stein

Se även Stein.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av stein	Singular		Plural
markulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stein	steinen	steiner	steinene
Genitiv	steins	steinens	steiners	steinenes

stein m

1. sten

   Det var mye stein i åkeren.

   Det var mycket sten i åkern.

   Det sto en stein på grava.

   Det stod en sten på graven.

   Varianter: sten

Adjektiv

stein (neutrum: steint)

1. hög, stenad; påverkad av droger

   Gutten var både full og stein.

   Killen var både full och hög.

   Synonymer: høy

Limburgiska

Substantiv

stein m

1. sten

Nynorska

Substantiv

Böjningar av stein	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stein	steinen	steinar	steinane

stein m

1. sten

Adjektiv

stein

1. hög, stenad; påverkad av droger

   Synonymer: høy