Propaganda Due
 |
Den hÀr artikeln eller det hÀr avsnittet innehÄller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2026-04) Motivering: 2023 redovisade L'Espresso nya rön som berörde P2-medlemmen Paolo Bellini, se . HjÀlp gÀrna Wikipedia att ÄtgÀrda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken pÄ diskussionssidan. |
Propaganda Due, Àv. Propaganda 2, P2, var en italiensk frimurarloge grundad 1877 för att möjliggöra logebesök och samvaro för medlemmar som inte kunde besöka sin egen loge.[1] I mitten av 1960-talet hade den bara 14 medlemmar, men sedan Licio Gelli tagit över ordförandeskapet ökade medlemsantalet snabbt till över 1000 st.[2]
Ăven om Mussolini förbjöd frimurarloger 1925 tillĂ€ts de att verka, men en sĂ€rskild lag sĂ„g till att "hemliga" sammanslutningar inte fick förekomma. Huvudlogen i italienska frimurarorden, Grande Oriente d'Italia, tog avstĂ„nd frĂ„n Gellis loge, Ă„tertog 1976 dess patent vilket uteslöt logen och dess medlemmar frĂ„n det erkĂ€nda, reguljĂ€ra frimureriet, vidtog disciplinĂ€ra Ă„tgĂ€rder mot medlemmar med anknytning till P2 och förklarade sig endast acceptera lagliga och erkĂ€nda loger.[3] Andra lagar förbjöd vissa kategorier av statstjĂ€nstemĂ€n att vara medlemmar i sĂ„dana organisationer. Dessa lagar har ifrĂ„gasatts av den europeiska domstolen för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, ECHR.
P2 uppmÀrksammades först dÄ en av Milanos största banker, Banco Ambrosiano, gick bankrutt och dÄ bankens tidigare VD Roberto Calvi hittades död i London. Först antog man att Calvi begÄtt sjÀlvmord, men man har sedan konstaterat att han bragts om livet.[4]
Roberto Calvis anknytning till Licio Gelli hamnade under polisens och medias granskning och kom att avslöja den dittills hemliga logen. Polisen hittade i mars 1981 en medlemsförteckning i Gellis hus, en förteckning med över 900 namn, varibland Äterfanns mycket högt uppsatta statstjÀnstemÀn, nÄgra politiker (bland annat senare premiÀrminister Silvio Berlusconi) och ett antal officerare av vilka flera tjÀnstgjorde i den italienska militÀra underrÀttelsetjÀnsten SISMI.[5] Ytterligare en berömd medlem var Victor Emanuel, prins av Neapel och familjeöverhuvud i Huset Savojen. Ett annat dokument som Äterfanns bland Gellis tillhörigheter, kallat Piano di Rinascita Democratica (ung. "Plan för demokratiskt pÄnyttfödande"), beskrev logens mÄl och syfte, i huvudsak skapandet av en ny politisk och ekonomisk elit med syftet att leda Italien mot en mer auktoritÀr och antikommunistisk form av demokrati.[6] Den dÄvarande premiÀrministern Arnaldo Forlani tvingades avgÄ och till ersÀttare utsÄgs Giovanni Spadolini frÄn Partito Repubblicano Italiano, det italienska republikanska partiet, att leda den center-vÀnsterorienterade regeringen. Spadolini blev den förste statsministern som inte tillhörde kristdemokraterna i partiet Democrazia Cristiana.
Logen granskades sedan av en parlamentÀr kommitté under ledning av Tina Anselmi frÄn Democrazia Cristiana.[7] Slutsatsen blev att P2 var en hemlig organisation med brottsligt syfte, Àven om man aldrig hittade nÄgra bevis för att nÄgot formellt brott begÄtts. Beskyllningarna gÀllande hemliga internationella kontakter, huvudsakligen med Argentina (Gelli hÀvdade ofta att han var nÀra vÀn till Juan Perón) och CIA bekrÀftades delvis. Dock kom snart den politiska debatten att överskugga de legala aspekterna i fallet.
Det har flera gÄnger framförts misstankar om att P2 var inblandat i mordet pÄ Aldo Moro[8] som kidnappades och sköts av Röda Brigaderna efter att italienska sÀkerhetstjÀnsten misslyckats med att förhandla fram en lösning, men dessa misstankar har aldrig bekrÀftats. Man försökte ocksÄ koppla samman P2 med bombattentatet pÄ centralstationen i Bologna i augusti 1980, som en del av sin taktik att skapa politisk oro. Man har ocksÄ försökt pÄvisa att P2 understödde italienska högerextremistgrupper, men inte heller detta kunde bevisas.
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Ginsborg, Paul (2003). Italy and Its Discontents, London: Palgrave Macmillan ISBN 1-4039-6152-2
- Jones, Tobias (2003). The Dark Heart of Italy. New York: North Point Press.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- â Anti-masonry Frequently Asked Questions, Section 1 (version 2.9): 5. What was the P2 Lodge? Grand Lodge of British Columbia and Yukon, lĂ€st 19 september 2009
- â Il presidente Arkiverad 12 april 2011 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. Dokument UtifrĂ„n, 4 april 2011
- â PĂ„bud No. 444 L.S., juni 1976, se P2 Lodge Arkiverad 3 februari 2021 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. Anti-Masonry: Points of View, lĂ€st 19 september 2009
- â Masonic lodge affair leaves Italy shocked The Times, 23 maj 1981
- â Ginsborg (2003), s. 144-148
- â Jones (2003), s. 186
- â The relationships between the Masonic Lodge Propaganda Due and the Italian mafia The Florence Newspaper, 21 maj 2008, lĂ€st 10 oktober 2009
- â Aldo Moro - death of a statesman Arkiverad 17 oktober 2007 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. The Florentine, 6 september 2007, lĂ€st 10 oktober 2009
