar riktigt bra i den. Eller vad säger ni? Det ska ju i alla fall vara modernt med kamelfärgat i höst så i det hänseendet kan det ju inte vara fel. 

Nytt försök

Nytt försök med halsduksväven, och den här gången tror jag det blir bättre. Snyggt blir det i alla fall, även om det där med att inte dra ihop väven och att få jämna snygga kanter får bli nästa lektion. Jag borde egentligen plugga idag, men jag har inte riktigt kunnat slita mig från vävstolen, så halsduk nummer ett är nästan färdig nu. Till nästa halsduk funderar jag på om jag ska våga rota fram något handspunnet att ha till inslag och väva tuskaft, eller panamna. Jag ska fundera på saken.

Något annat roligt är att de här böckerna landade i min brevlåda igår. Boken tvåändsstickat har jag försökt köpa på tradera i sin gamla upplaga hur många gånger som helst. Men de betingar alltid ett fantasipris så det har inte blivit någon bok. Så när boken nu har kommit i en ny upplaga jag jag inte sen att lägga en beställning. Och den andra boken bara råkade slinka med när jag ändå beställde (spara på frakten vet ni...fast den är ju gratis förstås...). Jag drömmer som stora mysiga tröjor med norska stjärnmönster på. Vid första genombläddringen så verkar den dock inte alls lika bra som fair isle-motsvarigheten, men vi får väl se.

Jag väver!

Dt blev en tur tillbaka till Färghäxan i veckan för att göra värdigt det vi påbörjade i helgen.

Dra på, solva, skeda, knyta fram och allt vad det nu hette, men efter en väldans massa moment är nu mina vävstol redo för att vävas på. En varp avsedda att bli tre halsdukar är det.

Jag har naturligtvis redan börjat. Lite knöligt att väva är det. Mina solv är tydligen alldeles för långa så saker och ting trasslar en del. Det blev dock mycket bättre efter Färghäxans tips om att hänga upp skaftkäpparna i resårband. Jag skall dock se till att införskaffa solv i rätt längd till nästa väv.

Resultatet av mina första stapplande försöka att väva är dock inte riktigt vad jag tänkt mig. Det blir en pansarhalsduk. Tätt och stadigt. och efter lite beräkningar har insett att inslaget jag hade tänkt skulle räcka till två halsdukar med nöd och näppe kommer räcka till en. Jag gissar att jag slår lite för hårt... Kvaliteten får mig att tänka på ett härligt stadigt tyg till en kappa. Inte något jag vill ha runt halsen, men det ger mig idéer om att sätta upp en ny väv och väva just tyg till en fin höstkappa. Man kan ju alltid drömma.

Just nu funderar jag i alla fall på att revidera planen på tre halsdukar till att göra två halsdukar och använda fösta biten av varpen till att bara prova mig fram till hur jag vill ha det. Lära mig att få det lagom tätt, och att inte dra ihop kanterna på väven till exempel. 

Varpning

Jag har blivit med vävstol! Det är ett tag sedan, och hittills har den bara stått i ett hörn och väntat på att jag ska få tid med den. Idag var det äntligen dags. Jag har tillbringat dagen tillsammans med Färghäxan som har hjälpt mig.

Först var det varpning.

Och så förskedning.

Längre än så kom vi inte idag, men fortsättning följer. Det är som att komma in i en helt ny värld. Något förvirrande med väldigt roligt!

Snabbvisit i Tallin

Jag och F har varit på kortsemester i form av kryssning till Tallinn. Vi har verkligen haft en jättetrevlig semester, även om den var kort. På båten har vi ätit mycket god mat, badat bastu och bubbelpol och fått härlig massage och på morgonen sen var vi framme i Tallinn. Gamla stan i Tallin var väldigt mysig att gå omkring i. Smala gränder med kullerstenar och härliga gamla hus. Och hantverksbutiker vart och vartannat hörn. Massor med stickat fanns det och jag trivdes som fisken i vattnet. Framförallt stickade vantar var det gott om, men ute fanns även många stånd med stickade tröjor.

Något färdigstickat inhandades dock inte även om jag stod länge och klämde på en vacker cape som jag gärna ville ha men inte riktigt visste när jag skulle använda. Inspirationsförrådet fylldes däremot på ordentligt. 

Men komma hem från Estland tomhänt kunde jag ju inte, så en härva härligt ullgarn fick det bli. Slog även till på några fina träknappar. Hittade en butik som hade många vackra träknappar och jag hade jättesvårt att välja. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade köpt fler...

Loppisfynd

Under semestern har jag besökt en och annan loppis. För det mesta hittar man ingenting, men ibland finns det små godbitar.

