Arvord
Arvord Àr de ord som fortlevt i ett sprÄk sedan urminnes tider.[1] Exempel pÄ nÄgra arvord i modern svenska:
- himlafenomen och Ärstider (sol, mÄne, stjÀrna)
- jord- och skogsbruk samt boskapsskötsel (havre, korn, vete, Äker, plog, hjul)
- djur och natur (björn, hare, orre)
- person- och slÀktskapsbeteckningar (man, kvinna, jag, du, fader, moder, broder)
- kroppsdelar (ben, lÄr, fot, arm, hand, hjÀrta, öga)
- livsuppehÄllande funktioner (sova, vakna, sitta, stÄ, Àlska)
- hemmet (hem, hus, rum, golv)
- rÀkneord och prepositioner (ett, tvÄ, i, av)
Det svenska sprĂ„ket hĂ€rstammar frĂ„n den urgermanska som talades av de germanska stammarna frĂ„n omkring 2000 f.Kr. Under perioden mellan omkring 100 e.Kr. till 800 e.Kr., talades ett ganska likartat sprĂ„k i hela Skandinavien, den s.k. urnordiskan. Under perioden 800â1050, ibland betecknat som vikingatiden, talades ett samnordiskt sprĂ„k i Skandinavien. Under hela denna tiden har arvorden utgjort den bĂ€rande stammen i sprĂ„ket, dĂ€r nya ord uppkommit nĂ€stan helt utan pĂ„verkan frĂ„n andra sprĂ„k.
NĂ€r vi sedan började importera ord (s.k. lĂ„nord), frĂ€mst frĂ„n lĂ„gtyskan, glömdes emellertid ocksĂ„ en hel del arvord bort, exempelvis: arvoda â arbeta, gift â gĂ„va, hĂ€rdh â skuldra, spyrja â frĂ„ga, thorlikin â sĂ„dan och varda â bliva.
Bland de etthundra vanligaste orden i svenska sprÄket Àr 93 stycken arvord och de övriga sju orden Àr lÄnord frÄn lÄgtyskan. Dessa hundra ord utgör dessutom cirka 45 procent av alla ord i de flesta svenska texter.[2]
Motsatserna till arvord Àr lÄnord och (andra) frÀmmande ord.[1]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 âarvordâ. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arvord. LĂ€st 30 december 2018.
- â Norde, Muriel.(2000). Nya perspektiv pĂ„ de medellĂ„gtyska lĂ„nordens böjning i fornsvenskan i Ernst HĂ„kon Jahr (red.). SprĂ„kkontakt â Innverknaden frĂ„ nedertysk pĂ„ andre nordeuropeiske sprĂ„k, s.217-34, Nordiska MinisterrĂ„det.
Vidare lÀsning
[redigera | redigera wikitext]- Andersson, Hans. (1999). Vokabler pÄ vandring: ordimport till Sverige under tusen Är. Lund: Studentlitteratur.
| |||||||||||
