Hoppa till innehållet

bin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bin

  1. böjningsform av bi

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bin  Singular Plural
Nominativ bin bins
Genitiv bin's bins'

bin

  1. binge
  2. låda, back
  3. tunna
  4. soptunna
    Synonymer: brittisk engelska: dustbin, rubbish bin, amerikansk engelska: garbage can, trash can
  5. (data) kort för binary (binär)
  6. (i arabiska namn) son av

Verb

[redigera]
Böjningar av bin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens bin bins bin
Preteritum ◀ bined ▶
Perfektparticip ◀ bined ▶
Presensparticip ◀ bining, vard. binin' ▶

bin

  1. (vardagligt, främst brittisk engelska) göra sig av med, kasta (i soporna)
  2. (vardagligt, främst brittisk engelska) kasta bort, släppa, ge upp (något)
  3. (statistik) gruppera (kontinuerlig) data i diskreta grupper

Turkiska

[redigera]

Räkneord

[redigera]

bin

  1. tusen
    Se även: Appendix:Räkneord/Turkiska

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

bin

  1. böjningsform av sein