God Jul

Listan är avklarad. Eftersom vi åker till Sälen på annandagen insåg jag att det fanns en parallell lista med packning och matförberedelser.

På ingen av listorna stod det att jag skulle blogga. Eller städa för den delen. Man får prioritera.

Ha en lugn och skön jul nu. Bättre att slappa och njuta än stressa och tro att det blir bättre ju mer man hinner.

Den som väntar på något gott

Äntligen!

Efter att ha ställt in flera gånger på grund av först magsjuka och sedan snökaos har jag nu äntligen premiäråkt längdskidorna för säsongen. Jag kom hem trött och supernöjd. Ännu bättre blev det när maken överraskade med att ha köpt och monterat min födelsedagspresent.

Jag är så nöjd med tillvaron allt jag alls inte tänker oroa mig över om även julklapparna kommer att dröja fyra månader.

Borta bäst

Den senaste boken vi läste i min bokcirkel var Borta bäst av Sara Kadefors. Jag jublade inte högt över valet och var ganska skeptiskt inställd från början. Det kan som bekant leda till en positiv överraskning, men tyvärr inte i det här fallet.

Boken behandlar ett tungt ämne på ett lättsamt sätt. Inledningsvis verkar det som att Sylvia har tappat greppet om livet, förlorat familj och vänner och nu bor i bilen utanför IKEA där hon utnyttjar gratisfaciliteterna. Tragiskt, kan tyckas. Det är bara det att hon faktiskt har ett helt förråd av svindyra designerprylar och att hennes familj är mer än villiga att hjälpa henne. Ändå stjäl hon och utnyttjar utsatta människor som om det handlade om överlevnad.

Jag tycker att boken är lam. Den förminskar problemet för de som verkligen lever ett utsatt liv utan hem och tillgångar. Den är dessutom fånigt naiv i sin beskrivning av relationerna människor emellan.

På a svarar jag: bra

Jag lyckades ta mig förbi vakten här hemma och gå på julfest på jobbet i onsdags. Väl där insåg jag att jag inte hade varit inne på kontoret sedan förra julfesten.

Det var kul att träffa alla kollegor, men jag upptäckte snart att alla ställde samma frågor. Efter att ha hört sig för om läget undrade de när jag kommer tillbaka. De verkade chockerade när jag sade efter sommaren, så jag slingrade mig mest.

Före nästa julfest åtminstone.

Oväsen

Våra tre barn delar sovrum. Det fungerar oftast utmärkt. De är trygga tillsammans och somnar på egen hand. Sällan vaknar de av varandra om någon gråter eller skriker mitt i natten.

Det händer då och då och de busar lite eller att någon störs av att ett syskon inte kan vara tyst när de ska sova. Det jag nyss fick höra från Päppel var dock nytt.

- Mamma, jag kan inte sova för Äppel pruttar så mycket.

Uppskjutet

Jag vaknade natten till lördag med en liten torktumlare i magen. Min första tanke var att jag skulle missa julbordet. Först efter det slogs jag av att vi skulle få ställa in Äppels kalas igen. Jag är nog ingen riktigt god mor.

Redan igår var jag frisk, men kommer inte på något annat att berätta.

Eller jo förresten, vi har klätt granen! På vissa punkter är vi i fas.

Restriktioner

Igår när vi kom hem från förskolan undrade Äppel om maken var hemma.
- Nej, han är väl aldrig hemma när ni kommer från dagis. Förresten kommer han ju hem sent ikväll.
- Det är sista gången han får vara borta. Och för dig mamma har sista gången redan varit. Det var när du var på spinning härom dagen.

Ännu en kräkresa

Igår var barnen lediga och vi passade på att göra en trevlig utflykt till Gamla stan. Först besökte vi, till Äppels stora förtjusning, Storkyrkan med Sankt Göran och krubban och sedan gick vi ett varv på julmarknaden. Därefter blev det lunch hos kusinerna innan det var dags att påbörja resan hemåt.

En trevlig utflykt så långt alltså.

På den fullsatta snigelbussen hem kräktes Pirum rakt ut i vagnen. Jag försökte låstas som ingenting och täckte över med en handduk. Även andra gången. Päppel satt mest och klagade över ont i magen. Vis av erfarenhet gav jag henne en påse att ha i knät. Den behövdes som tur var aldrig. Jag inser att situationen hade kunnat ge mig bussfobi för all framtid. Nu stannade den på otrevlig upplevelse som kan förträngas.

Denna dagen, ett kalas

Så känns det i alla fall.

Medan barnen var på förskolan hann jag med att baka rulltårta, förbereda topping för barnen att välja bland, baka kolakakor, duka, blåsa ballonger, preparera skattjakt och fiskdamm.

Efter förskolan var det direkt hem och byta om på barnen innan gästerna kom.

Efter två intensiva timmar kvarstod en hel del disk och städning.

Det är nog makens tur att vara kalasansvarig nästa gång.

Frukt är inte godis

I eftermiddag blir det ett litet barnkalas här hemma. Äppel tycks tack och lov ha glömt sina tidigare planer om att ha det i pulkabacken, men är mycket noga med planeringen i övrigt. Igår försökte han få mig att berätta vad fiskdammspåsarna skulle innehålla.

- Nej, det vill jag inte säga. Det är en överraskning.
- Men mamma, tänk om du lägger i något jag inte gillar. Du kanske lägger i lakrits, försökte han.
- Men jag gillar ju lakrits, tillade han sedan lite förvirrat.
- Jag lägger bara i saker jag vet att du gillar, försäkrade jag.
- Ja, det ska vara godis. Och så måste det vara något annat. Något nyttigt, för godis är inte nyttigt. Det måste vara någon frukt och ett paket russin. Eller kanske aprikoser.

Det fick bli ett snabbt telefonsamtal till maken som var på ICA Maxi. Om ungen vill vara nyttig måste det uppmuntras.

Mammaskryt

Jag glömde nästan att berätta:

Äppel tog guldgrodan idag. Guldgrodan! Han crawlade tio meter. Det ni. Det är mer än vad jag kan.

