Det mörknar fort. Det blev 2021 ocksÄ fort. Det Àr
fornminnesskymning. Snön faller. Jag tog bilen och körde lÄngt upp lÀngst
oplogade vÀgar till platsen dÀr allt började. Det finns bitar av sparad urskog
hÀr. En gammal försökspark. HÀr finns bitar av skog man prövar med. Vissa
gallras inte. Andra har gallrats. Det hÀr Àven planterats in frÀmmande
barrtrÀd. Jag har sprungit hÀr som barn. HÀr rinner Än med mina humusgÀddor.
SÀllan stora. HÀr rinner StikosÀlbÀcken med smÄöring i.
Det Àr första gÄngen pÄ minst ett Är som jag Àr ute
och fotograferar utan att det Àr ett jobb - utan anledning. Försöker finna
varför man en gÄng började.
Ă
n Àr RyssÄn och just hÀr fiskade pappa och jag. Sen
blev det mitt mopedland. Det finns troll hÀr. Vittror och knytt. Som liten sÄg
jag Àven en tiger och en krokodil. Brorsan trodde inte pÄ mig. Jag var fem Är
och han satt ner och lekte med nÄgra plastbilar frÄn lanthandel i Vika. Jag
fick tag pÄ ett stadigt vedtrÀ och slog han i bakhuvudet. Det man sett har man
sett. Det vet jag nu med sÀkerhet som författare. Vissa ser. Andra gör det
inte. Fornminnesvandring. Fornminnesskymning. Jag kommer igenom den krÄngliga
urskogen.
HÀr vÀntar kalhygget pÄ natten. Jag ser en gubbe vid
vÀgkanten, eller vad Àr det jag ser? Vem bestÀmmer det. Det blir mörkt.
(bilderna bör nog ses pÄ en datorskÀrm)








