Sega Master System
| Sega Master System | |
 | |
 Nordamerikansk/europeisk Master System | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Tillverkare | Sega |
| Typ | StationÀr spelkonsol |
| Generation | Tredje generationen |
| Lansering |  20 oktober 1985 (som Sega Mark III)[1] september 1986[2] augusti 1987[3] hösten 1987[4] september 1989[5] |
| LivslĂ€ngd | 1985â1996 (fortsatta Tectoy-varianter i Brasilien dĂ€refter)[6][7] |
| HĂ„rdvara | |
| Kontroller | Handkontroller med styrkors och tvÄ knappar; stöd för ljuspistol och 3D-glasögon[8] |
| CPU | Zilog Z80A, 3,58 MHz[6] |
| Media | ROM-kassett Sega Card |
| Mjukvara | |
| Datorgrafik | Segas egen VDP, upp till 32 fÀrger samtidigt frÄn en palett pÄ 64[6] |
| Audio | SN76489; japanska modeller Àven YM2413-FM-ljud[6] |
| Ăvrigt | |
| Kompatibilitet | SG-1000 (japanska modeller)[1][6] |
| SĂ„lda enheter | uppskattningsvis 10â13 miljoner globalt, exklusive senare brasilianska Tectoy-varianter[9][10] |
| FöregÄngare | SG-1000 Mark III |
| EftertrÀdare | Mega Drive |
Sega Master System (förkortat SMS) Àr en 8-bitars spelkonsol utvecklad och tillverkad av Sega. Systemet lanserades först i Japan den 20 oktober 1985 som Sega Mark III, en vidareutveckling av SG-1000-serien, och gavs dÀrefter ut i omarbetad form som Master System i Nordamerika 1986 och i Europa 1987.[1][2][3] Konsolen var Segas frÀmsta konkurrent till Nintendo Entertainment System under den tredje konsolgenerationen.[8]
Master System anvÀnder bÄde vanliga spelkassetter och det kreditkortsliknande formatet Sega Card. Tillbehören omfattade bland annat ljuspistolen Light Phaser och de aktiva 3D-glasögonen SegaScope 3-D för sÀrskilt anpassade spel.[6][8] En billigare omdesign, Master System II, introducerades 1990 och saknade bland annat kortplats för Sega Card.[8]
Konsolen fick aldrig samma genomslag som NES i Japan och Nordamerika, men blev betydligt mer framgÄngsrik i delar av Europa, Oceanien, Sydkorea och framför allt Brasilien, dÀr licenstillverkaren Tectoy fortsatte att sÀlja nya Master System-varianter lÄngt efter att modellen upphört pÄ andra marknader.[8][5][7]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund och Mark III
[redigera | redigera wikitext]Sega lanserade sin första spelkonsol, SG-1000, i Japan 1983. För att bÀttre kunna konkurrera med Nintendos Family Computer utvecklade företaget först SG-1000 II och dÀrefter Mark III, som lanserades den 20 oktober 1985 till ett pris av 15 000 yen.[1] Mark III behöll kompatibilitet med tidigare SG-1000-programvara men hade förbÀttrad grafik och nya expansionsmöjligheter.[1]
Enligt Segas egen hÄrdvaruhistorik och senare intervjuer med Segas hÄrdvaruutvecklare togs den nya modellen fram eftersom grafikdelen i tidigare SG-1000-varianter upplevdes som för begrÀnsad för de typer av spel Sega ville producera.[1][8] Mark III fick ocksÄ stöd för tillbehör som FM-ljudenhet, 3D-glasögon och andra tillÀgg som skulle ge systemet en tydligare teknisk profil mot konkurrenterna.[1]
Trots den starkare hÄrdvaran fick Mark III svÄrt att hÀvda sig i Japan. Nintendo hade redan etablerat ett stort försprÄng, och Segas spelbibliotek var mindre och hade svÄrare att locka tredjepartsutvecklare.[8]
Lansering som Master System
[redigera | redigera wikitext]NÀr Sega började planera en vÀsterlÀndsk lansering gjordes Mark III om bÄde tekniskt och designmÀssigt. Den nya modellen fick namnet Master System och en svart-röd formgivning med tydligt vÀsterlÀndsk profil.[8] I Nordamerika lanserades systemet i september 1986, initialt i paket med tvÄ handkontroller, ljuspistol och spelkassetten Hang-On/Safari Hunt.[2]