Min duktige unge. Min fina femåring.

Morbror polaren

Äppel sitter och funderar vid middagsbordet:

- Mamma, när Päppel får barn blir du deras mormor. Och pappa blir morfar.
- Precis. Vad blir jag till dina barn då?
- Farmor.
- Just det.
- Vad blir dina barn och Päppels barn då? utmanar maken.
- Kusiner!
- Vilken koll du har, säger jag.
- Men vad blir du till Päppels barn då?
- Öhhh... kompis.

Där barn befinner sig innan de blir till

Barnen har fått en ny kusin: Signe.

Jag berättade för barnen att jag trodde att det var ett pojknamn när jag själv var liten. En gång gick jag i samma skidskolegrupp som en Signe och det var inte förrän sista dagen när vi gick in och drack varm choklad och tog av oss hjälmarna som jag förstod att det var en flicka.

När jag hade berättat klart inflikade Päppel:
- Väntade vi i bilen då?

Antiklimax

Äppel kräktes i natt. Jag fick smyga upp imorse och byta ut russinen i dagens julkalenderpaket mot något oätbart.

Men det var det minsta problemet.

Inställt födelsedagskalas. Värre kan det nog inte bli för en femåring som längtat sedan i början av sommaren.

Julen får vänta

Innan de lugna och harmoniska julförberedelserna forstätter har vi en liten tröskel att ta oss över. Idag är det nämligen en mycket viktig födelsedag. Så det ska kalasas på förskolan och sedan ska ytterligare två firanden avverkas innan vi kan gå vidare.

Nu går jag och bakar en gluten- och mjölkfri tårta. Tjing!

Ambitionsnivå

Julpynta redan till första advent för Äppels skull - check
Göra en paketkalender - check
Läsa Tomtemaskinen som julföljetong - check
Baka pepparkakor med barnen - check
Baka lussekatter - check
Gå på julbord med familjen - check
Gå på jobbets julfest - check
Skicka elektroniska julkort och ge den sparade summan till någon bättre behövande- check
Ta in gran redan kring Lucia eftersom vi reser bort på annandagen - check
Fixa en liten skinka till dagarna före jul - check
Bidra med några rätter till julbordet hos svärmor - check

Jag tycker att det känns ganska lugnt och harmoniskt faktiskt.

Intelligent teve

Jag föreslog för Äppel att vi skulle kolla på julkalendern på teve. Han hade lite svårt att förstå konceptet och undrade om det var en massa barn som skulle öppna luckor.
- Nej, det är bara ett teveprogram som går varje dag fram till julafton. Det börjar idag och så kan vi kolla om det är bra. Om vi gillar det kan vi se det varje dag, förklarade jag.
Han tänkte en stund.
- Men hur vet det om vi tycker att det är bra?

Päppel kläckte förresten efter halva avsnittet att hon gärna ville se något för barn istället. Jag förstår henne. Jag tror inte att Äppel heller var tillräckligt stor för att hänga med.

Önskelista

Till jul önskar sig Äppel helst av allt att det ska snöa. En fin önskning, tycker jag som har svårt för överkonsumtion av leksaker. Dock lite svår att uppfylla.

Till födelsedagen önskar han sig allra mest en hund. Den önskningen kommer inte uppfyllas.

Det borde kanske bli en stor legosats som kompensation, men vi satsar på en snösläde. Ungen gillar att skotta och varför inte låta honom göra lite nytta.

Kosmetolog

Pirum var alldeles rödflammig hela eftermiddagen efter att ha varit ute i kylan. Vid läggdags smorde jag in henne med lite fet salva.

- Vad gör du? frågade Päppel nyfiket.
- Jag smörjer in Pirums kinder.
- Är det nattkräm?
- Ööh...?? Det kanske man kan säga. Eller salva.

Mitt barn kommer nog inte bli som sin mamma och nöja sig med tvål och vatten och lite lotion på de torraste kroppsdelarna.

Mer unisex åt barnen!

Idag skriver Anna Laestadius Larsson åter om könsroller, som tycks vara en av hennes hjärtefrågor. Frågan är bara varför dessa kolumner aldrig går att återfinna på svd.se. Står inte tidningen för dem?

I samband med detta vill jag passa på att uppmärksamma er på Cubus utbud av kalasbyxor strumpbyxor tights. Jag var inne i en sådan butik för första gången igår och var rätt skeptisk mot att allt jag tittade på var i akryl och polyester. Men jag vill gärna ge dem en eloge för att de sålde tights med Blixten McQueen och Toy Story.

Komplimang

Idag var jag och handlade lite starkvaror. Mannen i kassan harklade sig lite försynt:
- Får jag besvära om leg?
- Hemskt gärna, utbrast jag. Det har inte hänt mig på närmare tio år.

Trebarnsmamma på trettiotre år. Det kan man tydligen inte tro.

Tre och en halv timme

90 minuter spinning och 120 minuter snöskottning.

Jag tänker inte skämmas över att jag åt en chokladbit. Jag tror att jag går och tar en till faktiskt.

Sista sekunden

Varför räfsa löv en solig höstdag när man kan göra det i panik medan snön faller och det har utlovats tre decimeter?

Ops, he did it again

Idag när jag skulle hämta på förskolan mötte jag Äppels fröken som var på väg hem. Hon sade att det låg två par extremt smutsiga galonbyxor till mig i hallen. Ett par hade Äppel haft och de extra lånade jag ut till Oliver som var blöt redan vid lämningen.

Hon fortsatte med att förklara att byxorna helt enkelt var för smutsiga för att han skulle kunna ha dem på sig. Jag hörde genast varningssiréner.

- Så då är hans overall lika smutsig nu då?
- Nej, han har lovat att hålla sig undan leran. Jag har till och med varit ute och påmint honom om det två gånger.

Trodde hon på det? Borde hon inte känna Äppel vid det här laget?

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans av Muriel Barbery var förra månadens bok i båda mina bokcirklar. Diskussionen och betygen blev också ganska likartad på bägge ställen.

