Hej då 2016! Varm välkommen 2017!

Så var 2016 års sista timmar här. Hos oss är det drygt åtta timmar kvar,  hos er i Sverige ynka två timmar.

2016 bjöd på många fina minnen med familjen och med vänner - nya som gamla
 Inga resor för oss, men väl många besökare. 2016 var året då livet lunkade på, då vardagen fick infinna sig. 2016 var året då vår dotter fyllde nio år och trädde in i förtonåren. 2016 var året då vår son inte längre kunde beskrivas som en "toddlare" (ja, det är faktiskt ett ord!) utan som en liten pojke med alldeles egna tankar och funderingar.
2016 var också året då världen tog en vändning, då naiviteten fick sig en törn. Världen över har vi sett kaos i form av krig, terror och politiska val som världen inte skådat på länge. Som tur är har vi också fått se underbara medmänniskor och fantastiska osjälviska handlingar som fått mig att återfå tron på mänskligheten.

2017 är på intåg. På ett personligt plan ger jag inga nyårslöften mer än att jobba på mig själv för att bli den bästa person som JAG kan bli. Jag vill bli den förändring som jag hoppas att världen kommer att göra under nästa år.
Medmänsklighet, tålamod, styrka och kärlek kommer att vara mina ledord in i det nya året.

Frid vare med er vänner! Må 2017 bringa allt gott till er och de dina!

Men så gick det en massa veckor sen senaste uppdateringen! Alltså det här med tid? Hur funkar det? Först känns det som en evighet till jul (och julledigt, låt oss icke förglömma alltså. Det viktigaste!) Och sen står den där och knackar envist på dörren och jag försöker att skjuta upp att öppna den tills jag måste.

För att kicka igång skrivandet igen tänkte jag mig en lista!

Bästa i veckan

Oj! Så mycket. Till exempel att pappa kom på besök från Sverige i söndags och stannar nästan tre veckor. Att vi firade Luciatåg på jobbet. Att den dagen fick vi stänga skolan efter halv dag p g a vattenläcka i stan. "Otur"! Att vi fick massa uppskattning från föräldrarna till barnen vi jobbar med. Att sonens nalle försvann och vi trodde den var borta för alltid, men så dök den upp efter ett par dagar! Att det nu är två veckors ledigt!

Sämst i veckan
Sjukdomar. Dottern har en envis förkylning med hosta. Sonen har ärvt den förkylningen och har nu även fått en ögoninfektion...

Plan för helgen
Storhandla med bil!! Köpa julgran. Baka MASSA och sen ha kalas för dottern som fyllde nio i fredags. Sova. Kanske. Det sistnämnda är aldrig en självklarhet.

Juluppdatering
Julen lär hända oavsett om jag är redo eller inte. Tur att man är ledig nästan en vecka nu innan, annars hade jag varit rökt (lax). Jag ska lacka oct baka och laga mat och pynta Och handla.

Nu ser jag fram emot lite ledigt och att kunna uppdatera bloggen lite oftare!

Nu är det jul igen!

Det lackar minsann mot jul! Igen! 

Innan man vet ordet av är det första advent som sedan raskt följs av andra advent, lucia, julbak och julstök och julkalender. 

Och så julklappar förstås. De där julklapparna alltså. När man bor så himla långt bort från vänner och familj är det inte lätt under högtider och diverse firanden. Saknaden är enorm när man ser hur ens nära och kära samlas för att fira något. Utan mig. Utan oss. 

Jag försöker alltid vara med på ett litet hörn i alla fall, genom Skype så klart men så också genom att köpa nån liten present. I början då vi flyttade till NY köpte jag saker härifrån och skickade. Det är ju alltid kul att få lite annorlunda grejer! 

Men så under åren har det blivit så dyrt att skicka över Atlanten. 

Man går till posten för att skicka nåt litet paket (tro mig, man köper inte supertunga saker för att skeppa över halva världen) och postkassörskan tittar på en genom skyddsglaset med skarp blick och säger med allvarlig röst:
- Det blir en arm och ett ben i betalning för att skicka detta till Sverige.

Nej tack kära posten. Nu har jag fått nog. Sist kostade portot dubbelt så mycket som själva presenten. 

I år har jag istället letat runt efter sidor på nätet. I Sverige. Där jag kan beställa presenter. 

Bland annat hittade jag den här kuliga butiken: Klossbutiken (klicka pa namnet for att komma till butiken!) som säljer Lego! Så himla bra eftersom jag har en legotokig systerson och en nästan lika legotokig systerdotter. Hur bra?! Ibland funkar njurarna bättre än förväntat alltså. 

Nu kan jag lägga mer pengar på själva julklapparna istället för på portot.

Julen är räddad!

Galna grannar?

Det har varit händelserika veckorna här ska ni veta. Vad säger ni om bomber, tågkrasher, yxmän och explosioner?

För drygt en månad sedan härjade en yxman där jag och sonen byter tåg, bara ett kvarter därifrån. Skottlossning utbröt och allmänt kaos. Jag och sonen jobbade sent den dagen och missade dramatiken med en timme. Vi såg bara efterdyningarna i form av poliser, helikoptrar och avspärrningar.

Sedan var det utplacerade bomber lite mer söder på Manhattan, en som exploderade. Tpgen fick hoppa över en del stopp därikring.

Sedan exploderade ett hus två kvarter bakom vårt hus! Tydligen hade någon odlat marijuana ett tag och pga en gasläcka exploderade hela huset. Maken och barnen kände hur hela vårt hus skakade våldsamt. En brandman dog tyvärr.

Någon dag senare kraschade ett tåg in på en station i New Jersey, en station bort från där jag jobbar.

Ja så ni ser. Kul att bo i händelsernas centrum. Kanske.

Sommaren fortsätter

Det är idag den 25 september. I fredags hade vi nära 30 grader varmt. Inte en tillstymmelse till kallt väder med andra ord.
Då märks det tydligt att man jobbar med 90% svenskar. Alla börjar prata om att "det ska bli sååååå skönt med höst". Helst igår skulle det varit höst. Alltså, det har varit en lång, varm och fuktig sommar. Jag ser fram emot att använda låmgärmade tröjor och byxor. Och andra skor än sandaler. Jag ser fram emot fina löv på träden och höststormar då man kan sitta inne och mysa framför en film - utan att få dåligt samvete för att "man måste vara ute när det är fint väder!"

Jag fick faktiskt en chock igår när jag tog barnen till parken för det var KALLT. Jag hade på mig en t-shirt och byxor men frös. Det var visst 18 grader "bara"...hösten är på ingång? Eller? Vem vet.

Idag är det söndag och vi ska ha en lat dag tillsammans. Inte ett jota ska jag göra. Bara sitta på rumpan och göra ingenting. Jo, titta på film kanske. Och baka kakor med ungarna. Just ja, jag har ju två barn också. Göra "ingenting" har en helt annan innebörd då. Allt är ju relativt.

Nu ska jag ringa systersonen som fyller sju år! Måste ju gratta på dagen!

Snart är det visst jullov?

Så brukar det vara när skolan har börjat där i augusti/september. Skolan startar och så plötsligt är det jul. Och när julen är över är det plötsligt skolavslutning i juni. Jag vet inte hur det där fungerar egentligen.

Första veckan gick väldigt bra. Jag jobbar nu med något yngre barn samt en ny kollega. Det har varit en vecka som gått upp och ned. Vi har ett gäng nya barn utan tidigare skolerfarenhet och för dem har det varit lite svårare. Trots det har det varit en smidig första vecka!