Vad sägs tillexempel om en fantastiskt ful äggkopp för en femma? Perfekt som skål att spinna med stödd slända i.

Fina gamla böcker för en tia styck?

Eller en gammal saftmaja, perfekt att färga i.

Och eftersom jag just blivit med vävstol måste jag ju skaffa mig en vävgarnsstash också. Jag gillar loppisar.

Tour de Fleece - summering

Jaha. Nu var det slut på det roliga, och en liten summering är väl på plats.

Jag är jättenöjd med vad jag har hunnit med under de här tre veckorna.

Jag har:

• Spunnit färdigt mitt kamelgarn på stödd slända. Har spunnit ungefär hälften och tvinnat under touren. 109 gram och 573 meter.
• Spunnit färdigt garn till en uggletröja, påbörjat för evigheter sen och nu äntligen avslutat. Spann ungefär 100 gram av ullen och tvinnade under touren. 537 gram och 673 gram.
• Kardat och spunnit 8 hekto shetlandsull med långa drag till en tröja. 818 gran 1716 meter.
• Tisdagen 20/7 spann jag en mile garn på en dag.
• Söndagen 25/7, tourens sista dag, tvinnade jag  1700 meter garn.
• Jag har spunnit varje dag touren har pågått.

Jag tycker att jag har åstadkommit mycket under de här veckorna, och jag har definitivt blivit bättre på långa drag både på spinnrocken och sländan. Jag har fortfarande ett par oavslutade projekt liggande, men jag hade inte kunna klämma in mer tid att spinna hur jag än försökt. Men de kommer bli klara de också, tids nog. Nu känner jag för att spinna något lite mer färgglatt :) Men först måste jag nog låta "det vanliga livet" ta över lite. Man kan ju tyvärr inte spinna jämt.

Kamelen är färdig!

Kamelgarnet jag kämpat med under hela våren och intensivt nu under touren är färdigt!

Jag har bloggat mer om det på Spinnargillets blogg.

Annars tittar jag på cykling och spinner vidare på min shetlandsull. Det närmar sig slutet, och än lever hoppet om att hinna färdigt tills på söndag.

Spinnmarathon

Som en del i tour de fleece skall man under en utmanande cykeletapp spinna något utmanande. I det lag jag är med i skall man spinna en mile (1608 meter) på en dag. Jag gjorde mitt försök till detta igår. Ungefär 14 timmar vid spinnrocken blev det, och 400 gram shetlandsull spunnen. 

Jag har med det här övat på långa drag, och jag kan inte säga att jag får till det. Jag får inget riktigt flyt i spinnandet, kontrollen är obefintlig och garnet blir hemskt ojämnt. Men men, jag har ju bara spunnit upp hälften av mina kardrullar än, så jag har fler tillfällen att öva.

Huruvida det är långt nog vet jag inte, och det tänker jag inte ta reda på förrän resterande 400 gram också är spunna och sedan tvinnade. Får se om det också hinns med innan touren är slut. Fler såhär långa dagar vid spinnrocken blir det i alla fall inte. Jag är helt slut i kroppen. Att man kan bli trött i vaderna av att trampa spinnrocken, det trodde jag inte.

Ugglegarn!

För att spinna all ull jag kardat behövde jag rensa upp lite på mina spolar. Bra grej, för det fick mig att ta tag i en gammal surdeg, nämligen garn till en uggletröja. Jag började på det här för ungefär ett och ett halvt år sedan, och spann snabbt de första två spolarna och lite till. Sen blev det av någon anledning liggande, och har inte kommit längre sen dess. Men nu har jag tagit tag i det hela igen och spunnit klart den sista spolen och tvinnat det. Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är möjligen på håret att det kommer räcka till hela tröjan, men jag tänker inte spinna mer förrän det är slut...

Shetlandsull, 3-trådig. 560 gram och 673 meter. WPI 7-8.

Och så är kamelgarnet färdigspunnet. Nu ska det bara tvinnas också. Jag har en känsla av att även det kommer ta sin lilla tid.

Outhärdligt

Det är varmt! De senaste dagarna har det varit så varmt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Dagarna tillbringas inne med dörrar och fönster stängda och persiennerna nerdragna i en fåfäng förhoppning om att hålla värmen ute, och så fort temperaturen ute är lägre än den inne så öppnar jag fönster på vid gavel så det blir tvärdrag i lägenheten. Det går sådär. Det är förvisso något svalare inne än ute på dagarna, men det är marginellt, och min hjärna har passerat kokpunkten för länge sedan. Och inte går det särskilt bra att få ner temperaturen inne på nätterna heller, när utetmperaturen även mitt i natten är 24 grader. Jag gillar inte värme!