Bokens upplägg är lite annorlunda. Läsaren får följa två mycket intelligenta personer genom deras egna tankar och dagboksanteckningar. Trots att portvakten Renée och överklassflickan Paloma lever mycket skilda liv, om än i samma hus, är det tydligt att de har mycket gemensamt och när Kakuro Ozu flyttar in i huset får de möjlighet att utveckla något slags vänskap. Problemet är bara att boken tar abrupt slut där.

Vid närmare granskning träffas de tre huvudpersonerna ungefär vid bokens mitt, men det känns som att det är mycket senare.

Åh, vad jag önskar att boken hade fortsatt några hundra sidor till.

Det ska böjas i tid

I söndags var jag på ICA Maxi efter middagen. Vid frysdisken stötte jag ihop med en liten familj bestående av två unga föräldrar och en kotte i Pirums storlek. Den lilla tösen gick och drog på en sådan där kundvagn på hjul och pappan stoppade ner några påsar spenat i den.

Flickan förstod såklart genast hur det var tänkt och jag skrattade högt när jag en stund senare passerade henne där hon stod och lassade ner påsar med m-kulor i korgen.

Luttrade

I fredags passerade jag några mammor och barn som stod och tittade på en krossad butiksruta.

- Det är ungdomar, suckade det ena barnet.

Dubbel nitlott

- Mamma, du får borsta mina tänder eftersom du inte fick dra ut min lösa tand.

Fredagsgalej

Idag ska jag ut och äta. Det blir alldeles för sällan. Jag går redan och funderar på vad jag ska ha på mig.

Det får bli något som matchar gummistövlarna.

Självförvållat

En bra stund efter läggdags hördes gråt från barnkammaren. Jag tassade in till Äppel som förtvivlat utbrast att han inte hade några kläder på sig, vilket visade sig stämma.

- Oj, har du tagit av dig pyjamasen i sömnen? utbrast jag och började leta runt i sängen.
- Var är den då?
- Där, svarade Äppel och pekade mot högen av gigantiska nallar som han plötsligt har börjat sova med.

Byxorna visade sig sitta på jättepandan och jackan på stora bruna björnen. Knäppt dessutom. Jag misstänker att Äppel inte sov så djupt när han tog av sig.

Mindre avancerat språk

Pirum har inte så stort ordförråd ännu. Det består i princip av tre olika uttryck:

1. Hon tittar på oss, vinkar och utbrister: ejjå!
2. Hon får något eller sträcker fram något och säger: ta, ta!
3. Hon pekar mot lampan, skrattar överlyckligt och ropar: bappa!

Avancerat språk

Päppel slänger sig då och då med ord som hon inte riktigt verkar ha greppat. Igår morse kom hon till exempel ned för trappan och undrade var pappa var.
- Pappa är på jobbet, svarade jag.
- Varför? undrade hon.
- Det är en vanlig arbetsdag. Han jobbar.
- Fortfarande?
- Jo, det är ju bara morgon.
- Jaha. Pappa är på jobbet fortfarande. Såklart.

Ny frilla

Mina töser har lika tunt hår som jag. Om man klipper lugg har den en tendens att börja väldigt långt bak på huvudet. Det blir inte så snyggt.

Efter några år med överkammad frisyr bestämde jag att vi skulle spara ut Päppels lugg och nu är den nästan lika lång som hennes page. Vis av erfarenhet tänkte jag inte göra samma misstag med Pirum. Dessvärre växer hennes hår mycket långsamt. Luggen har slutat mitt på ögonen så länge jag kan minnas.

Idag ledsnade jag och nu kan Pirum plötsligt se. Dessutom ser vi henne. Hon är väldigt söt. Ful frisyr, men fint ansikte.

Alltid lär man sig något

Vi är hemma. Tågresan ned gick sådär. Jag var smart som tog med sele till Pirum. Dock inte tillräckligt smart för att ta fram en spypåse till Äppel när han började klaga på ont i magen.

Nu vet jag till nästa gång.

På återseende

Det är full aktivitet här hemma. Hantverkarna håller på att såga upp köksväggen. Så i god tid till sommaren har vi den efterlängtade dörren som nu har vuxit och blivit ett helt glasparti.

Själv försöker jag packa. Äppel, Pirum och jag ska ta tåget till Västkusten ikväll och det finns inte utrymme för att ta med något mer än det allra nödvändigaste. Päppel ska spendera ett par dagar hos farmor och farfar och ska också hon ha en packning.

Vi hörs nog inte förrän jag är tillbaka i nästa vecka.

Ta åt sig äran

Vi har en kulle att ta oss över för att komma till förskolan. Först några hundra meter uppför och sedan skönt utförslut. Äppel är allt som oftast lite gnällig över den första delen och jag försöker peppa:

- Vad bra du kämpar idag.
- Vi är duktiga, inflikar Päppel.
- Ja, Äppel är duktig, säger jag.
- Nej, vi allihop kämpar bra, svarar Päppel.

Jag håller inte med helt. Äppel kämpar bra. Jag kämpar ännu bättre eftersom jag skjuter vagnen och titt som tätt hjälper Äppel med cykeln. Men att stå på ståbräda kan inte vara speciellt ansträngande.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Förra fredagen var det ganska krångligt att hämta på förskolan. På grund av oplogad trottoar blev jag lite sen, barnen hade blivit kalla och blöta och var inne på varsin våning. Jag lämnade Pirum hos Äppel och hämtade ner Päppel i bara innekläderna för att kunna hjälpa dem på med ytterkläderna samtidigt. Just när vi var på väg ut genom dörren blev Äppel kissnödig och smittade givetvis Päppel så det var bara att slita av allt igen.

När vi sedan kommit en liten bit på väg frågade plötsligt Päppel var Äppels ryggsäck var. Kanske vi hade glömt den, undrade hon lite försynt.

Det är ju tur att någon har huvudet på skaft. Har mamma dålig koll får treåringen styra upp.