För min lilla H har det varit en smärtsam vecka också. Han har haft lite svårt att separera från mig på morgonen. Av flera anledningar skulle jag tro. Först och främst har han ju inte varit i skolan på nästan tre månader. Sedan har han fått nya lärare (som han visserligen känner igen, men som han inte varit med hela dagarna tidigare), nytt klassrum (och ny byggnad), nya klasskamrater, nu går han fem dagar i veckan istället för tre. Det tär på en liten kille. Jag får dock uppdateringar från hans lärare och han blir ganska snabbt glad igen efter att jag lämnat. Tack och lov. Vi får se hur nästa vecka går. Jag tror det blir bättre och bättre. Jag ser ju hur det är i mitt eget klassrum! Vilket känns fint!

Nu har vi i alla fall långhelg, eftersom det är Labor Day. Dock har en storm hotat under veckan och vi har varit försiktiga med planer. Nu har stormen bedarrat och kanske återfår styrka i mitten av veckan istället. Idag ser ut att bli en fin dag!

Ett "litet" sommaruppehåll blev det visst

Sommaren ja. Här är det fortfarande över 30 grader varmt dagligen. Ingen tillstymelse till höst än så länge. Min sommar så här långt har varit mycket händelserik. Så händelserik att jag måste punkta lite.

• Syrran M kom på besök i nästan två veckor. Mycket turistande eftersom jag råkade vara ledig ett par dagar. 
• Jag blev amerikansk medborgare! Den 12 augusti svor jag in mig i landet och räknas numera som amerikan. Känns bra faktiskt. Skönt att slippa behöva tänka på att förnya Green Card och sånt där. 
• Syster J kom också och hälsade på tillsammans med sin kille. Tyvärr jobbade jag, men ändå hann vi ses två utav dagarna. Mysigt!
• Jag har jobbat som en tok hela sommaren på sommarläger på min skola. Mycket utomhus, så jag har fått en fin solbränna. Även på benen! Värt att nämna!
• Senaste veckan har jag lärt känna min nya lärarkollega som jag ska jobba med under kommande år. Vi har fixat vårt klassrum och haft studiedagar hela veckan. Inklusive förstahjälpenutbildning. Trots att jag gjorde den förra året, känns det som om man börjar om från noll varje gång. Lite läskigt!

Detta är sista helgen innan skolan startar igen på måndag. I år kommer jag ha en något yngre grupp än förra året. Det blir spännande. Anledningen till det är att sonen min ska gå i den åldersgrupp som jag brukar undervisa i. Jag är inte så sugen på att ha honom i min klass! Just nu är han rebellisk så det heter duga! Jag kan se honom samla alla barn till en gemensam revolution mot mig...Det vore ju något.

I alla fall njuter jag av lugnet före stormen! På måndag smäller det. Sen brukar det plötsligt bli juni och sommar igen av någon anledning. Så snabbt känns det som  att det går.

Beachdag

Bronx Zoo. Familjen i bakgrunden är också svensk!

Glass på Coney Island

Coney Island

Ceremonien för medborgarskap. Man får en flagga också!

Högtidlig dag för 174 nya medborgare

Ta ett kort på mig mamma! Inne på Target...

Värmer hjärtat

Igår eftermiddag fick jag en förfrågan om att sitta barnvakt. Inte åt vem som helst utan till en liten tjej (och hennes lillebror) som jag brukade sitta barnvakt åt för tre år sedan. Då var jag gravid med sonen och den lilla tjejen var då bara 2.5 månad gammal. Jag satt barnvakt flera dagar i veckan under sommaren 2013.

Idag fick jag således sitta barnvakt åt tjejen igen, som nu är 3.5 år och hennes lillebror som är 3 månader, alltså i princip lika gammal som storasyster var när det begav sig. Säg, är inte det lite speciellt?

Det värmer i hjärtat att få ta del av en annan familj på det här sättet. De är fantastiskt fina, både föräldrar och barn och uppskattar en väldigt mycket. Nästan så det inte känns som att jobba. Bara nästan ;)

Jag hade en enorm tur efter den där hemska jobbupplevelsen på förskolan jag först jobbade på då jag flyttade till NY. Efter att jag slutade där fick jag kontakt med en hel bunt fina familjer som tog väl hand om mig och senare två fina förskolor, varav jag fortfarande jobbar på den ena. Allt har sin tid som man säger. Och man lär sig mycket!

Semester!

Ja, så var det så dags. Semester! Årets första och enda. Som jag har sett fram emot detta. Fast ändå inte. För jag vill ju inte att den ska ta slut. Det känns så bra att längta efter något liksom och man vill ju inte att det ska ta slut. Men nu är det ingen återvändo. Den är här. Och jag ska ta väl tillvara på den. Njuta av varje sekund.
Idag börjar det bra med bio med dottern och min vän K och hennes dotter. Det ska bli roligt. Vi ska se "BFG" (Stora Vänliga Jätten på svenska" som är baserad på en bok av Roald Dahl. Jag älskade den när jag var liten och kommer till och med ihåg att vår lärare i åk 2 läste den högt för oss. Mina lärare var väldigt duktiga på att hitta bra böcker att läsa för oss och var dessutom fantastiska på att läsa högt. Tre starka minnen har jag från min lågstadietid. "Godnatt Mr Tom" om en pojke i England under andra världskriget. "SVJ" om en vänlig jätte som räddar barnen i världen från elaka jättar. Och så "Gullivers resor".

Några fler planer inberäknar systerbesök och lite turistande med det, lite doktorsbesök man skjutit upp och så mycket vila så klart. Kanske stranden nästa vecka och eventuellt kompisträff. Inte illa. Jag har på känn att dessa två veckor kommer att gå fort som vanligt när man är ledig!

Plötsligt händer det!

Lite har hänt sen sist jag skrev ett utförligt inlägg om mitt liv. Ja, ni vet, mina memoarer som är så olidligt spännande. Kommer ges ut om en 50 år eller så. Håll ögonen öppna!
Jag får helt enkelt göra punktform.

• Jag gick på intervju för amerikanskt medborgarskap i torsdag. Det gick väldigt bra. Svarade rätt på alla frågor och allt. Nu väntar jag på tid för ceremoni för att sväras in i landet som medborgare. Spännande tider. Kanske får jag rösta i valet i november? Hoppas

• Inte bara det hann jag med i torsdags. Jag vaknade också mitt i natten med en fruktansvärd värk i höger öra. Japp. Öroninflammation. Kul jul. Verkligen. Tur att jag var ledig och att min tid på USCIS var senare på dagen så jag kunde knalla till doktorn så fort de öppnade och få antibiotika. Som hjälpte nästan omedelbart.

• Långhelg denna helg. Vi firar USAs nationaldag, eller Independence Day som det heter här. Vi har planer för helgen. Något så när i alla fall. Idag är det picknick i parken. Imorgon åker vi till en vattenpark lite norr om New York. Måndag blir en lugn dag (det är då firandet sker) hemma med god mat. Inte illa tycker jag. Vädret ska vara fint också!

• En vecka kvar till jag har mina två veckors semester. Inte bara det. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar! Måndag och torsdag lediga. Nästan som att ha semester ändå... Typ. Förutom med 14 skrikande ungar runt benen...Vi har haft en ganska tuff grupp den här perioden. Vi har hållit ihop och lyckats överleva, men det har inte varit lätt. 

• Dottern har sommarlov nu. Härligt! Hon gick ut åk 3 med högsta betyg i alla ämnen! Vi är så stolta över henne så det är inte klokt! Vilken unge man har! På riktigt!

Vad gör ni i helgen eller på semestern?

Duschade tankar?

Idag, när jag klev ur duschen och började torka mig med handduken, kom jag plötsligt på ett gammalt inlägg från bloggen som handlar just om att torka sig med handduk.

