barbar

Svenska

Substantiv

Böjningar av barbar	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	barbar	barbaren	barbarer	barbarerna
Genitiv	barbars	barbarens	barbarers	barbarernas

barbar

1. ociviliserad person

   Etymologi: Ytterst från grekiska βάρβαρος (barbaros), ungefär "bla bla", syftande på någon som inte talade grekiska. Under 400 och 500-talen f.Kr. kom det att syfta på de utlänningar som arbetade i de grekiska staterna som slavar, varvid den nedsättande betydelsen utvecklades. Jämför med etymologin för rotvälska.

   Sammansättningar: barbardiktning, barbarepik, barbarfolk, barbarhövding, barbarinbrott, barbarland, barbarlitteratur, barbarskara

   Besläktade ord: barbari, barbarisera, barbarisk, barbarism

   Jämför: rotvälska

Översättningar

Översättningar

• engelska: barbarian ^(en)
• franska: barbare ^(fr) m
• isländska: barbari m
• spanska: bárbaro ^(es) m, bárbara ^(es) f
• tyska: Barbar ^(de) m, Barbarin f