Konstnär

Äppel har gjort en replika av Sankt Göran och draken. Den är gjord i guldpapper (draken), ritpapper (Sankt Göran) och tandpetare (svärdet). Hans motiv är att kyrkan där prinsessan Victoria gifte sig kanske är stängd på vintern så att man inte kan gå dit och titta på statyn.

Med orubbat självförtroende har Äppel tejpat upp sin skapelse på vardagsrumsväggen. Någon som vill komma på vernissage?

Statusuppdatering

Vi vet ännu inte hur den sorgliga historien slutar och den upptar mycket av mina tankar just nu.

Föreståndaren kan inte se att det är något problem att ha barn i tre grupper och har därför bortsett från våra önskemål. Trots att vi tog upp våra farhågor med henne redan i våras visar det sig att rektorn, som är den som ytterst ansvarar för intagningar och uppsägningar, inte har tänkt på att Pirum ska börja till hösten och att vi får springa mellan tre hus. Det är alltså en miss från deras sida, enligt henne.

Synd att föreståndaren lät sina personliga åsikter styra och undlät att ens ta upp problemet med rektorn. Hade hon nämnt det hade det aldrig uppstått.

Nu jobbar rektorn på att hitta någon slags lösning där Päppel kan få gå på förskolan åtminstone några dagar i veckan.

Fortsättning följer.

Stora beslut

Imorse vaknade jag till en helt vanlig dag. Och nu, strax före läggdags, har jag sagt upp Päppels förskoleplats.

Vid ett möte med föreståndaren fick jag besked om att Päppel ska flyttas till storbarnsgrupp nästa termin. Och då inte till samma som Äppel. Maken och jag hade redan diskuterat det orimliga i att ha barn i tre olika grupper till hösten så vi bestämde oss helt enkelt för att ta hem Päppel i väntan på en plats i rätt grupp.

Jag älskar ju förskolan och gråter över beslutet, men det är troligtvis ingenting mot hur Päppel kommer att känna när hon inser vad som har skett.

Förhoppningsvis är vi alla desto nöjdare och mer harmoniska nästa höst.

Dagsverke

Idag har jag varit duktig. Jag har monterat bort ett element.

Eller egentligen var det rörmokaren som gjorde det, men för mig är det en stor prestation ens att få hit en hantverkare. Så det känns som en produktiv dag trots att jag mest stod för det vanliga tvättandet.

Tuffa förhandlingar

Jag brukar plocka undan en del av barnens leksaker för att det inte ska bli alltför kaotiskt. I helgen frågade Äppel om jag kunde ta fram hans verktygslåda. Jag svarade att det gick bra att byta in något annat och då blev han helt förtvivlad. Trots att jag försökte förklara att det vi skulle ställa undan gick att byta tillbaka senare verkade han tro att det skulle vara borta för alltid och gick sur därifrån.

Jag hade nästan glömt hela incidenten när han tio minuter senare kom ut från lekrummet med en duploblomma i handen.
- Mamma, den här kan du ta bort.

Behöver jag förklara att vi hade en diskussion om bytesvärdet för olika leksaker?

Varning för betygskramare

Idag slår Anna Laestadius Larsson huvudet på spiken i betygsfrågan. Sug på den!

Ur led är tiden

Det snöar. Hela marken är täckt och det vräker ner.

Man slipper i alla fall räfsa löv.

Jane Austen-klubben

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler, men känner mig så oinspirerad. Boken var okej, men inte mer än så. De innersta önskningar som skulle avslöjas och de oväntade relationer som skulle inledas tyckte jag alls inte levde upp till förväntningarna.

Kanske hade jag fått ut mer av boken om min erfarenhet av Jane Austen hade sträckt sig längre än till en gymnasiepliktig läsning av Stolthet och fördom. Boken var nämligen späckad av referenser till författarens verk. Så mycket förstod jag.

Väl i slutet hittade jag en hel uppslagsdel med förklaringar och referenser. Så dags då.

Se där, det blev visst ett inlägg trots allt. Och lite nyfiken på Jane Austens böcker blev jag faktiskt.

Tiden rusar

Ibland tror jag nästan att fröknarna skojar när de påminner om fredagens matsäck.

Hur fort kan en vecka gå egentligen? Och vad har jag gjort de här dagarna?

Pest och kolera

Vi lever i ständig skräck här hemma.

Förra veckan hade Pirum jordens ögoninflammation. Nu har Päppel springmask.

Tvättmaskinen går varm.

Felaktig slutsats

- Vad är det där? undrade Äppel när jag förberedde lite plockmat i lördags.
- Valnötter, svarade jag.
- Äter man det på jul?
- Ja, det brukar man göra.
- Då är det jul nu.

Radiofrågor

Jag spenderade nästan tre timmar i källaren igår med radion som enda sällskap. RixFM närmare bestämt. Jag noterade ganska fort att jag kände ingen nästan alla låtar trots att jag inte lyssnat på musik sedan hedenhös. Nyare låtar påannonserades specifikt som nya och fräscha. Jag funderar dock på om en låt med Bon Jovi någonsin kan klassificeras som ny och fräsch. Oavsett produktionsdatum.

Jag funderar också på varför de envisas med att babbla så mycket om att de kör elva låtar nonstop. Själva det där babblandet gör liksom att det inte blir nonstop.

Begreppsförvirring

När började strumpbyxor kallas tights och tights benämnas leggings?

Eller har det alltid varit så här i mer civiliserade trakter?

Gud, vad retro!

Vi har lite problem med tekniken här hemma. Eller kanske är det vår bank som har lite problem.

Hur som helst. Idag var jag på banken och satte in pengar. Jag var lite osäker på om det fortfarande gick att göra så. Det fungerade utmärkt.

Det var jag och en äldre man, som inte ville ha Internetbank, där vid öppningstid. Jag kan förstå honom. Man fick fylla i roliga gammaldags blanketter och skoja lite med kassörskan.

Allt var sig likt. Förutom att man måste uppge sitt personnummer för att sätta in pengar.