"Idag har jag träningsvärk. Torsdagen på gymmet och gårdagens Hollywoodyoga (japp, du läste rätt! Hollywoodyoga) med extra magträning har gjort sitt. Trots stretchning värker armarna och ryggen ganska rejält. En skön smärta dock.
I duschen efter träning infinner sig en hel del tankar och funderingar. Något som jag funderat på är bland annat själva handdukstorkningen efter en dusch. Jag har lagt märke till att när jag tar handduken för att torka gör jag EXAKT likadant varje gång. Börjar med samma kroppsdelar, fortsätter med nästa och avslutar med samma kroppsdel. Varje gång. Det är liksom som att hjärnan arbetat fram det bästa sättet att torka av kroppen i en viss speciell ordning.
En gång försökte jag torka på ett annat sätt, men då blev jag förvirrad och det tog längre tid. Fundera på det nästa gång ni kliver ur duschen : ) Men inte för mycket för då förstör ni "torkflowet"."
(Inlägg från februari 2011)

Jag kan konstatera att jag fem år efter detta inlägg fortfarande torkar kroppsdelar i samma ordning...
Dessutom kan jag lägga till att Gunde Svan i en intervju berättade att han hade utarbetat det snabbaste sättet att torka sig efter en dusch. Det var under den tiden då han fortfarande tävlade och var smått besatt av tider och att förbättra dem, så kanske inte så konstigt!

Jag är trött på vapen

På riktigt. Är jag chockad att det förekommit ännu en masskjutning här i USA? Tyvärr kan jag inte säga annat än nej. Det var väntat. Och jag har väntat. Ända sedan Sandy Hook i december 2012, har jag väntat på att vapenlagar ska ändras. Det behövs stora förändringar. Vilken civil behöver tillgång till automatvapen? Jag tycker till och med att soldater i krig kanske borde slåss med armborst och pilbåge istället.
Jag är så trött. Trött på att höra om människor som dör nästan dagligen av att de skjutits av misstag av sin treåring, om barn som dör av omenade kulor som far förbi, om masskjutningar, om folk som slåss för "rätten att ha vapen". "Ingen ska ta mina vapen". "Det är människor som dödar med vapen, det är inte vapnen som dödar". Nej, men idiot. OM människan inte hade tillgång till vapnet hade han heller inte använt det att döda någon annan.

2012 sa jag att om inget händer nu, kommer aldrig något att hända. Inget hände. Jag känner mig maktlös. Många, många höjer sina röster, men det är ingen som lyssnar. Senaten och kongressen är en grupp med köpta människor. De är köpta av NRA  som står på vapenägares sida. Tyärr. Dock är jag glad att fler pratar. Fler försöker. Fler har tröttnat. Det är inte bara jag. Tillsammans kanske något kan hända. Team work makes the dream work. Jag ska försöka fortsätta hoppas. Och arbeta mot vapen.

Jo men så klart!

Sista veckan blev jag ju sjuk! I onsdags mådde jag konstigt hela dagen på jobbet. Inte undra på, vaknade sedan mitt i natten med 41 graders feber. Så jag fick vara hemma på torsdagen men släpade mig till jobbet sista dagen, vilket var i fredags. Man vill ju säga hej då till vissa av barnen som inte kommer tillbaka i höst och de som inte kommer på vårt sommarläger. Två månader är ganska lång tid att inte se barnen i den här åldern.
Det var i alla fall en mysig dag. Sonen kom också med och väl ute i parken, där alla barnen sjöng Idas sommarvisa tillsammans, uppslöt svägerskan och barnens kusin. Det var väldigt roligt att de kunde komma!

Under hela helgen var jag så sjuk. Jag gick till och med till doktorn för att utesluta halsfluss. Det var det inte. Istället misstänkte doktorn körtelfeber. Och det hade ju varit käckt! Eller inte. Testet kom tillbaka negativt och jag mår bättre. Halsontet försvann i måndags och febern i söndags. Tack och lov. Har väldigt sällan feber. Sista gången var säkert för tre år sen efter att jag tog vaccin mot influensan (en gång och aldrig mer igen!)

I måndags började så vårt sommarläger. Vi har ett knasigt gäng med barn i olika åldrar och det är verkligen en utmaning kan jag tala om. Med väldigt lite tid att förebereda och så ett gäng med barn som kommer ihop för första gången på det här sättet (i treårsåldern), så är det en startsträcka. Jag tror att vi börjar få ihop det nu i alla fall och det känns bra. Första dagen vara bara blä. Ville nästan hem och gråta. Jag var nog inte helt tillbaka på banan heller efter sjukdomen...nu känns det bättre. Dessutom är vi lediga en dag per vecka i fyra veckor framåt. Det hjälper också!
Välbehövligt efter ett insensivt år...

Annars då, hur har skolavslutningar gått för er hemmavid? :)

Sommarplaner

Sommarplaner var det. Nu har vi ju inte så himla mycket semester i det här landet. Jag har två veckor mitt i juli. Sen är det inget mer. Så några stora planer har vi inte i år. Ingen Sverigeresa (eller annan lång resa för den delen heller).
Dock kommer två systrar från Moderlandet och hälsar på. En i juli och en i augusti. Det blir ju fint! Ena systern har aldrig varit här heller så det blir mycket nytt! Och spännande! Svägerskan är också på ingång från Seattle. Hon stannar ett bra tag och umgås med oss.

I år hade jag tänkt att ta tillvara på sommaren mer. Åka på småutflykter. Passa på att åka till Bronx Zoo oftare (och de andra djurparkerna) eftersom vi har medlemskap där. Förra gången vi hade medlemskap åkte vi bara en gång! På ett helt år. Tragiskt alltså. I år får det bli skärpning.
Åka till stranden kanske. Det är en bit från oss så det blir till att kanske låna bil eller satsa på att åka 2 timmar med tunnelbana...kan det vara värt ett par gånger i alla fall.
Sedan finns det massa roliga aktiviteter runt i stan om man bara orkar hålla sig uppdaterad. Marknader, parader, uppvisningar. Och massa annats skoj.
Nu är ju också sonen lite äldre och har mer utbyte av att åka till olika ställen. Då blir det också roligare.

Vad har ni för planer i år?

Stenen rullar

Tack för kommentarer om egna upplevelser kring att söka medborgarskap! Ju mer man vet, desto lättare är det att förbedera sig inför det som komma skall. I veckan fick jag ytterligare ett brev från USCIS (som sköter immigration). Där står det att min tid för intervju och prov är den 30 juni! Alltså bara några veckor framåt i tiden. Kanske dags att börja plugga? Nästa helg. Kanske. Jag vet med mig att jag kommer sitta där sista helgen innan och råplugga. Tiden går så himla snabbt att det är svårt att hinna med.

Imorgon börjar sista veckan av detta skolår och det är fortfarande en hel massa att hinna med. Packa klassrummet något, samla ihop barnens konstverk, födelsedagar som ska firas och så klart ordna med lite presenter till sonens lärare. Det blir böcker i år och så kanske nåt litet presentkort på nåt kaffeställe. Det brukar vara uppskattat.
Till dotterns lärare vet jag ännu inte. Skjuter så klart upp det till sista helgen. Givetvis. Vem ska jag inbilla att jag är organiserad och planerad? Jag hade tänkt gå ut idag och kika lite i affärer, men det regnar katter och hundar där ute just nu. Inte alls idealt att gå ut med andra ord. Tydligen ska det åska och ha sig, storma lite dessutom. Nej, idag blir det inomhus.

Igår var vi ute hela dagen nämligen. Vi åkte till Central Park med en väninna och hennes dotter. Faktiskt, nu när jag tänker efter, är detta årshelgen sedan vi träffades för första gången förra året! Då var det på Sveriges Nationaldag eftersom det var en lördag om jag inte missminner mig!
I år träffades vi vid en lekpark och sedan hade vi en fin picknick innan det var dags att bege sig hemåt. Jättemysigt! Sonen var fruktansvärt trött efter den dagen och somnade sittandes när han tittade på TV en stund...Med en missad middagsvila och mycket gående (vagnen gick sönder på vägen hem så han fick gå väldigt mycket. Med mutor) var han helt slut. Plus varmt och kvavt...Det tär på en liten kille som inte ens är fyllda tre ännu.

