Om ahimsa och en yogisk revolution

Under de senaste åren har jag vid flera tillfällen skrivit om det här med inre och yttre hållbarhet. Ju längre jag lever, desto fler erfarenheter får jag av hur de två dimensionerna hänger ihop och stöder varandra. An efter växer mina insikter om hur jag själv behöver uppmärksamma dem i mitt eget liv för att få en bra livskvalitet som också är hållbar. Ofta har jag återkommit till hur mitt förhållningssätt till mig själv, till andra människor och till naturen hänger samman.

I helgen som gick tog jag de första stegen på en alldeles ny stig: jag inledde min utbildning till yogainstruktör. Det här är en långvarig dröm jag haft och nu var plötsligt tiden inne. Yogan har varit en viktig del av mitt liv ända sedan min egen studietid och jag har utövat allt från ashtanga till hatha och yin, beroende på vad livssituationen krävt och vilka möjligheter som funnits på orten. I yogan har jag kunnat både utmana mig själv och/eller återhämta mig från vardagens brus - rent kroppsligt, men också på ett mentalt plan - och småningom kände jag helt enkelt att jag ville kunna dela med mig av det rum som yogan erbjuder för kropp och sinne.

Och ännu en gång ser jag hur det inre och det yttre tvinnas samman. I min yoga finns två samtidiga rörelser: en inåt och en utåt. I de fysiska övningarna och i stillheten ökar min självkännedom, samtidigt som yogan förbinder mig med en urgammal tradition och ett oändligt universum.

Under den första kurshelgen kom ahimsa, alltså principen om icke-våld, helt slumpmässigt att bli ett ledord. Det fick mig att reflektera över hur jag i min vardag kan fördjupa respekten för mig själv, andra människor, men också allt annat levande. Hur kan jag värna om eget och andras välmående? Hur kan jag värna om djur och natur? Hur kan jag leva ett gott liv som inte kränker eller skadar någon eller något annat? Hur kan jag förverkliga ahimsa i min yoga?

Så nu sitter jag här och läser på om allt från kläder till retreater och jag baxnar. För den här branschen är tyvärr lika ohållbar som de flesta andra... Det duger inte att vi klär oss i plast och shoppar kemikaliefylld utrustning från all världens håll och kanter. Det duger inte att vi skapar exklusiva bubblor i lokaler dit bara några få välbeställda har tillträde. Det duger inte att vi flyger världen runt på lyxiga retreater. Det duger inte!

Vi yogisar behöver börja ställa oss själva en del obekväma frågor, vi behöver utmana ohållbara sociala normer. Vi behöver faktiskt leva som vi - eller kanske snarare den urgamla visdomen - lär. Vi behöver helt enkelt en yogisk revolution, varken mer eller mindre! Vi måste bli den förändring vi vill se i världen.

Mat & klimat - tankar efter EAT

Förra veckan publicerades en stor rapport kring mat & klimat av the EAT Lancet Commission. Nyheten om hur vi borde äta för att det ska kunna betraktas som långsiktigt hållbart spreds över världen i olika medier. Över trettio experter har alltså arbetat fram en helhetsbild av hur vi borde äta för att föda en befolkning på 10 miljarder år 2050 på ett sätt som är både hälsosamt och hållbart. Själv blev jag mest glad och inspirerad av nyheten. Det kändes som om det äntligen synliggjordes konkret hur stor skillnad maten gör för klimatet.

Huvudbudskapet är - inte helt oväntat - att vi borde äta mer växtbaserat och mindre animaliskt. Mer grönsaker, frukt och spannmål som bas och så baljväxter och mejerivaror på det. Mindre rött kött och socker. Resten är i princip finlir. att minska matsvinnet, som globalt sett är katastrofalt stort, är också viktigt. Dessutom lyfter rapporten fram hur viktigt det är att matproduktionen görs hållbar. Här handlar det bland annat om kolsänkor, biodiversitet, vattenförbrukning och konstgödsel.

De förslag rapporten lägger fram är egentligen ingen raketvetenskap. Utöver vetenskapen behöver bondförnuftet finnas med - lokalproducerad mat enligt säsong och allra helst giftfritt odlad är självklart bättre än långväga importerade och besprutade varor. Mat lagad från grunden (på bra och enkla råvaror) är mer hållbart än processad färdigmat. Det som är bulkvaror på vardagsmenyn ska vara riktigt hållbart, sedan kan man kanske lyxa till det ibland med varor som har ett högre klimatavtryck. Kanske.