I Europa kom Master System ut i augusti 1987. I Storbritannien distribuerades systemet först av Mastertronic och senare av Virgin Mastertronic, vilket bidrog till att Sega etablerade sig starkare dÀr Àn i Nordamerika.[3][8] I Sverige lanserades Master System hösten 1987 av Dennis Bergström Elektronik, och distributionen togs senare över av Brio 1990.[4]
Sega Äterlanserade Àven Master System i Japan i oktober 1987, nu under samma namn som i vÀst. Den japanska modellen hade vissa fördelar jÀmfört med exportversionen, bland annat inbyggt FM-ljud och sÀrskild anslutning för 3D-glasögon.[6]
Europa, Brasilien och andra marknader
[redigera | redigera wikitext]Master System fick sitt starkaste fÀste i Europa. Under slutet av 1980-talet var den i flera lÀnder en av de bÀst sÀljande spelkonsolerna, och i vissa marknader, dÀribland Storbritannien och Spanien, stod Sega sÀrskilt starkt under en period.[8][11] En bidragande orsak var att Segas europeiska distributörer marknadsförde systemet aggressivt med arkadportningar och att Nintendo inledningsvis hade en svagare distribution i delar av Europa.[8]
I Brasilien lanserades Master System i september 1989 av Tectoy. DÀr blev konsolen en ovanligt lÄnglivad framgÄng och en viktig del av Segas nÀrvaro i landet. Tectoy uppgav 2016 att man hade sÄlt 8 miljoner Master System-mÀrkta enheter i Brasilien.[5][7] Företaget gav dessutom ut lokala specialversioner, översÀttningar och egna spelutgÄvor lÄngt efter att originalmodellen avvecklats i andra regioner.[7]
Systemet distribuerades Àven i Sydkorea genom Samsung under namnen Gam*Boy och senare Aladdin Boy, och blev dÀr en av de mer framgÄngsrika 8-bitarskonsolerna i regionen.[12]
NedgÄng och efterföljare
[redigera | redigera wikitext]I Japan och Nordamerika lyckades Master System aldrig bryta Nintendos dominans. I Nordamerika försvagades Segas position ytterligare nÀr företaget 1987 överlÀt distributionen till leksaksföretaget Tonka, som saknade erfarenhet av tv-spel och hade begrÀnsat intresse för att lokalisera japanska spel till marknaden.[8]
Sega pÄbörjade dÀrför tidigt arbetet med en efterföljare, och 1988 lanserades Mega Drive i Japan. I Nordamerika upphörde Master System i praktiken 1992, medan systemet levde vidare betydligt lÀngre i Europa och Brasilien.[8] I Europa fortsatte licensierade spelutgÄvor in pÄ mitten av 1990-talet.[8]
HĂ„rdvara
[redigera | redigera wikitext]Tekniska specifikationer
[redigera | redigera wikitext]Master Systems huvudprocessor Àr en Z80A som körs i cirka 3,58 MHz. Systemet har 8 kB arbetsminne och 16 kB videominne.[6] Grafikhanteringen sköts av en videoprocessor konstruerad av Sega, med stöd för upplösningen 256 à 192 pixlar och upp till 32 fÀrger samtidigt frÄn en palett pÄ 64 fÀrger.[6]
Ljudet genereras i grundutförandet av SN76489, som ger tre tonkanaler och en bruskanal. Japanska modeller av Master System har dessutom inbyggt YM2413 för FM-syntes, vilket gav fylligare ljud i kompatibla spel.[6]
Till skillnad frÄn mÄnga samtida konsoler stödde originalmodellen bÄde vanliga spelkassetter och det mindre formatet Sega Card. Konsolen hade dessutom expansionsport och tvÄ kontrollportar. De japanska modellerna var bakÄtkompatibla med SG-1000-kassetter.[1][6]
Master System II
[redigera | redigera wikitext]
à r 1990 introducerades Master System II, en billigare och mer kompakt variant av konsolen. För att sÀnka kostnaderna togs bland annat platsen för Sega Card bort, liksom vissa anslutningar och delar av den ursprungliga designen.[8] DÀrmed blev Master System II en ren kassettkonsol och kunde inte lÀngre anvÀndas med 3D-glasögonen, eftersom dessa krÀvde kortplatsen.[8]
Master System II blev vanlig i Europa och bidrog till att hÄlla Segas 8-bitarsplattform kommersiellt relevant Àven efter att Mega Drive etablerats.[8]