Hoppas ni haft en fin helg också!

Och plötsligt var det sommar ja.

Den här våren har varit konstig. Knappt någon vår. Nån enstaka dag med varmt väder. Annars har det regnat och varit ganska kyligt, för att vara New York. Så en dag förra veckan kom sommaren med buller och bång!
Från 10-15 grader till BOOM! 30! Bara så där. Kroppen hänger inte riktigt med. Och inte garderoben heller...Jag har ett par shorts. Typ. Jag måste ut och handla lite. Samma med barnen. De brukar vara förberedda men i år har det liksom inte blivit av eftersom våren varit så konstig. Dags att börja sålla och lägga till.

Vi har också börjat använda vår AC, annars överlever man inte. Det roliga är att på vintern sover vi med endast ett tunt lakan. På vintern, på grund av AC, så sover vi med tjockt täcke. Så har vi det. Jag längtar efter svensk sommar ibland, då det ofta räcker med att öppna ett fönster så att en bris kommer in.

Men nu är den här, sommaren. Jag ångrar att jag klagade på att det var kallt tidigare. Verkligen. Ångrar. Nu återstår det bara 3-4 månader av svettande och höga elräkningar, sen är det höst igen. Jag ska inte klaga. Allt är lättare i varmt väder.

Memorial Day

Idag är det måndag. Och jag är inte på jobbet. Anledningen är att vi "firar" Memorial Day, till minne av de som krigat för vårt land, USA. Jag klagar inte. En ledig dag är en ledig dag. Och efter förra veckan behövdes denna dag. Vi hade rapportskrivning och utvecklingssamtal och massa annat att göra.
Bland annat kom det rymdskepp som vi planerat över hela året med barnen. En pappa i klassen hjälpte oss att sätta ihop det eftersom barnen ville använda metall och metall är ganska svårt att jobba med med mindre barn. I torsdags kom pappan med alla delarna och satte ihop det i klassrummet. Det är ett stort skepp. Barnen fullkomligt skrek av lycka! De satt i rymdskeppet och kramade varandra. Så glada var de.
Vi ska bara bygga taket och sen sätta ihop lite skruvar och annat så är det klart. Äntligen!

Apropå att fira de som kämpat för vårt land. Mitt medborgarskap går framåt. Jag kollade i fredags på hemsidan där man kan se statusen på ens ansökan och där stod det att en intervjutid har bokats. Tyvärr kommer den med posten så jag kunde inte se exakt datum och tid. Den intervjun kommer att innehålla olika tester om USAs historia bland annat. Jag fick en broschyr med frågor när jag tog mina fingeravtryck. Så jag ska börja studera den. Det är 100 frågor totalt man ska plugga. 10 frågor kommer på själva provet och man behöver få rätt på 6 av dem för att bli godkänd...

Efter att intervjun och provet är gjort får man vänta på en inbjudan till en ceremoni där man svär trohet till USA och sen vips är man medborgare. Vi får se när detta sker. Det vore lite roligt om det kunde ske den 4 juli på USAs nationaldag! Men vi får se. Intervju först.

Drumpf igen

The Donald (Trump) är på gång alltså. Jag är nästan mörkrädd. Han ser ut att få fler och fler väljare ju längre tiden går. Anonyma undersökningar visar att folk är mer benägna att rösta på Trump om de är anonyma (vilket man ju är under ett val!) än om de frågas rent ut. Så otroligt tragiskt. Vart är denna värld på väg? Jag tänker också på att Österrike är på väg att rösta på ett högerextremistiskt parti, SD blev tredje största parti i Sverige, Danmark och Frankrike ska vi ju heller inte glömma.

Det är fruktansvärt hur folk kan bli så blinda. Är det någon som kommer ihåg filmen/experimentet "The Wave"? Där en lärare lyckades skapa ett parti i sin skola, liknande ett nazistiskt parti, för att visa hur lätt det är att långsamt förändra synen på vad som är normalt och sedemera hjärntvätta folk att utesluta vissa grupper? Det var ju många som ifrågasatte HUR Hitler kunde få så många vanliga människor över på sin sida, HUR kunde folk vara så blinda? HUR kunde de bete sig som får hela bunten? Ja, gott folk. Är vi på väg dit igen måntro? En skock får som blint följer med alla andra?

Jag vägrar vara ett får.

"Färjan"

Syster M skickade en bok med min andra syster som kom på besök i april. "Färjan" av Mats Strandberg. Det handlar om en Finlandsfärja som är på väg över Östersjön när plötsligt hemska saker börjar hända. En liten pojke står i korridoren och behöver hjälp att hitta sin mamma. En förbipassarande man hjälper pojken in på sin hytt igen. Vad som händer där inne, kan jag inte tala om, men det förändrar mannen i grunden och ingenting blir sig mer likt på den här kryssningen...

Blod utlovas. Mycket, mycket blod. Och eventuellt en uppföljare? Jag kan ju tala om att slutet inte är ett helt avjort slut, utan mer en flytande (ni kommer fatta skämtet efter ni läst boken) iakttagelse.

Gillar ni läskiga, spännande, blodfyllda böcker kan jag varmt rekommendera "Färjan" av Mats Strandberg.

Tre veckor

Nu är det tre veckor kvar utav detta skolår, på min förskola där jag jobbar. Tre veckor! Jag tyckte nyss att det var jullov och sedan början av januari. Det kändes som om våren aldrig skulle komma. Men nu är den här och om tre veckor har vi skolavslutning. Visserligen påföljs den inte utav sommarledigt för oss lärare, men väl ett roligt sommarläger med några barn och ett lite lättare schema med ledigt en dag i veckan! Det ser vi fram emot. Ja och så två veckor ledigt i juli (då kommer syster M på besök!) förstås.

Jag kan fortfarande inte förstå hur mycket som har hänt under det här året som gått. Nytt jobb i september, ny inriktning på pedagogik, fantastiska utmaningar i form av att bygga en stege med barnen och ett rymdskepp (japp, ett rymdskepp). Och nu är det alltså dags att runda av det hela. Som tur är kommer de flesta barn att gå kvar på skolan, förmodligen bara inte i min klass, så jag får se dem ett tag till. Vi har haft en alldeles fantastisk klass. Inte helt utan utmaningar, men vad kan man förvänta sig?

Och så övar vi "Idas sommarvisa" för fulla muggar. Kan det bli mer skolavslutningskänsla än så? Jag tror inte det!

En frivilligt ofrivillig paus

Kan man säga det? Bloggen fick ta en paus ett tag. Det har varit en hel del de senaste veckorna. Ett besök på akuten med sonen, lokala musikaler, galakväll mitt i veckan, rapportskrivningar och förkylningar. Och så jobb så klart. Och städning och tvättning och allt annat i livet.

I onsdags hade min skola en fundraising. Jag vet, en onsdagkväll! Jag jobbade till 17.30, sprang hem till en kollega (25 min rask promenad) för att byta om och så bil till festligheterna. Jag fick gå tidigt eftersom det tar ca 2 timmar att komma hem den tiden på kvällen. Och idag, lördag, är jag fortfarande i återhämtningsfasen efter några nätters dålig sömn...Men galan var fin! Fantastisk utsikt över Manhattan, otroligt fina dekorationer och helt okej mat. Min klass hade knåpat ihop två tavlor, som auktionerades ut. De gick för 500 dollar styck till sist! Jag tror det var de verk som gick allra bäst på hela galan. När proffs arbetar vet du!;)

Den här helgen är för ovanlighetens skull helt obokad. Det ska tyvärr regna. Regnat har det gjort i flera veckor nu, ganska ofta. Igår var vädret helt fantastiskt, men idag är det åter igen regn, moln och kyligare väder. Här är man ju van vid varma vårar och heta somrar, men detta år har börjat långsamt. Jag bär fortfarande jacka under de flesta dagar vilket är ovanligt. Dock vet jag ju vad som komma skall. 30 graders tryckande värme med AC som står på dygnet runt. Det kan jag lätt vänta på...