Att komma till skott

Jag kan vara vansinnigt dålig på att ta tag i saker som inte känns så roliga. Nyligen sydde jag till exempel ihop ett par vantar som har varit trasiga i över tio år. Själva arbetet tog ett par minuter.

Nu har jag satt igång med att måla matsalsstolarna som jag köpte för snart två år sedan. Som tur är brukar jag i alla fall avsluta de projekt jag drar igång så till helgen kanske middagsgästerna kan sitta fint.

För det är ingen vanlig dag

- Päppel, om du vaknar imorgon och hör att vi är där nere måste du ligga kvar i sängen. För vi kommer med paket och så.

Det är bra att ha en storebror som vet vad som gäller.

Avslöjad

Jag undrar vem som har skrivit Äppel på väggen i barnkammaren...

Till maken

Trots att du aldrig ser Pirum rota runt i lådor så gör hon det. Dagligen. Nu har hon visat att den där barnspärren vi har på lådan i hallen inte är så effektiv eftersom hon får ner handen i lådan ändå.

Lådan är nu full med dina vita tabletter. Hoppas att det inte är något du ville ha giftigt.

Naturkunskap

Jag kanske börjar bli tjatig om dessa Waldorfbarn, men måste bara berätta om lämningen igår.

Äppel plockade upp en stor kvist som han hittade på marken utanför förskolan och sprang in på gården med den i högsta hugg:
- Theo! Titta vem som kommer här då!
- Åh, fru Asp!

Frånvarande

Min telefon börjar bli ohållbart dålig. Den orkar liksom inte hålla sig uppkopplad längre så många samtal kommer direkt till svararen.

Vore det magstarkt att ringa jobbet och be om en ny mitt i min maratonlånga föräldraledighet?

Unisex

Och när jag ändå är inne på de där klippdockorna måste jag säga att jag gläds när Äppel genast sätter riddardräkten på prinsessan och den passar!

Första gången jag stöter på klippdockor där inte killen och tjejen har olika konstruktion så att det tydligt syns vilka kläder som hör till vem. I och för sig är det väl en del av temat i Per Gustavssons böcker, men det får ändå uppmärksammas att de har tänkt hela vägen.

Bevingad

Och om man då ändå skulle tveka på att barnen är Waldorfbarn får man det bekräftat när de tittar på klippdockans prinsessklänning med puffärmar och utbrister:
- Titta, ängeln Mikael!

Världens bästa

Äppel hade feber igår eftermiddag. Idag verkar han hur pigg som helst, men får vara hemma och se på teve. En riktig drömdag, alltså.

Han har just avverkat hela Karlsson på taket och har tjatat till sig att få se början en gång till. Så kan det också bli när man får välja helt fritt.

Dunderkost

Man vet att man har Waldorf-ungar när de förklarar att Pippi är så stark för att hon har ätit mjölksyrade morötter och linfrön.

Taktik

- Idag är det min tur att välja teve-program, utropar Äppel. Förra gången valde Päppel.
- Näeh, hon ville ju se Laban, men du sade att ni skulle se Alfons istället. Bara för att hon gick med på det var det inte hennes val.

Privilegier

Äppel berättar för Päppel vad det innebär att vara vuxen:
- Du får dricka öl och vin och sprit. Och så får du köra bil och moped. Och så får du bestämma själv.

Cliffhanger

Ni kanske har uppfattat varningen nu? Då ska jag strax skriva ett nytt inlägg.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Den andra boken som i skrivande stund diskuteras här är den hyllade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Boken valde jag för att få skratta lite efter den tunga läsning jag nyss har beskrivit. Skrattet uteblev dock.

Jag tycker att Hundraåringen var för mycket och för fånig. Jag störde mig på karaktärena och på den farsartade handlingen. En del av de historiska tillbakablickarna var trevliga, men nöjet förtogs av den buskisintrig som spelades upp där emellan.

Läs den om du vill, men kom inte och säg att jag inte har varnat dig.

De fattiga i Lodz

Just nu diskuterar vi för fullt i den virtuella bokklubben. Två böcker på samma gång faktiskt. Först ut var De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Att en bok om ett ghetto under andra världskriget är tung är kanske inte så konstigt, men historien kunde sannerligen göras mer lättillgänglig.

Det tog mig ett bra tag att komma in i boken. Länge tyckte jag att det kändes som att varje avsnitt handlade om en helt ny karaktär, men till slut började jag känna igen dem och också intressera mig för dem. Boken tog sig, men jag kan ändå inte påstå att jag rekommenderar den.

Läs gärna mer här.

Mardröm

När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle åka till ICA Maxi och veckohandla. Jag hann få lite ångest innan jag insåg att maken faktiskt var där igår kväll.

På stenåldern

- Mamma, förr i tiden när det inte fanns el. Vet du hur man gjorde då när man laddade sina telefoner? frågar Äppel.
- Det fanns nog inga telefoner heller då.
- Fanns det inte? Datorer då?
- Nej, inte det heller.
- Bara högtalare?

Här kände jag att vi behövde komma vidare i samtalet och mumlade lite instämmande. Jag ville ju höra fortsättningen som visade sig gå ut på att Äppel demonstrerade hur någon slags handdriven apparatladdare kunde fungera.

Principsak

- Mamma, förra gången valde Päppel vad vi skulle se och då valde hon Mamma Mu. Idag är det min tur. Då bestämmer jag Mamma Mu.

Mamma, mamma, se så stor jag är

Pirum började gå för en vecka sedan och jag har fortfarande inte vant mig. Jag blir lika förvånad varje gång hon kommer knatande in i rummet.

Hon verkar heller inte riktigt ha anpassat sig och blir minst lika förvånad varje gång hon slår huvudet i bordet.

Tvetydigt

- Kom Päppel så går vi och hänger oss! uppmanar Äppel. Och tillägger vänd mot mig:
- Vi leker apor. Vi klättrar.

Tack för förtydligandet.

