lördag 10 juli 2010

2x5 i Norberg

Är i Norberg och springer den hĂ€r helgen. IgĂ„r Engelbrektslöpet och idag Engelbrektsstafetten.
Det Àr mycket Engelbrekt hÀr uppe, om man sÀger sÄ, men det visste jag ju efter att ha lÀst Historia ihop med en norbergare som skrev uppsats om historiebruket av sagde Engelbrekt.
Stafetten sprang jag i ett av tvÄ lag som representerade Björnmossens GoIF. Eftersom jag inte fick med mig nÄgra klubbkamrater sÄ skrevc jag i arrangörens gÀstbok att jag sökte lag och fick svar frÄn Björnmossen. Det Àr ett kompisgÀng som bestÄr av utflyttade norbergare födda runt 1974 som brukar ha tvÄ lag och tÀvla mot varandra. De hade fÄtt Äterbud i sista stund. Jag höjde alltsÄ medelÄldern med 22 Är, men hade bÀsta tiden i mitt lag med 20.55. Mitt lag kom pÄ 19:e plats och vann över det andra laget. Kul att vara med.
Till nÀsta Är önskar jag ett almbylag, men annars stÀller jag gÀrna upp för Björnmossen igen.
I morgon blir det orientering i Ärla.

lördag 3 juli 2010

- Det kÀnns i alla fall bÀttre efterÄt, sa Oskar

- Vet inte det, svarade jag. Jag har kramp i benet.
- Jamen i morgon, försökte Oskar.

Semesterhalvmaran i Kumla pÄ sommarens varmaste eftermiddag. SvÄrt att hÄlla igen tillrÀckligt mycket i början. Eller Àr det sÄ att jag bör öka pÄ min trÀning för att kunna hÄlla farten uppe? Jag beundrar de löpare som springer nÀstan lika fort i sÄdan hÀr vÀrme som i svalare vÀder. Oskar kom tvÄa pÄ 1.20. Undrar hur det skulle se ut i resultatlistorna om flera av de snabbaste orienterarna stÀllde upp i sÄna hÀr lokala lopp. Ja, man kan ju fÄ en fingervisning genom att kika pÄ resultat frÄn Grabbhalvan dÀr ett helt gÀng orienterare sprang för Löpex.

Trösten efter mitt svaga lopp var dels att jag lyckades fullfölja och dels att jag fÄr bra poÀng i lÄngloppscupen. Vi var bara tre deltagare i H55, som slogs om segern eftersom den alltid överlÀgsne Tauno inte var med. Jag lÄg sist i klassen i början, gick sedan upp i tÀten ett tag, men blev passerad igen av en av klasskamraterna. Jag hade stÀllt in mig pÄ att komma tvÄa för jag orkade nÀtt och jÀmt jogga, nÀr han började gÄ vid 17 km och jag kom ifatt. DÀrifrÄn och i mÄl var en plÄga med omvÀxlande gÄng med hÀnderna pÄ höfterna och jogging i krypfart.
NÀr jag var vid 19 kilometer tÀnkte jag att jag aldrig mer ska springa lÀngre Àn en mil, men vi fÄr se. Kanske Àr det svalare nÀsta gÄng.