Nu ska jag hjälpa dottern att rycka ut tanden som sitter lös! Jag är inte bara lärare och bloggerska, jag är också mamma och tandläkare!

Här kommer lite bilder från Sverigeresan förra sommaren!

Systerbesöket är över

Nu har syster och systerdotter åkt hem till Sverige igen. I söndags närmare bestämt. Avsked är aldrig roligt. Speciellt inte när man faktiskt inte vet när man kommer att träffas igen. Nästa år? Om två år? Tre år? Mer? Det är jättejobbigt att inte veta exakt när man ses igen.

Vi har haft två fina veckor tillsammans i alla fall med mycket roligt!

Sonen i skolan komverserar med en av mina elever som fullkomligt avgudar honom :)

Manhattanutsikt från gratisfärjan till Staten Island!

Frihetsgudinnan i förbifart

Fika på Dominique Ansels bageri (uppfinnaren av Cronut som är en mix av croissant och donut)

Titanosaurus igen på American Museum of Natural History 

Där fick N också lära sig enkel origami

Sen var vi på Bronx Zoo. Det gillade sonen speciellt.

Nu har som sagt syster och systerdotter åkt hem igen och lägenheten känns tom...

Kanske skulle bli amerikan?

Vår plan är ju att bo här tills vidare. I USA alltså.
Än så länge har jag ju "bara" Green Card" vilket berättigar mig att arbeta och bo här så länge jag sköter mig. I princip. Kortet förnyas lite då och då, i mitt fall vart tionde år.

Förra sommaren hade vi bott i USA i tre år, vilket betydde att jag kunde söka om att bli amerikansk medborgare. Just då kändes det inte aktuellt. Men så har vi pratat fram och tillbaka om fördelar och nackdelar etc. Sen kom beslutet. Dags att ansöka om att bli medborgare. Framförallt vill jag vara med och rösta och annat spännande. Ämnar man bo i ett land på obestämd tid (kanske för alltid?) så tycker i alla fall jag att man ska ta steget att bli medborgare så småningom. För vissa kanske det är så snart det bara går, för andra kan det vara en lite längre transportsträcka och det är ju okej det med!

I början av april skickade jag således in min ansökan med allt vad det innebar (kopior på green card, passfoton, pengar osv). Sedan är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Idag hände dock något spännande! Jag fick ett brev om en tid att ta mina fingeravtryck, för sånt ska man också göra så klart. Jag är ganska obrottslig av mig så jag tror att det ska gå bra. Under mina år här i USA har jag redan tagit en mängd fingeravtryck av olika skäl (att få jobb på skolor, skicka in ansökan om lärarlegitimation osv) så jag har haft fullt upp med sånt, så vad gör ännu ett gäng avtryck?

Efter att ens fingeravtryck har blivit godkända får man så småningom en tid för intervju och därefter får man göra diverse prov (språkprov och historieprov). Blir man sedan godkänd på allt det får man förhoppningsvis medborgarskap och svärs in i en speciell ceremoni.

Nu måste jag nog snart börja plugga den amerikanska nationalsången? 

Uppdatering pendling och skola

Man kanske inte kan säga att det är en dans på rosor att pendla långt med en 2.5 åring flera dagar i veckan, jag måste säga att det är mycket roligare än jag hade trott. Sonen är inte en ängel men absolut en riktig trooper på alla sätt. 90% av dagarna går det smärtfritt. Vi leker med leksaker, oftast tåg som vi tar med, läser böcker eller bara pratar om det vi ser. Ytterst sällan har han haft meltdowns eller liknande. Ibland lite småtjafs, men det ska man ju räkna med. Så känner ju jag som vuxen pendlare ibland, jag skulle vilja freaka ut och skrika av frustration emellanåt. Nu vet jag ju oftast bättre (oftast!), medan min tvååring inte riktigt nått den nivån av förståelse ännu.

På skolan går det väldigt bra. Han ser så mycket fram emot att åka dit och han har så roligt. Nu har vi till och med kommit så långt att jag kan passera sonens klassrum eller träffa honom i parken utan att han bryter ihop. Han kramas glatt, leker vidare och sen kramas när jag går förbi. Och det är så roligt att få se vad han  gör mig dagarna ibland! Han leker med sina vänner, äter mellis, sover en stund. Allt det får jag en liten glimt av. Och ska jag vara ärlig saknar jag honom när han inte åker med mig på tåget på morgonen!

Familj på ingång

Just nu går vi i väntans tider! Min syster och systerdotter sitter nämligen på ett plan på väg hit - i detta nu! Otroligt spännande!

Vi kommer spendera nästan två veckor tillsammans. Jag måste visserligen jobba några dagar här och där men jag har tagit ledigt de flesta dagar i alla fall. Det ska bli så härligt att få krama om dem snart!

Det blev inget påskande

Här smög påsken förbi nästintill omärkt. Jag och maken var ju bortresta så det blev inget firande. Dotterns skola hade inte ledigt för påsken i år, utan istället har den kommunala skolan ledigt för den judiska högtiden pesach som ligger sista veckan i april i år. Jag var alltså ledig för påsk en hel vecka och dottern gick i skolan. Något påskfirande blev det inte alls.

För oss gör det inget. Vi har inga traditioner att tala om kring påsk. Vi letar kanske ägg. Nåt år har vi målat ägg och ätit påskfrukost. Även när vi var små hade påsken väldigt lite intryck i vår familj. På sin höjd påskägg och eventuellt påskmiddag. Och påskmiddagen hade inga inslag av traditionsenligt ätande. Jag vet att vissa familjer alltid äter lamm, eller skinka eller kanske till och med skaldjur. Inget sånt hos oss.

Ja och så klart gick vi påskkärring! Det är ju en lite mer hednisk tradition som passade familjen väl ;)
Och så fick man godis. För en godisråtta som mig var det en trevlig högtid sockermässigt sett! Nästa år tror jag att vi ska ta och klä ut barnen till påskkärringar. Vi har firandet på mitt jobb som ju är på en skandinavisk skola, men sonen gick inte i skolan den dagen. Jag vet heller inte om han skulle vilja klä ut sig. Det skulle nog bli många protester. Nästa år är han lite större och kan övertalas lättare! Haha

Firar ni mycket påsk?

NEW YORK MIND

Härom veckan hade dottern lite halsont och jag lovade att köpa med mig halstabletter på väg hem från jobbet. Sent kom jag så till min slutstation och började gå hemåt från stationen. Så kom jag på vad jag lovat och kikade runt efter någon liten affär som kunde tänkas sälja halstabletter. Till min glädje fanns en nyöppnat litet krypin som också tog kort och inte bara kontanter. För jag bär nästan aldrig med mig kontanter. Som jag svär över det ibland alltså. Ändå kan jag inte få in en rutin att ta ut några extra ören att ha i plånkan utifall att...
Jag gick in och fann halstabletter som kostade 1 dollar. Jag halade fram mitt Mastercard och föreståndaren talade om att maskinen till kortet ännu inte kommit så med det kunde jag inte betala...

- But you can take the cough drops and come back later to pay!  sa han då.

Jag har ju blivit en riktig New Yorker så jag tittade skeptiskt på honom och undrade vad han kunde tänkas ha för problem...
Han kunde ju inte vuxit upp I krokarna direkt. Visserligen rörde det sig om en dollar men iallafall.

Till slut lyckades jag skrapa ihop en dollar i småmynt så jag slapp bli skyldig...

Semester!

