Hoppa till innehÄllet

faire

Definition frÄn Wiktionary, den fria ordlistan.

Franska

[redigera]

Verb

[redigera]

faire

  1. göra, tillverka
  2. fÄ att, lÄta, förmÄ
    Tu me fais rire.
    Du fÄr mig att skratta.
    Il a fait travailler les élÚves.
    Han lÀt eleverna arbeta.
  3. förorsaka, Ästadkomma, framkalla
    Faire des ravages.
    Åstadkomma hĂ€rjningar.
  4. göra, utföra; göra i ordning, ta hand om, fÀrdigstÀlla; (i specifika fall) laga (mat o.dyl.), rengöra, etc.
    Ils font la cuisine.
    De lagar mat.
  5. utöva, syssla med, ha för sig
    Elle fait du vélo.
    Hon cyklar.
  6. uppgÄ till, bli, vara
    Deux et deux font quatre.
    TvÄ och tvÄ Àr fyra.
    Ça fait cinq euros.
    Det blir fem euro.
  7. vara (frÀmst om vÀderlek)
    Il fait chaud.
    Det Àr varmt.
    Il fait bon dormir
    Det Àr skönt att sova.
  8. ge
    Elle lui fait un cadeau.
    Hon ger honom en present.
Indragna rader ovanför strecket gÀller en sÀrskild definition. Eventuella rader nÀrmast nedan kan gÀlla en eller flera av definitionerna ovan.
SammansÀttningar: défaire, satisfaire
Fraser: faire attention, faire part, faire partie, faire peur, faire semblant
Diverse: NĂ€r den Ă€r obetonad uttalas bokstavskombinationen â€čaiâ€ș som /ə/ i detta verb.

Tyska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

faire

  1. böjningsform av fair