Jo, det finns något som kallas preventivmedel

Äppel undrar varför grannarna inte har barn.
- Jag vet inte, svarar jag uppriktigt. Alla har ju inte barn.
- Men hur gör man för att inte få barn? undrar han vetgirigt.

Alltså. Det hade ju underlättat om han visste hur man gör barn till och börja med.
- Jag vet faktiskt inte Äppel, svarar jag lite mindre uppriktigt.

Nya tider

Imorse besökte jag för första gången efter semestern det kafé där jag brukar ladda med frukost innan jag tar en tur på stan.

Det var ny personal och ny inredning. En inte alltför vild gissning är att det också var nya ägare.

Jag tyckte lite av den mysiga känslan var borta. Det kan i och för sig delvis bero på att Pirum satt och skrek och kastade mat omkring sig istället för att ligga och sova i vagnen.

Rojalist

Äppel har haft lite svårt att förstå syftet med valet. Det är ju ändå kungen som bestämmer.

Förväntansfull

Imorgon ska Päppel till tandläkaren. Jag har försökt förbereda henne lite:
- På måndag ska du till tandläkaren.
- Varför?
- De ska titta på dina tänder. Räkna dem och se att du inte har hål.
- Jaha.
- Och så får du säkert välja en sak från korgen. Kanske ett djur.
- Jag får ta två saker från korgen.
- Nej, en.
- Nej, två. Den som sitter i stolen får två saker. Den som står utanför får en.

Jo, så sa ju faktiskt tandläkaren sist Äppel var där. Hoppas att hon minns.

Logik

Äppel längtar till vintern. Han har många goda anledningar: snö, julafton och födelsedag. Det är ett herrans tjat om pulkabackar, snögubbar och födelsedagskalas.

Det enda som grusar hans drömmar är att Päppel inte behöver vänta lika länge på sin födelsedag.
- Päppel kan inte fylla år före mig. Jag föddes före henne!

Excelark kanske?

Idag var Pirum och jag på öppna förskolan för andra gången den här terminen. När jag klädde på henne imorse insåg jag att jag höll på att ta på henne samma tunika som vid förra besöket. Vad ska folk tro? Att ungen inte har något annat att ha på sig?

Jag som tycker att det är jobbigt att hålla reda på vad jag själv har haft på mig i olika sällskap. Hur ska jag hålla ordning på vad Äppel hade på förra barnkalaset och vad Päppel hade sist vi var borta på middag?

Ojämn fördelning

Äppel har tre riktigt jobbiga stunder varje dag. De är så jobbiga för honom att han måste låta det gå ut över den hemska människa som utsätter honom för dessa. Han surar och grinar och kastar ett och annat otrevligt ord omkring sig.

Den första är när han bli väckt på morgonen och uppjagad ur den sköna sängen. Den andra är när han blir hämtad på förskolan. Den tredje är när han måste gå och ta på sig pyjamas och göra sig i ordning för den sköna sängen. Jag vet att logiken brister här. Kan någon förklara det för honom?

Det är alltid jag som väcker barnen på morgonen. Det är alltid jag som hämtar på förskolan. Borde det inte vara makens lott att ta hand om läggningen varje kväll?

The Power of One

Jag har läst ut en bok. Det tog sin tid. Jag minns att jag började på den innan vi åkte till Thailand den 1 april. Delvis beror det på att jag inte ville ta med den till stranden eftersom jag har lånat den, men mest beror det på att den är på engelska och det tog tid innan jag fick flyt på läsningen och började läsa mer än en sida om dagen.

Nu är jag glad att jag tog tag i den till slut. The Power of One av Bryce Courtenay är en underbar skildring av en pojkes liv. Å ena sidan är han fattig och utsatt med alla odds emot sig. Å andra sidan är han otroligt intelligent, målinriktad och har en ofattbar integritet. Dessutom tycks han ha turen på sin sida och en förmåga att fånga tillfällena. Viktigast av allt är dock att han gör sig vänner överallt och har ett makalöst stöd av människor som alltid ställer upp efter bästa förmåga.

Ett annorlunda äventyr om människan styrka som jag rekommenderar varmt.

Smidigt

Härom dagen kom maken hem med en bok.
- Hade du läst Hypnotisören? frågade han.
- Nej, men du har gjort det.
- Jag vet. Jag har fått låna den här andra.
- Men du gillade inte den första, påpekade jag.
- Jag vet, men jag tyckte det kändes lite dumt att säga.

Okej, så nu måste han alltså läsa en tegelstensbok av ren artighet.

Insikt

Tidigare idag hördes rinnande vatten och barnskratt från badrummet.
- Vad gör ni? ropade jag.
- Ingenting, svarade Äppel.
- Sluta med det då, sade jag.

Plötsligt förstod jag varför Äppel härom dagen påstod att jag säger nej till allt.

Storasyster upp i dagen

Jag tänkte jag skulle redogöra lite mer för Pirums olater, men inser att jag redan har skrivit den texten.

Det stämmer i princip på pricken. Bara det att Pirum är snäppet värre. Och föredrar att ligga på golvet och gråta frustrerat framför att dra oss i benen.

Temprament

Minns ni den där lugna nöjda bebisen? Jag gör det knappt.

Om någon vill hyra Pirum ett tag går det bra. Jag förstår nu varför antroposoferna kallar det tredje barnet för viljebarnet.

Kärleken till Frank

Kärleken till Frank av Nancy Horan är en sann historia om arkitekten Frank Lloyd Wright och hans älskarinna Mamah Cheney. Åtminstone är den baserad på dessa verkliga människor och deras liv. Det är dess styrka och dess svaghet.

Historien är intressant. Frank och Mamah lämnar sina diverse familjer för att leva tillsammans under en tid när detta är värsta sortens omoral. De är två personer inom den kulturella eliten som hängs ut i pressen när historien blir känd. De gör spännande resor till Europa och Japan och Mamah arbetar med att översätta åt Ellen Key. Allt slutar i en tragedi som man kan ana är anledningen till att författaren har valt att skildra den här historien.