Nu blev det visst ett uppehåll igen! Maken och jag åkte nämligen på semester en vecka. Vi fick en resa i present av makens bror tidigare i år och passade på att åka nu när jag hade påsklov från skolan. Vi åkte till Dominikanska republiken till en resort. Fantastiskt! Det var första gången vi var ifrån sonen överhuvudtaget. Inte ens en natt har vi varit borta tidigare så jag var lite nervös faktiskt. Jag förberedde honom en vecka innan genom att prata om att mamma och pappa skulle flyga och att han skulle stanna hemma med storasyster och farbror och faster och kusin. Först var han inte så glad över det, men ju mer han hörde om det destor mer accepterade han det. Och han hade ju himla roligt när vi var borta!

Jag och maken hade också väldigt roligt! Vi njöt av att slippa laga mat (åkte med all inclusive) och diska. DET var skönt!
Vi gjorde utflykter, snorklade för första gången, åkte upp på ett berg och massa annat. Och så spenderade vi så klart en hel del tid på stranden!

Här är vår resort med pool. Vi gick aldrig i poolen utan föredrog stranden och havet!

Utsikt från Berget Isabelle

Dans på berget. De försökte bjuda upp mig med, men...

Mer utsikt från berget 

Nybyggt torg i staden Puerto Plata

Utsikt från rummet

Jsg hittade en svensk bok på hotellets bibliotek

Vi hade en jättefin vecka tillsammans! Varmt och skönt. Nu är vi tillbaka till lite kyligare vädre (men inte illa!) och snart är våren här! Kanske är den redan här? Träden har börjat slå ut i alla fall.

Här vare sjukt

Den fina helgen vi hade förra veckan avslutades med en rejäl magsjuka för min del. Hela söndagen och så pass att jag även fick stanna hemma från jobbet i måndags för att vila upp mig. Sonen fick en rejäl förkylning med feber som varade i princip söndag till fredag. Maken och dottern blev också förkylda men inte lika allvarligt som sonen. Jag har inte haft magsjuka på många år. Plötsligt händer det, som man säger ;)

I övrigt denna vecka har vi ändrat till sommartid här i USA. Ett par veckor framåt ligger vi alltså bara fem timmar efter er. Vår familj brukar hantera denna förändring väldigt bra, nästan som om det inte ens existerade. Det enda som känns konstigt är väl att det är mörkt igen på morgonen när jag åker till jobbet. Det var så himla skönt att ha solen med sig äntligen när man är uppe så tidigt ändå. Man känner sig piggare liksom. Solen lär väl återkomma så småningom även på morgonen.

Donald Trump dundrar på han med och vägrar ge upp. Tyvärr har han vunnit fler röster och just nu ser det ut som om han kommer att knipa republikanernas nominering. Nu har också protesterna mot honom börjar göra sig hörda. Vid varje tal han gör är det alltid en grupp med protestanter och även här i NY, där han har ett gäng byggnader, finns det folk som arrangerar protester. Det känns skönt att se!

Här är ett klipp från Bill Maher där han liknar Donald vid Hitler. Det är ett komiskt inslag i hans show, men med en allvarlig underton...

Som kalvar på vårbete

Veckan som gick var intensiv. Vi gick från vinterväder till sommarväder på 25 plusgrader ett par dagar. Och barnen på jobbet var som galna. Inte bara att vara ute i parken utan ett ton kläder, men rent känslomässigt. Det var en del galna upptåg och mycket känslor som for runt i klassen. Många irritationer och små konfrontationer hela tiden. Samma sak hände i höstas när vädret blev kallare. Så veckan har varit extremt intensiv med många fina stunder också.
Vi får hoppas att nästa vecka blir bättre! Det brukar vara så i alla fall.

För att avsluta veckan bestämde sig sonen för att vakna 04.45. på en lördag. Visst är det där lustigt? Att när han ska vakna mitt i veckan 05.30 ca så måste JAG VÄCKA honom. På helgen eller när han inte går i skolan vaknar han upp med ett skutt på okristliga tider? Orättvist. För mig alltså.

Det blir en fin dag på alla sätt i alla fall, trots den tidiga morgonen. Vi ska träffa dotterns gudmor som är på besök från Tyskland, gå på bio och mysa. Vi ska se "Zootopia" tillsammans och käka middag. Det blir fint det!

Hoppas ni njuter av helgen!

En liten paus och Donald Trump

Det blev en ofrivillig bloggpaus. Paus och paus. Just nu skriver jag ju cirka ett inlägg per vecka, så mycket av en paus blev det ju inte egentligen! Ni fattar.

Jag har haft två intensiva veckor med jobb och annat. En vän från Tyskland är i stan (dotterns gudmor) så vi umgicks förra helgen. Vi har haft personalutvecklingskväll på jobbet. Jag gick hem till en kollega för att möta hennes lilla dotter som föddes för en månad sedan. Så små de är! Bebisar alltså. Det är så lätt att glömma sånt där. Så söta också!

Det har varit vårvarmt. Och snö. Inom loppet av ett par dagar. Just nu är det 5 minusgrader. Om ytterligare ett par dagar kommer det att vara över 20 plusgrader.

Och så har vi presidentvalet som pågår. Inte det riktiga valet, men valet av presidentkandidater från de olika partierna. Ni har säkert inte missat att Donald Trump försöker bli republikanernas kandidat. En skrämmande tanke att han kan bli president. Jag är relativt säker på att Hillary Clinton slår honom i det stora presidentvalet i november. Å andra sidan trodde jag aldrig att Trump skulle komma så här långt, så jag kan ha fel.

NU har republikanerna fattat att Trump är ett verkligt hot och har börjat motarbeta honom. Lite sent och lite för lite. Idioterna har redan blivit övertygade. Ja, jag kallar dem som röstar på Trump för idioter. Ingen normal människa skulle ens överväga att rösta på en man som honom. Han har inen plan för att styra USA överhuvudtaget. Han ljuger ständigt, han behandlar kvinnor på ett förödmjukande sätt, han är en rasist med stort R och vill bara bli president för sin egen skull.

Det är skrämmande. Dock har äntligen John Oliver tagit av sig silkesvantarna! Kolla detta klipp!

#makedonalddrumpfagain

Våren är här!

Idag är det närmare 15 plusgrader här i New York. Det känns lite som vår just nu. Den här vintern har verkligen varit galen. Under den närmaste veckan ska det bli runt 10 plusgrader. Sen vet man ju inte. Kanske kommer det en köldknäpp till? 

Jag ser i alla fall fram emot ett väder där man bara kan kasta på en tunnare jacka och ett par skor och så vara färdig! Tänk vad mycket lättare livet blir. Både hemma och på jobbet. 

Ni kan tänka er att jobba på förskola (kanske några av er gör det förresten) och klä på 12 eller fler barn för att gå ut!

Här är det ju ofta inte så att man bara kan kasta på ett barn kläder och skicka ut på gården (som man gör på svenska förskolor) utan alla barn ska ju kläs på först och sen går man till en park i närheten...

Vi har ju haft ledigt hela veckan som gått. Och vad skönt det har varit. Vi har knappt gått ut. Som svensk känns det sjukt att säga. Förra helgen var det minus 20 och då ville vi verkligen inte gå ut. Sen har sonen dragits med förkylning så vi har tagit det väldigt lugnt. Gått till biblioteket har vi gjort i alla fall. Och nu i eftermiddag ska vi gå till lekparken.

Det var länge sen!

Hoppas ni har det bra var ni än är!

En ny dinosaurie i stan

Denna vecka har vi sportlov och vår plan är att ta det lugnt. Superlugnt. Ungarna har haft förkylningar nu i flera veckor. Sonen har haft feber och hostar fortfarande.
Dock begav vi oss på en utflykt igår med min svenska vän K och hennes dotter A. Vi for till American Museum of Natural History för att kolla på bland annat den nya enorma dinosaurien Titanosaur.

Dottern köpte ett "ägg" som man kunde hacka ur och finna hajtänder som lyser i mörkret. Sonen hjälpte till så klart.

