Hoppa till innehÄllet

John Pope

FrÄn Wikipedia
För senatorn för Kentucky se John Pope (senator).
John Pope
Född16 mars 1822[1][2][3]
Louisville[4], USA
Död23 september 1892[1][2][3] (70 Är)
Sandusky[5], USA
BegravdBellefontaine Cemetery[6]
kartor
Medborgare iUSA
Utbildad vidUnited States Military Academy
SysselsÀttningOfficer, generalmajor[7]
FörÀldrarNathaniel Pope
Namnteckning
Redigera Wikidata

John Pope, född 18 mars 1822, död 23 september 1892, var en amerikansk yrkesofficer och general i unionsarmén under amerikanska inbördeskriget. Han hade en kort, men framgÄngsrik karriÀr pÄ den vÀstra krigsskÄdeplatsen i inbördeskriget, men Àr mest kÀnd för sitt nederlag vid andra slaget vid Bull Run i den östra delen. Efter inbördeskriget fortsatte han en lyckosam militÀr karriÀr i indiankrigen.

John Pope föddes i Louisville, Kentucky. Hans far, Nathaniel Pope, var en framstĂ„ende federal domare i Illinoisterritoriet, och god vĂ€n med advokaten Abraham Lincoln.[8]. Han var svĂ„ger till Manning Force och gift med en syssling till Mary Todd Lincoln.[9] Han examinerades frĂ„n United States Military Academy i West Point 1842 och befordrades till underlöjtnant i Topographical Engineers (ett slags ingenjörstrupper).[9] Han tjĂ€nstgjorde i Florida och hjĂ€lpte sedan till med att kartlĂ€gga den nordöstra grĂ€nsen mellan USA och Kanada. Han stred under Zachary Taylor i slaget om Monterrey och i slaget om Buena Vista under det mexikanska kriget dĂ€r han blev bedfordrad till löjtnant och sedan kapten.[9] Efter kriget var Pope lantmĂ€tare i Minnesota. 1850 pĂ„visade han att Mississippis biflod Red River var farbar. Han tjĂ€nstgjorde som chefsingenjör i departementet i New Mexico mellan 1851 och 1853. Återstoden av tiden fram till inbördeskriget anvĂ€nde han till att kartlĂ€gga utstrĂ€ckningen för den första transkontinentala jĂ€rnvĂ€gen över Nordamerika.[8]

Inbördeskriget

[redigera | redigera wikitext]

Pope gjorde tjÀnst inom fyrvÀsendet nÀr Abraham Lincoln valdes till president och var en av fyra officerare som eskorterade den nyvalde presidenten till Washington, D.C.[8]. Han erbjöd Lincoln att arbeta som dennes rÄdgivare, men utnÀmndes den 14 juni 1861 till brigadgeneral med ansvar för rekrytering av frivilliga[10] och skickades till Illinois.

Inom det vĂ€stra militĂ€rkommandot som leddes av generalmajor John C.FrĂ©mont gavs Pope befĂ€l över distriktet norra och centrala Missouri i juli som opererade lĂ€ngs en del av Mississippifloden. Hans relation till FrĂ©mont var inte den bĂ€sta och han agerade bakom kulisserna för att FrĂ©mont skulle frĂ„ntas befĂ€let. FrĂ©mont var övertygad om att Pope hade svekfulla avsikter dĂ„ han underlĂ€t att agera i linje med FrĂ©monts offensiva planer i Missouri. Historikern Allan Nevins skrev ”I sjĂ€lva verket Ă€r inkompetens och rĂ€ddhĂ„gsenhet en bĂ€ttre förklaring till Popes agerande Ă€n svek, men han uppvisade faktiskt ett upproriskt sinnelag.” [11] Pope tvingade sĂ„ smĂ„ningom de konfederata staternas armĂ© under Sterling Price att retirera söderut och tog 1 200 fĂ„ngar i en mindre operation vid Blackwater, Missouri den 18 december. Pope som fĂ„tt rykte om sig att vara en skrytmĂ„ns tidigt i kriget lyckades vĂ€cka ett betydande intresse inom pressen för denna mindre seger, vilket gjorde att general FrĂ©monts ersĂ€ttare, generalmajor Henry W. Halleck, fick upp ögonen för honom. [8]

Halleck gav Pope befĂ€l över MississippiarmĂ©n och distriktet med samma namn och Missouridepartementet den 23 februari 1862. [9] Han fick 25 000 man och order att undanröja hindren lĂ€ngs Mississippifloden. Han gjorde ett blixtangrepp mot New Madrid, Missouri och belĂ€grade staden den 14 mars. Han arrangerade sedan ett fĂ€lttĂ„g för att erövra "Island Number Ten" som var en tungt befĂ€st garnison med 12 000 man och 58 kanoner. Popes ingenjörer grĂ€vde en kanal som gjorde att han kunde komma runt ön och med hjĂ€lp av kapten Andrew H. Footes kanonbĂ„tar landsteg han med sina mĂ€n pĂ„ motsatta stranden och isolerade dĂ€rmed försvararna. Ögarnisonen kapitulerade den 7 april 1862, vilket medförde att unionens styrkor kunde navigera obehindrat pĂ„ Mississippi sĂ„ lĂ„ngt söderut som Memphis.[8]

Popes enastÄende insats pÄ Mississippi medförde att han blev befordrad till generalmajor den 21 mars 1862. Under belÀgringen av Corinth förde han befÀl över vÀnsterflanken av Hallecks armé, men kallades snart av Lincoln till den östra. Efter generalmajor George B. McClellans misslyckade PensinsulafÀlttÄg fick Pope befÀlet över Virginiaarmén som skapats av spridda styrkor frÄn Shenandoah Valley och norra Virginia. Denna befordran gjorde Frémont sÄ rasande att han begÀrde avsked frÄn sitt uppdrag.