Tyvärr känns det som att författaren är bakbunden av att hålla sig till sanningen. Hon vågar inte ge huvudkaraktärerna riktigt mänskliga drag med känslor och tankar. Därför är det svårt att förstå deras val.

Sammanfattningsvis är boken helt klart läsvärd.

Många apparater är det

Vårt teverum ser väl ut som de flesta andra med en uppsjö av apparater. Det gäller att veta precis vad som är vad och vilken fjärrkontroll som går till vilken maskin om man ska få igång någon film. Äppel har hyfsad koll.

- Päppel, om du startar teven så startar jag boxen och pergolan.

Begränsad fantasi

Det är ett herrans liv på Pirum och jag går för att kolla till leken.

- Vad gör ni med Pirum? Är ni snälla mot henne?
- Vi grillar korv. Hon försöker bara ta den hela tiden, svarar Äppel surt.
- Jo, men hon kan väl vara med? En del av de där öh.. korvarna är ju hennes leksaker, säger jag och återgår till köket.

Strax kommer Päppel in:
- Mamma, vi grillar starka korvar. Pirum får inte äta dem. Hon är för liten.
- Kan ni inte grilla någon vanlig korv till henne då?
- Jo! Äppel! Vi grillar annan korv till Pirum!

Verkligt bra idéer jag har ibland.

Så sant, så sant

Gårdagens sanning presenterades av Äppel liggande i diket:

- Det är inte så bra att plocka blommor samtidigt som man sitter på cykeln.

Man lär av sina misstag.

Presidentens hustru

För ett tag sedan läste vi Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld i bloggbokcirkeln. Jag tyckte om boken. Jag tyckte ju om I en klass för sig också, men detta var verkligen en helt annan typ av bok så det är inte självklart att man gillar den andra för att man gillar den ena.

Presidentens hustru är delvis baserad på Laura Bushs liv och det gör boken extra läsvärd. Inte för att jag vet så mycket om makarna Bush, men handlingen får en ytterligare dimension i och med att man kan relatera till verkliga personer och fundera på vilka detaljer som egentligen är helt sanna.

Hösttecken

I helgen har jag plockat fram Pirums åkpåse och mina ulltofflor. Maken har tänt säsongens första brasa.

Jag hatar att behöva konstatera det, men sommaren är över.

Ett steg fram och två steg bak

Jag har känt mig krasslig de senaste veckorna. Ont i halsen och lock för öronen. Ett tag hörde jag verkligen inte mina egna fotsteg, men de senaste dagarna har jag känt mig bättre.

Idag tänkte jag sparka igång med träning igen och började lugnt med en rask promenad. Nu sitter jag här med rinnande näsa och ögon och nyser.

Jäkla dagisbaciller.

Höst och nystart

Jag tror minsann att jag har lagt på mig lite i sommar. Dags att börja tänka på vikten igen. Det gick så bra sist.

Fast den här gången skulle jag gärna hamna ett par kilo under den där trivselvikten jag har haft de senaste sex åren. Enda anledningen till att jag berättar det här är att jag inbillar mig att jag får bättre karaktär när jag vet att ni vet om det.

Omtänksamt

Maken fyller år idag och jag frågade Äppel och Päppel om de ville göra något särskilt för honom eller köpa någon present. Päppel bestämde sig blixtsnabbt för att köp en bok. Äppel funderade längre. Kanske något radiostyrt. Ett flygplan eller en helikopter.

Jag försökte få in honom på något som maken hade större nytta av. Då funderade han på kuddfodral, men slutligen kom han på att han ville köpa en sele.

- Vadå för sele? undrade jag.
- Som han kan ha på taket när han ska sopa eller skotta.
- Öh, har han sagt att han vill ha det?
- Nej, men det vore bra så att han inte ramlar ner.

Svårt att argumentera mot det. Så nu har vi tittat ut en sele. Tyvärr hade de råkat ut för tjuvar i affären så lagersaldot stämde inte. Vi får köpa den senare, men har slagit en bild av den. Det ska bli intressant att se makens reaktion.

Fjäderfän

Jag gillar inte djur i allmänhet. De enda husdjur som jag skulle kunna tänka mig - ja, som jag faktiskt funderar på ibland - är hönor.

Jag tycker att det verkar så hemtrevligt med några höns som går och pickar på gården. För att inte tala om lyxen att kunna gå ut och hämta färska frukostägg.

Därför började jag nästan hoppa av lycka när Äppel berättade att skolbarnen bygger ett hönshus på förskolans gård. Kanske kan jag få bli helgskötare?

Äkta vara

Äppel berättar andäktigt:
- Mamma, vet du? Fröken Ann är så snäll att hon låter oss ha RIKTIGT vatten i kastrullerna ibland.

Barnkalas

Äppel har varit på kalas. Ett mycket trevligt kalas måste jag säga för vi har fått uppleva reprisen.

Vi har haft ögonbindel och matat en ritad spindel, lekt leken där det gäller att memorera saker på en bricka för att veta vilken lekledaren tar bort och vi har gått på skattjakt med samma ledtrådar som på originalkalaset.

Äppel gillade konceptet så mycket att han har bestämt sig för att kopiera det rakt av när han själv fyller år.

Periodare

En period spelade jag flöjt flera timmar om dagen. En annan tränade jag minst fem gånger i veckan. Under vissa tider har jag gått mycket på teater och under ett par år lade jag en och annan helg på dykning. Ibland läser jag flera böcker i veckan och emellanåt har det sprutat ut virkalster.

En del av dessa saker har jag slutat helt med. Andra kör jag på sparlåga eller återkommer till då och då. Nu känns det som att mina största fritidsintressen det senaste året har varit att finkamma internet på bra bloggar och reor. Jag tror jag börjar tröttna. Och jag hoppas innerligt att min nästa passion ska bli trädgårdsarbete.

Genetiskt

Pirum har den senaste tiden allt oftare förflyttat sig upprätt på knä. Hon promenerar liksom omkring som ett barn utan underben.

Den här stilen har jag bara sett på ett annat barn tidigare: hennes kusin. Är det en slump eller något ärftligt på makens sida?