Studien har fått mycket positiv respons, men också provocerat. Den har bland annat kritiserats för att den inte i tillräckligt hög grad problematiserar själva matproduktionen och beaktar det faktum att ett hållbart jordbruk måste innefatta även betande djur. Gräsbetande kor, får och getter är ju oerhört viktiga för biodiversiteten och för att upprätthålla en bra jord, som det går att odla grödor på också i framtiden. Men faktum är att rapporten ger utrymme också för den typen av mat och jordbruk - det är omfattningen som måste minska. Den globala matproduktion vi har idag måste ställas om så att det håller sig inom de planetära gränserna. Och då måste det till lokala lösningar. Dem kan vi driva på både som konsumenter och som medborgare som påverkar de politiska besluten.

Själv funderar jag mycket på nödvändigheten av ett småskaligt jordbruk med metoder som kräver så lite fossila bränslen som möjligt. Vi har inte råd att överhuvudtaget släppa ut mera partiklar i atmosfären och de fossila bränslena och konstgödseln måste därför fasas ut ur jordbruket. På individnivå kan jag välja att stöda den här typen av alternativ matproduktion, men jag efterlyser systemförändringar och en lagstiftning som styr upp det här fältet.

Jag är givetvis glad åt att jag har möjlighet att dels odla en del mat själv i min trädgård, dels välja ekologisk och/eller lokalproducerad mat via REKO-ringen och i vår välsorterade lilla lokalbutik. Jag kan välja att minska matsvinnet och jag kan bidra till "zero waste" när jag handlar. Samtidigt undrar jag hur man åstadkommer en omställning där vi alla ges samma möjligheter, där vi alla knuffas i hållbar riktning genom det utbud som finns och de priser som sätts på varorna. Både i stan och på landet, oavsett vår ekonomiska situation och vår position i samhället.

När jag fått grunna en stund på rapporten landar jag i tanken om att den viktigaste kunskapen för framtiden kanske är att förstå matens väg från jord till bord, att veta hur man gör när man odlar för husbehov och för regionala behov, att känna till hur man tillvaratar och tillreder det man skördat. Pedagogen i mig skissar genast odlingslådor, frösådder, matprojekt och receptutveckling - medvetenhet, förhållningssätt, kunskap och färdigheter åt folket!

#FFF Jakobstad

Kärt barn har många namn:

#fridaysforfuture
#climatestrike
#riseforclimate
#united4earth
I´m with Greta Thunberg
Perjantait Gretan kanssa

 
Varje fredag sedan i höstas sitter och står människor världen över i solidaritet med Greta Thunberg. Denna fantastiska unga tjej, som bestämde sig för att skolstrejka för klimatet innan svenska riksdagsvalet i höstas. Som på några få månader fick igång tusentals människor världen över. Som talade med tyngd till FN-ledare vid klimatmötet i Katowice. Som sade rakt ut det som så många vuxna med formell makt undviker - att vi måste vända klimatskutan nu, innan det är för sent.

På listan över morgondagens manifestationer finns (bland hundratalet andra städer) Helsingfors, Prag, Kampala, Milano, Köpenhamn, Umeå, Salo - och så lilla Jakobstad. Det är som en flodvåg av #granniesforfuture och #yogisforfuture och #teachersforfuture och #vegansforfuture och massor av andra grupper som engagerar sig. Alla i syfte att uppmärksamma klimatfrågan och kräva en avsevärt mera ambitiös klimatpolitik - lokalt och globalt. Den community som byggs nu har djupa rötter och starka grenar, dess frön sprider sig med vinden i så många olika riktningar. Bara att följa den föder hopp och handlingskraft.

I Jakobstad höll vi den första manifestationen strax innan jul och imorgon blir det vår fjärde #FFF. Vi träffas på fredagar kl 15-16 vid Rådhusets trappa. Samlas runt vår skylt och vårt budskap. Varje vecka har det dykt upp några nya ansikten, människor i olika åldrar, med olika bakgrunder och ingångar i klimatengagemanget. Det är en otroligt vacker gemenskap som bildas.

Temat för vår manifestation i Jakobstad imorgon är behovet av en uppdaterad klimatstrategi för helaJakobstadsnejden. Den nuvarande strategin är skriven 2010 och är ärligt talat inte särskilt ambitiös. Mot bakgrund av all den forskning som gjorts de senaste åren och med tanke på vilka omvälvande förändringar vi måste göra innan 2030 för att hålla oss inom Parisavtalets sikte på 1.5 graders temperaturhöjning måste både ribban och takten i omställningen höjas. Nu!

Alla som vill är varmt välkomna att engagera sig genom att dyka upp vid våra manifestationer (med eller utan plakat) eller att gå med i vår grupp på Facebook och bidra till konstruktiv diskussion där. Klimatfrågan är global, men en stor del av omställningen är lokal. Vi kan alla börja med att gräva där vi står - i ord och handling - för att skapa en bättre värld.