ämbete

Svenska

Substantiv

Böjningar av ämbete	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ämbete	ämbetet	ämbeten	ämbetena
Genitiv	ämbetes	ämbetets	ämbetens	ämbetenas

ämbete n

1. officiell befattning

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Som fornsvenska æmbete, æmbite, æmbit, æmbeti.

   Sammansättningar: ämbetsman, ämbetssigill, ämbetstid, ämbetsverk

   Se även tesaurus: Plikt, Anseende, Bemyndigande, Myndighet, Rådsförsamling, Arbete, Läge, Ståndpunkt, Ordning

Översättningar

Översättningar

• finska: virka ^(fi)
• tyska: Amt ^(de) n