Att spinna kamelull i denna värme är inte direkt att tänka på. När man är så här svettig sitter den bara fastklibbad som en luden matta i handen. Så kamelen får vila i ett par dagar, tills det förhoppningsvis blivit lite svalare. Gårdagen ägnades därför istället åt att göra kardrullar av shetlandsull till min planerade övningar i långa drag.

Nu ska jag försöka rensa lite på mina spolar, så att jag kan sätta igång att spinna det här också.

Tour de Fleece

Tour de France har nu hållit på i en dryg vecka. Sedna jag började cykla själv tycker jag att det är roligt att titta på detta lite smått omänskliga spektakel, och jag har till min stora glädje äntligen fått Eurosport Player att fungera på min Mac, trots att det inte går enligt systemkraven. Så nu kan även jag, som inte har någon tv, titta.

I samband med cykeltävlingen så pågår på Ravelry också Tour de Fleece, som går ut på att man, samtidigt som cyklisterna cyklar en massa,  ska spinna en massa. Jag är självklart med. Min målsättningar under touren är:

1. Att spinna varje dag
2. Att slutföra så många av mina pågående projekt som möjligt.
3. Att öva på långa drag. Detta genom att spinna upp 800 gram shetlandsull till en tröja.
4. Att försöka spinna en mile (1609 meter) garn på en dag.

Antagligen har jag tagit mig vatten över huvudet. En tredjedel av touren har redan gått, och det är inte troligt att jag kommer hinna klart det jag sagt. Jag har dock varit bortrest den senaste veckan och inte alls haft så mycket spinntid som jag skulle önska. Hittills har jag jobbat med att spinna på ett projekt på min tibetanska slända. Det är kamelull som jag spinner till ett tunt tvåtrådigt garn, som sedan skall användas till en spetssjal. Jag hade redan 50 gram spunna, och har nu jobbat mig igenom ungefär hälften av de resterande 50 grammen. Det tar tiiid... Och snart är det dags att tvinna. Jag vill helst göra även det på min tibetanska slända, men jag vet inte riktigt hur det skall gå till. Jag tycker att det är väldigt svårt att sätta fart på sländan åt andra hållet. Någon som har några tips?

Ishbel

Även om jag inte har bloggat så mycket på sistone så stickar jag fortfarande. Min utmaning med att jag inte skall ha några UFO:n när året är slut är så gott som klar. Det mesta gammalt jag haft liggande i skåpen är nu borta. Det mesta har försvunnit genom att jag repat upp dem. Stickningar som inte blivit riktigt bra, och därför inte heller färdiga. Men som jag inte nänts göra mig av med. Nu är de borta i alla fall, och det känns bara skönt. Kvar är en halvfärdig tvåändsstickad vante som jag är jättenöjd med men ännu inte riktigt orkat ta tag i att göra färdig, och ett par vantar som jag behöver mer garn till. Dessvärre har just den färgen utgått ur sortimentet, så risken är stor att de också får bli krulliga nystan igen. Nu består snarast utmaningen i att hålla det såhär. Att inte påbörja fler projekt än jag hinner avsluta. Ett par olika stickningar på gång måste man ju ha, för olika tillfällen. Men de ska inte bli liggande.

Jag har faktiskt avslutat ett par projekt genom att sticka färdigt dem också. Ett av dem är en Ishbel, stickad i ett av mina allra första handspunna garner som jag hittade i gömmorna.

Mönster: Ishbel, av Ysolda. Jag stickade den lilla storleken.
Garn: Handspunnen corriedale
Stickor: 4,5 mm

Idag har jag också börjat fundera över vad det ska bli för stickning som får följa med mig på semestern. Det lutar åt att det blir en Monday Morning Cardigan, i det här ljuvliga garnet.

Färgorgier

Min helg har ägnats åt färg. I söndags blev det en heldag med växtfärgning vid B's kolonilott tillsammans med stickvännerna. Vi hade fantastiskt roligt och många fina färger blev det.

Vackra garnhärvor på grinden när vi kom

Vi färgade med både gula och röda lökskal, krapp, spindelskivling, valnöt och vägglav.

Så här vackert blev resultatet.

Men inte nog med detta. I fredags tjuvstartade B, A och jag med att indigofärga. Blått, blått, blått! Å, vad kul vi hade!

Garnet i färgbadet. Det var grönt när det kom upp ur byttan, men omvandlades snabbt till en härlig blå när det kom ikontakt med luften.

Mycket blått blev det.