Kontroller och kringutrustning
[redigera | redigera wikitext]
Master Systems ordinarie handkontroll har ett styrkors och tvÄ frontknappar och följer den utformning som blev standard under 8-bitseran.[8] Till Mark III och Master System slÀpptes Àven flera specialkontroller, dÀribland en styrspak i arkadstil, paddelkontroll och andra tillbehör.[13]
Ljuspistolen Light Phaser lanserades till vÀstmarknaderna och stöddes av ett antal spel. Ett annat uppmÀrksammat tillbehör var SegaScope 3-D, ett par aktiva 3D-glasögon som gav stereoskopisk bild i sÀrskilt anpassade titlar som Space Harrier 3-D och Zaxxon 3-D.[8][14]
I Japan fanns Àven tillbehör som trÄdlös TV-sÀndare, FM-ljudenhet och andra expansioner, vilket visar att Sega sÄg Mark III/Master System som en relativt flexibel plattform.[15]
Spel
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Master Systems spel distribuerades i tvÄ format: vanliga ROM-kassetter och det mindre formatet Sega Card. Kortformatet var billigare att producera men kunde lagra betydligt mindre data, vilket gjorde att det med tiden fasades ut till förmÄn för kassetter.[8]
Spelbiblioteket varierade tydligt mellan regionerna. I Nordamerika var utbudet relativt begrÀnsat, med drygt hundra utgivna spel, medan Europa fick lÄngt över 300 licensierade titlar och dÀrmed ett betydligt starkare och mer lÄnglivat bibliotek.[16] Detta bidrog till att konsolens rykte skiljer sig mellan NTSC- och PAL-marknaderna.
Bland de mest kÀnda spelen till systemet mÀrks Alex Kidd in Miracle World, Phantasy Star, Wonder Boy III: The Dragon's Trap, R-Type och 8-bitarsversionerna av flera Sonic the Hedgehog-spel.[8] Phantasy Star har i efterhand ofta lyfts fram som ett banbrytande konsolrollspel, medan Wonder Boy III: The Dragon's Trap har fÄtt sÀrskild uppmÀrksamhet för sin blandning av plattformsspel och rollspelsinslag.[17]
Sega förlitade sig lÀnge i hög grad pÄ egna arkadportningar och interna utvecklingsteam, delvis dÀrför att Nintendos licensvillkor gjorde det svÄrare för tredjepartsutvecklare att ge ut samma spel pÄ konkurrerande plattformar.[8] Detta bidrog till att Master System fick ett mindre och mer ojÀmnt spelbibliotek i flera regioner Àn NES.[8]
I Brasilien fortsatte Tectoy att ge ut lokalt anpassade och ibland helt egna Master System-spel lÄngt efter att plattformen formellt upphört pÄ andra marknader. DÀr förekom Àven portugisiska översÀttningar och omarbetningar kopplade till lokala licenser och tv-figurer.[18]
Mottagande och eftermÀle
[redigera | redigera wikitext]Master System sĂ„lde uppskattningsvis mellan 10 och 13 miljoner enheter globalt under sin kommersiella livstid, exklusive senare brasilianska nyutgĂ„vor frĂ„n Tectoy.[9][10] Ăven om detta var lĂ„ngt mindre Ă€n NES globalt, blev konsolen ett viktigt steg i Segas etablering pĂ„ konsolmarknaden och lade grunden för framgĂ„ngen med Mega Drive.[8]
I efterhand har systemet fÄtt ett blandat men ofta respektfullt mottagande. Kritiken har framför allt riktats mot dess svagare stÀllning i Japan och Nordamerika samt mot ett mindre omfattande spelbibliotek pÄ NTSC-marknaderna. Samtidigt har den europeiska och brasilianska framgÄngen, de starka PAL-exklusiva spelen och konsolens tekniska styrkor ofta lyfts fram.[8][19]
Master System betraktas ocksÄ som en viktig lÀnk i utvecklingen av Segas senare hÄrdvara. Mycket av erfarenheten frÄn Mark III/Master System kom till anvÀndning nÀr företaget utvecklade Mega Drive och Game Gear, dÀr den senare i hög grad byggde vidare pÄ Master Systems 8-bitarsarkitektur.[8]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 âă»ăŹă»ăăŒăŻâ ąâ (pĂ„ japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/segamark3/index.html. LĂ€st 7 mars 2026.