American Museum of Natural History är ett fantastiskt museum som man kan gå till många gånger och ändå inte se allt! Plus att de har massor med olika utställningar som byts ut hela tiden.

Sonen alltså

Det är spännande att jämföra sina två barn. De är ju två helt olika personligheter trots att de är födda i samma familj. Dock finns det ju skillnader. Dottern är ju förstfödd och hade nästan sex år utan rivalitet från något syskon medan sonen föddes in som nummer två.

Ända från början har de två haft stora skillnader. Dottern har alltid varit lite räddare när det gäller fysiska aktiviteter (rädd för att klättra, ramla etc) medan sonen har haft full ös och därmed också ramlat en hel del och givit oss ett antal hjärtattacker i processen.
Dottern var senare med språket. Hon var ju hemma med pappa väldigt länge. Sonen har ju både pappa och en storasyster som nu älskar att prata oavbrutet (hon kan prata för sig själv en timme. Lätt). Sonen hör alltså mycket mer språk. Och frågar om ord hela tiden. Han pekar på något flera gånger så att man får upprepa vad det heter tills han förstår hur man uttalar det.
Han är en nyfiken liten kille som vill veta hur saker fungerar.

Dottern har alltid varit pysslig och gillar att rita och leka med smågubbar. Nu får sonen det automatiskt eftersom han också gillar att härma syrran. Han drar fram papper och pennor och ritar väldigt ofta.

Något som förändrats sen sonen föddes är ju tekniken. Vi hade ju knappt TV när dottern föddes (ja, vi var lite efter). Nu har vi smartphones och flera datorer och olika plattor. Dessutom har vi varit lite mer fria med TV och datorprogram för sonen. Med dottern var vi mer restriktiva. Dock ser vi hur mycket sonen lär sig från att se vissa program för barn.
Häromdagen satt han vid matbordet och snackade (blandar sitt låtsasspråk med svenska och engelska). Plötsligt säger han att "The first color of the rainbow is red". När jag frågade honom vilken färg som kommer efter röd, svarade han orange.
Så klart får han inte sitta hur länge som helst framför datorn eller TV, men mycket mer än dottern fick i samma ålder.  Han lär sig också användbara från syrran. Awesome, cool. etc.

Sonen har också ett redigt humör. Medan man kunde resonera med dottern i ungefär samma ålder, blir sonen ofta upprörd och irriterad. Speciellt när han inte får som han vill. Dock får man ju också förstå att han har en rival i systern och när han är ensam är han väldigt annorlunda.

Sonen har en fantastisk förmåga att förstå väntan och tid. Ofta vill han ha nåt eller göra nåt, men om vi inte har tid förklarar vi att först måste vi göra detta och SEN kan vi göra det han vill. Och han fattar. Det kan vara att ett paket kommer på posten och maken säger till honom att de måste vänta med att öppna till jag kommer hem. Det kan vara flera timmar tills jag kommer hem. Men så snart jag kommer innanför dörren hämtar han paketet så att vi kan öppna (jag är ju oftast inte införstådd med att han fått vänta på mig).

Dottern var pottränad två veckor efter sin andra födelsedag. Hon blev torr på natten när hon var 2 år och 2 månader.
Sonen är fortfarande på gång. Vi tar bort blöjan under dagen och han går på pottan - om vi påminner. Annars kissar han på sig. Trots att han är nästan 2.5 år och vi började med potträningen för snart två månader sedan...

Det är fantastiskt att se dessa tvp individer växa upp. Jag kan inte fatta att dottern i år fyller 9 år och att sonen fyller tre, Helt galet! Trots att de driver mig till vansinne hälften av tiden är det fantastiskt att få vara mamma till dessa underbara små människor. 

Sonen och dottern

Sonen och dottern älskar varandra väldigt mycket. De gillar också att driva varandra till vansinne. De leker väldigt bra tillsammans i flera minuter och sen brakar kommunikationen totalt. Oftast slutar det med att sonen blir arg eller skriker för han inte får som han vill. Eller för att dottern börjat leka med hans grejer.
De har många bra stunder också.

Häromkvällen låg jag och dottern i sängen och läste en bok tillsammans. Sonen kommer in. Han släcker taklampan. Sen går han fram till fönstret och släcker nattdukslampan. Det blir alldeles mörkt.
Dottern utbrister:
- Men nu blir jag ju rädd!! (Hon är lite rädd för mörkret)

Varpå sonen genast börjar göra spöklika ljud ifrån där han står på andra sidan rummet...

Ny telefon

Äntligen har nya telefonen kommit! Känns himla bra. Har fört över mitt liv från fen gamla telefonen nu och kan börja blicka framåt!  Haha! Låter dramatiskt men när man inte ens kan skicka och ta emot sms på sin telefon, då är det illa! Nu ska jag ta väl hand om den nya så den håller minst lika länge!

Glorious snow!

Vi fick 70 cm snö till slut. EN hel del med andra ord. En ordentlig storm. Här kallar man oftast ett väder som genererar mycket snö under en kort period för "storm". Det är inte alltid vind eller annat som tillhör en sådan storm. I Sverige skulle vi inte kalla det storm, utan vinterväder.

Här är det problematiskt med mycket snö. Vi hade svågerns bil parkerad utanför oss (eftersom de är bortresta och vi har hand om deras son under tiden). Den var helt insnöad plus att plogarna skjutit mängder av snö mot bilen under natten. Vi har ju inte spadar att använda eftersom vi inte äger bil och inte behöver skotta någon trottoar (det sköter vår vaktmästare). Så valet stod mellan att köpa en spade eller betala någon som skottade ut bilen. Det är alltid ett gäng med killar som kör runt dessa dagar och erbjuder hjälp. SÅ vi gick på det sistnämnda. När bilen var skottade skulle maken parkera den någonstans. Vid vägkanten går inte eftersom det är fullt med snö, vallar av snö. Och alla parkeringshus var upptagna. Vi skulle köra in den i svågerns garage, men deras vaktmästare hade skottat en enorm vall framför ingången. Inga spadar fanns att köpa längre så det gick inte att köpa en sån och skotta själv heller. Plus att vägarna därikring inte var plogade. TILL SIST, efter fyra timmar av att försöka hitta nånstans att parkera lyckades han komma in i svågerns garage eftersom det var någon som försökt forcera högen med sin bil. Svågerns bil är väldigt stor och stark och kunde ta ner det sista av snöväggen.

Dessutom är min skola stängd idag för att de måste skotta i stan. Folk är insnöade och vägarna är svåra att köra på. Tåg och tunnelbanor är delvis stängda.
Jag fick en ledig dag och det tackar jag för!

Förresten, det blir plusgrader från och med idag...ni vet ju vad det innebär för snön! Allt detta kaos för att sedan smälta bort inom ett par dagar! :)

Det kom snö!

Det började snöa igår kväll runt 22. Och sen har det liksom inte slutat. Snön har kommit ner i olika itensitet och kommer tydligen fortsätta  fram till imorgon bitti. Vanliga civila fordon får inte vara ute på vägarna här i NYC, utan endast utryckningsfordon får befinna sig där. Det händer ofta under stormar som denna att man stänger av vägarna. Många ger sig ut i alla fall även om vädret är ruskigt. Här är man inte så van att köra i vinterväglag och de flesta bilar har inte vinterdäck (antar att de kanske har allvädersdäck?) och det sliras och sliras här utanför när de ska upp för backen (vi bor mitt i en brant backe). 

Vi har gått ut och lekt i snön ett tag och imorgon när det slutat snöa ska vi åka pulka i backen!

Trött

Veckorna går så snabbt. Men samtidigt så långsamt. Denna vecka hade vi en dag ledigt (måndag) och först kändes veckan kort. Redan onsdag igår. Och sen idag slog det till. Det kändes trögt. Och jag är så trött när jag kommer hem. Jag går och lägger mig klockan 21. Givetvis somnar jag inte direkt, men nästan. Kanske går jag lite och lägger mig  då för att hinna läsa i någon bok innan jag somnar som en stock. Jag går ju upp 05.20 och sen är det full rulle med pendling och jobb till barnen somnar vid 20. Inte undra på att man är lite trött då?