Trots sin skrytsamhet och trots att han fick trupper frĂ„n McClellans PotomacarmĂ© som medförde att VirginiaarmĂ©n utökades till 70 000 man sĂ„ var hans aggressivitet större Ă€n hans strategiska kunskaper. Nu stod han mot Robert E. Lee. Lee kĂ€nde pĂ„ sig att Pope var obeslutsam delade sin mindre (55 000 man) armĂ© och sĂ€nde Thomas J ”Stonewall” Jackson med 24 000 man som en skenmanöver till Cedar Mountain dĂ€r Jackson besegrade Popes underordnade Nathaniel Banks. NĂ€r Lee sedan avancerade mot Pope med resten av armĂ©n svĂ€ngde Jackson med sin del mot norr och belĂ€grade Popes huvudsakliga underhĂ„llsbas vid Manassas Station. Pope blev förvirrad dĂ„ han inte kunde hitta den konfederata armĂ©ns huvudstyrka och marscherade rakt in i en fĂ€lla vid andra slaget vid Bull Run. Hans mĂ€n motstod en gemensam attack av Lee och Jackson den 29 augusti 1862, men nĂ€sta dag överraskade generalmajor James Longstreet unionarmĂ©ns flank och besegrade armĂ©n som tvingades retirera. Pope spĂ€dde pĂ„ sin impopularitet genom att skylla förlusten pĂ„ generalmajor Fitz John Porters ordervĂ€gran och denne stĂ€lldes inför krigsrĂ€tt och befanns skyldig och degraderades. [8]

Den 12 september 1862 avlöstes Pope som befÀlhavare och armén slogs samman med Potomacarmen ledd av McClellan. Han tillbringade resten av kriget i det nordvÀstra departementet i Minnesota. Hans lÄnga fÀlttÄg i vÀst gav utdelning i karriÀren dÄ han utsÄgs till att leda den militÀra divisionen av departementet i Missouri 1865. Han erhöll en utnÀmning till generalmajor i den nybildade "regular army" pÄ grund av sina insatser vid Island No.10. [9]

Efter kriget

[redigera | redigera wikitext]

I april 1867 offentliggjordes Pope som guvernör för tredje militÀr distriktet i rekonstruktionen efter kriget. Han placerade sitt högkvarter i Atlanta och gav order som tillÀt svarta att sitta som jurymedlemmar under rÀttegÄngar, beordrade borgmÀstare James Williams att sitta ytterligare ett Är och förbjöd att staden köpte reklam i tidningar som inte favoriserade rekonstruktionen. 28 december 1867 ersatte president Andrew Johnsson honom med George Meade [12]

Pope ÄtervÀnde till vÀstern och kÀmpade med Àra i apachekrigen. Han fick politiska fiender i Washington nÀr han rekommenderade att militÀren var bÀttre lÀmpade att hantera reservationerna som indianerna placerades i Àn den korrupta IndianbyrÄn. Han skapade kontroverser nÀr han föreslog bÀttre och mer humanitÀr behandling av indianerna.

Hans rykte försÀmrades 1879 nÀr en undersökning ledd av John Schofield kom fram till att John Pope och inte Fitz John Porter var den som bidrog till förlusten av andra slaget vid Bull Run. Undersökningen visade att Pope agerat huvudlöst och farligt oinformerat om slagets gÄng och gav Porter rÀtt i att bryta mot sina order och rÀdda armen frÄn katastrof.

John Porter befordrades igen 1882 och gick i pension 1886. Han dog i Ohioveteranernas hus i nÀrheten av Sandusky, Ohio. Han begravdes pÄ Bellefontaine kyrkogÄrd, St. Louis, Missouri.[9]

Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn engelsksprÄkiga Wikipedia, John Pope (military officer), tidigare version.
  • Eicher, John H., & Eicher, David J., Civil War High Commands, Stanford University Press, 2001, ISBN 0-8047-3641-3.
  • Foote, Shelby, The Civil War, A Narrative: Fort Sumter to Perryville, Random House, 1958, ISBN 0-394-49517-9.
  • Frederiksen, John C., "John Pope", Encyclopedia of the American Civil War: A Political, Social, and Military History, Heidler, David S., and Heidler, Jeanne T., eds., W. W. Norton & Company, 2000, ISBN 0-393-04758-X.
  • Nevins, Allan, The War for the Union, Vol. I: The Improvised War 1861 – 1862, Charles Scribner's Sons, 1959, ISBN 0-684-10426-1.
  • Warner, Ezra J., Generals in Blue: Lives of the Union Commanders, Louisiana State University Press, 1964, ISBN 0-8071-0822-7.

Övrig lĂ€sning

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 EncyclopÊdia Britannica, EncyclopÊdia Britannica Online-ID: biography/John-Popetopic/Britannica-Online, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6qv3mt9, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 10676, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  4. ↑ Geographicus Rare Antique Maps biographical dictionary of cartographers, Geographicus kartograf-ID: pope, lĂ€s online, lĂ€st: 8 april 2025.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  5. ↑ lĂ€s online, Internet Archive .[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  6. ↑ Find a Grave.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  7. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1189621407749153-1, lĂ€st: 20 april 2026.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  8. 1 2 3 4 5 6 Frederiksen, pp. 1541-43.
  9. 1 2 3 4 5 6 Eicher, pp. 433-34.
  10. ↑ Warner, pp. 376-77.
  11. ↑ Nevins, p. 378.
  12. ↑ Atlanta city directory website, timeline of Atlanta history. Arkiverad 31 augusti 2006 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]