- 1 2 3 âComparing the New Videogame Systemsâ (pĂ„ engelska). Computer Entertainer 5 (11): sid. 13. februari 1987. https://archive.gamehistory.org/item/7f8d19fd-3fc0-4187-9aaf-d7e46224c7ef. LĂ€st 7 mars 2026.
- 1 2 3 âSega Release Schedule to November 1987 â UKâ (pĂ„ engelska). Computer and Video Games (73): sid. 132. november 1987. https://archive.org/details/c-vg-73-1987-11/page/n131/mode/1up. LĂ€st 7 mars 2026.
- 1 2 Lindell, Martin (2014). Historien om Sega: Hur en blÄ igelkott och hockeyspel tog Sverige med storm. Mygrandmotherisgone. ISBN 978-91-9811201-6
- 1 2 3 âMaster System completa 20 anos de vida no Brasilâ (pĂ„ portugisiska). UOL Jogos. 4 september 2009. https://www.uol.com.br/start/ultimas-noticias/2009/09/04/master-system-completa-20-anos-de-vida-no-brasil.jhtm. LĂ€st 7 mars 2026.[död lĂ€nk]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 âăăčăżăŒă·ăčăă â (pĂ„ japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/mastersystem/index.html. LĂ€st 7 mars 2026.
- 1 2 3 4 âConsole em produção hĂĄ mais tempo, Master System jĂĄ vendeu 8 mi no Brasilâ (pĂ„ portugisiska). UOL Jogos. 12 maj 2016. https://www.uol.com.br/start/ultimas-noticias/2016/05/12/console-em-producao-ha-mais-tempo-master-system-ja-vendeu-8-mi-no-brasil.htm. LĂ€st 7 mars 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 McFerran, Damien. âRetroinspection: Master Systemâ (pĂ„ engelska). Retro Gamer (44): sid. 48â53.
- 1 2 Forster, Winnie (2005) (pĂ„ engelska). The Encyclopedia of Game Machines: Consoles, Handhelds, and Home Computers 1972â2005. GAMEPLAN. sid. 139. ISBN 3-00-015359-4
- 1 2 Buchanan, Levi (20 mars 2009). âGenesis vs. SNES: By the Numbersâ (pĂ„ engelska). IGN. https://www.ign.com/articles/2009/03/20/genesis-vs-snes-by-the-numbers. LĂ€st 7 mars 2026.
- â âSegas sell better than Nintendos â official!â (pĂ„ engelska). Sega Power (18): sid. 6. maj 1991.
- â Derboo, Sam (13 juli 2010). âA History of Korean Gaming: Part 1â (pĂ„ engelska). Hardcore Gaming 101. http://www.hardcoregaming101.net/korea/part1/korea1.htm. LĂ€st 7 mars 2026.
- â âSega Mark III Controllersâ (pĂ„ japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/segamark3/controller.html. LĂ€st 7 mars 2026.
- â âSegaScope 3-Dâ (pĂ„ japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/master/3dglass.html. LĂ€st 7 mars 2026.
- â âă»ăŹă»ăăŒăŻâ ąâ (pĂ„ japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/segamark3/index.html. LĂ€st 7 mars 2026.
- â Buchanan, Adam (juli 2013). âThe Collector's Guide: Sega Master Systemâ (pĂ„ engelska). Retro Gamer (117): sid. 20â31.
- â Mott, Tony (2013) (pĂ„ engelska). 1001 Video Games You Must Play Before You Die. Universe Publishing. sid. 177. ISBN 978-0-7893-2090-2
- â Sponsel, Sebastian (16 november 2015). âInterview: Stefano Arnhold (Tectoy)â (pĂ„ engelska). Sega-16. http://www.sega-16.com/2015/11/interview-stefano-arnhold-tectoy/. LĂ€st 7 mars 2026.
- â âTop 25 Videogame Consoles of All Time: SEGA Master System is Number 20â (pĂ„ engelska). IGN. 20 augusti 2009. Arkiverad frĂ„n originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222061903/http://www.ign.com/top-25-consoles/20.html. LĂ€st 7 mars 2026.
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||