På lördag ska en snöstorm dra in över stan. Den första för i år. Jag minns för två år sen då den första stormen kom de första dagarna av januari. Skönt att det dröjt lite längre nu tycker jag. Vi har i alla fall stora planer på att åka pulka på lördag så jag hoppas att snön blir av.

Om nu snön ligger kvar på måndag orkar jag inte tänka på att pendla med sonen till skolan/jobbet. De är ganska usla på att ploga och skotta trottoarer här där jag bor. Och jag reser ju med en paraplyvagn = inte den bästa snövagnen direkt. Sonen är för stor att ha i en bärsele också. Han väger ju nästan 20 kg nu. Plus all vinterutrustning. Nä. Vi får se. Jag skulle egentligen kunna ta den stora vagnen de dagar det är snö. På tågen har jag ändå vagnen utfälld och det finns hiss överallt där jag går...

Vi får se. Den dagen den sorgen som man säger.

PS. Ingen ny telefon än! Efter helgen...Jag saknar instagram!

Tragiska nyheter

Jag har tragiska elektroniknyheter. Min fantastiska trotjänare Samsung har tyvärr gått ur tiden. Efter 2.5 år av upplevelser tillsammans har jag nu varit tvungen att säga farväl till min vän. Jag är just nu i väntan på en ny bekantskap som bör anlända i slutet av nästa vecka. Under tiden har jag dammat av en annan gammal vän - fliptelefonen från antiken. 

Det var en chock för systemet att skriva ett sms när man är tvungen att trycka fyra gånger för att få fram ett S och två gånger för ett E och så vidare. Det var ett tag sen jag använde en så gammal teknik och det fick mig att uppskatta de framsteg som skett de senaste tio åren...

Sockerfritt!

En vecka med sockerfritt! Ja, lite mer än det, men i alla fall.

  Malin undrade lite över hur jag tänker kring det här med att utesluta socker och vad som räknas helt enkelt. Jag har uteslutit socker i olika former flera gånger. Senast förra året i januari då vi startade projektet "100 days with real food" där det mesta uteslöts. Dock är jag inte lika radikal i år.
Främst ska jag utesluta det uppenbara sockret som godis, bullar, kakor, läsk, saft etc.

Saker som juice dricker vi inte ofta eftersom vi sällan köper hem det på grund av att det är så sött (bättre att äta en frukt). Så ett glas juice ibland är okej enligt mig. Det blir ändå kanske mindre än en gång per månad.

Laktos tillåter jag också eftersom jag inte använder mjölkprodukter mer än en skvätt i mitt te, lite till min gröt på morgonen. Ost äter jag i någon form kanske en gång per vecka.
Jag är dock inte främmande för att utesluta mjölk och använda mandelmjölk eller något annat som ersättare. Dock har jag inte hittat nåt bra märke. De flesta som jag sett har massor med tillsatser som jag inte gillar. På skolan där jag jobbar har de en vitamix (en mixer som är superstark) som de gör mandelmjölk med (mandlar och vatten i princip). Men den maskinen är lite dyr för oss (runt 500 dollar).
Så jag kikar fortfarande på alternativ.

Som ni ser är jag inte väldigt sträng, så tillvida att jag utesluter ALLT. Ser jag att jag återkommer till någon källa för att äta socker (ersätter godis med t ex sockrade flingor) så kommer jag utesluta det på en gång. Är det att jag äter något en gång i veckan eller mer sällan anser jag att det är okej.

Efter 100 dagar kanske jag beslutar att utesluta mer, men det vet jag ännu inte. Vi får se.

Vad har ni för tankar kring socker? Kan ni hantera det? Kan ni inte? Märker ni skillnad när socker utesluts en tid? Hur?

Vips!

EN vecka utan socker och en vecka tillbaka på jobbet. Intensivt. Skönt att jobba när man lägger om kosten för då hinner man liksom inte tänka på det. Förutom när man är på väg hem på tunnelbanan och man undrar varför man är så sötsugen och hungrig och inser att man inte käkat på nästan 6 timmar! Då gäller det att vara förberedd med lite frukt eller nåt.

Veckan på jobbet gick bra. Rutinerna sitter nästan igen.
Min kollega var borta under de första tre dagarna så jag fick en ersättare, som visade sig vara alldeles perfekt. Hon är vår bildlärare på skolan kan man säga, men hoppar in där hon behövs.
Det märktes att hon har mer erfarenhet än min kollega, det gick smidigt som attan under de tre dagarna.
Min vanliga kollega är en fin och trevlig kille som är mycket hjälpsam. Det enda som är negativt är att han har väldigt lite erfarenhet av att jobba med mindre barn och har t ex svårt att göra två saker samtidigt. När man jobbar med barn måste man hålla ögon och öron på många ställen hela tiden. Han kan sitta och jobba med en grupp barn vid ett bord och så kan det vara ett bråk med två barn som gråter alldeles intill utan att han reagerar förrän jag säger till (och jag kanske är upptagen med att byta blöjor/hjälpa tvätta händer på toaletten under tiden, men måste ändå hålla öronen öppna för att meddela kollegan) och han har precis lärt sig schemat vi har i klassrummet (efter fyra månader)...

I och med att han inte har så mycket erfarenhet är det också jag som måste komma med många idéer till klassrummet (istället för att vi hjälps åt). Visserligen gillar jag att bestämma ; ) Men skulle hellre ha lite draghjälp.
Allt detta kändes extra mycket när jag hade en superkompetent medkollega i början av veckan och sedan fick tillbaka min vanliga kollega. Jag är ju heller inte perfekt (nästan så klart! haha) och han retar sig säkert på mig också! Skulle jag tro.

Denna helg blir ganska lugn. Jag ska träffa en vän idag och se hennes nytillskott för första gången. Hon har en son som är lika gammal som H och i september fick hon en liten dotter också. Vi har inte hunnit träffas ännu (pinsamt!) men idag ska det ske. Äntligen!

Hoppas ni får en fantastisk helg!

2016 - året som kommer

Det är alltid så spännande att se framåt, att göra planer, att få vara förväntansfull och lite pirrig. Visserligen känns ju Nyårsdagen (som ju är 1;a januari) som en helt vanlig dag trots att det är ett nytt år, men det blir ändå en nystart. En andra chans på något sätt.

Under 2016 vill jag fortsätta att njuta av dagen. Jag har försökt att njuta av varje sekund på sista tiden. Inte bara tänka framåt. Maken påminde mig om ett citat från Dalai Lama häromdagen;

Det känns igen kan jag säga. Samtidigt är det svårt att få fason på sina tankar. Jag tror på en balans mellan att leva i nuet och att "oroa" sig inför framtiden. Oroar man sig aldrig kommer mycket att gå åt skogen! Viss framförhållning behövs. Att oroa sig för saker man inte kan göra nåt åt är dock något som jag ska försöka undvika.

Dessutom ska jag från och med idag leva sockerfritt. Så länge det bara går. Minst 100 dagar i sträck. Förmodligen mer. I slutet av 2015 blev jag diagnostiserad med en underaktiv sköldkörtel (ska utredas för autoimmun sjukdom ), vilket delvis förklarar min trötthet, min viktuppgång och svårighet att gå ned i vikt sedan sonen föddes. Nu ska jag försöka skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra och bättre. Det innebär en omläggning av kost och motion framför allt.

Några löften ger jag inte, mer än att jag lovar att arbeta med mig själv för att bli en bättre människa, liksom varje år. Jag hoppas att 2016 bjuder på många spännande upplevelser. Kanske en resa, kanske en flytt, fint väder, besök från Sverige, nya bekantskaper och bättre hälsa.

GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!