Komplimangerna haglar

Päppel är prickig och hemma idag. Vi har det ganska mysigt, men för en stund sedan utspelade sig följande konversation.

- Mamma, du har en stor rumpa.
- Nä! Jag har ingen stor rumpa.
- Jo, du är jättegammal.

Hade jag själv inte varit sjuk hade det blivit en extra lång löprunda ikväll.

Första kärleken

Äppel har berättat lite om sin nya förskolekompis Lisen här hemma.

- Är hon snäll? frågade maken.
- Ja... Eller jag tycker mer att hon är gullig, svarade Äppel.

Fredag den trettonde

Nej, jag är inte vidskeplig. Men hur tusan förklarar ni att vi har fått upp en kräfta ikväll?

En stor i och för sig, men ändå. En endaste.

Repriser

Ikväll är det dags att ta fram kattmaten igen.

Inte är jag speciellt snorig. Men ont i halsen det har jag.

Copycat

Det är mig bekant att barn härmar det som vuxna gör, men är alla verkligen lika omedelbara och extrema som Äppel?

För ett par dagar sedan skulle maken klyva ved. Genast drog Äppel ett rep över gården bredvid elkabeln och monterade upp en konstruktion av skottkärror och annat ett par meter från maken.

Grannen har de senaste dagarna ägnat sig åt att mala grenar och kvistar och idag konstruerade Äppel någon form av tugg av bland annat en rutschkana.

I somras stod Äppel tätt intill morfar och grillade i skottkärra med racket-grillgaller och frågade morfars fru hur man gjorde bearnaisesås som han sedan blandade till enligt anvisningarna.

Om barn lär genom att härma kommer den här pojken bli väldigt kunnig. För det här är verkligen bara några exempel.

Nära ögat

Jag satte upp vinylbokstäver på glasverandan idag. Jag tänkte att ett sådant snabbt litet projekt ska väl inte vara något problem ens med tre barn i hasorna.

Blixtsnabbt påbörjade Äppel samma projekt. Han undrade vad det stod, och ville genast ha hjälp att skriva en skylt. Det kunde jag inte ordna eftersom jag var mitt i placerandet. Då förberedde han sig genom att hämta ett eget vattenpass och lite andra prylar.

När jag står där med tungan rätt i mun och strök fast bokstäverna ser jag plötsligt i ögonvrån hur Äppel limmar frenetiskt. Det var inte många sekunder från att han skulle smacka upp ett A4-ark på väggen.

Pust.

Bra fråga

Vid lunchen tittade Päppel på mig och frågade:
- Mamma, varför blir du inte kladdig?
- Jag äter inte med händerna.
- Men varför blir du inte kladdig runt munnen?
- Öh, jag gapar väl stort och stoppar in maten i munnen...

Nytta med nöje

Jag funderade lite på att stryka servetter. Det är aningens präktigt att stryka servetter och lägga i skåpet för framtida middagsbjudningar. På annat sätt blir de dock inte använda.

Tänkte dock att jag skulle ha något program på teve att titta lite halvhjärtat på under tiden. Tyvärr finns det inget jag kan tänka mig att se.

Jag tänker inte vara så präktig att jag bara stryker så nu får det vara. Att teven alltid ska förstöra alla ansatser till att vara lite nyttig.

Lättlurad

Igår åkte jag och barnen till kompisar på förmiddagen. I bilen på väg dit satt Äppel och Päppel och konverserade i baksätet.

Päppel: - Äppel, du har glass på kinden.
Äppel: - Har jag?... Är det borta nu?
Päppel: - Nej.
Äppel: - Var är det?
Päppel: - Där. På kinden.
Äppel: - Var? Här?
Jag: - Du har ingen glass på kinden. Hur skulle du kunna ha det? Du har väl inte ätit glass? Vi har ju nyss ätit frukost.

Aaah

Höstens första second breakfast.

Två barn på förskolan. Ett som sover. Lugn och ro.

Duathlon

Imorse ställde jag väckarklockan, joggade de dryga två kilometerna till saltsjön, paddlade en knapp timme och joggade hem igen.

Vilken perfekt start på dagen. Varför kom jag inte på det lite tidigare än tre dagar innan makens semester är slut?

Nedräkning

På måndag är det slut på den här så kallade semestern. Då börjar allvaret med jobb och förskola igen och Pirum och jag får underhålla oss själva stora delar av dagarna.

Då blir det nog fler blogginlägg.

Kärt barn har många namn

Det är ganska roligt att Päppel på eget bevåg och utan att vi förstår varför kallar Pirum för Mimmi.

Det är ännu roligare att hon också kallar henne Skuggan. Det känns som ett träffsäkert smeknamn på någon som kryper hack i häl på storasyster.

Lillgammal

Nu har även Pirum slagit i tänderna och var idag på sitt första tandläkarbesök.

Väl hemma satt Pirum och lekte med tandborsten hon fått när Päppel kom in i rummet.
- Har du fått en ny tandborste Pirum? Vad fin den är, sade Päppel med tillgjord röst.

I sin rätta miljö

Äppel har gjort fint på farstutrappan. Han plockade en gren från en buske, kallade den träd och satte den i en hink vatten. Och så lade han i en del grus och blad i hinken och deklarerade att det var för att trädet skulle känna sig som hemma.

Kommunikationsproblem

Ett missförstånd uppdagades här för en stund sedan. Maken drog igång teven för att titta på Allsång på Skansen med Äppel och Päppel.
- Men, vi skulle ju se på Alfons! utbrast Päppel. Förstå att hon blev besviken när hon förstod att Allsång var något helt annat.

Sedan tänkte maken förklara var det hela ägde rum.
- Minns ni var vi var igår?
- Ja, i Thailand, svarade Päppel.
- Nej, på Gröna Lund.

Igenkänningsfaktor

Millan är tillbaka. Det ska bli kul att följa hennes liv som trebarnsmamma. Det brukar vara hög igenkänningsfaktor på det hon skriver.

Som idag när hon berättar om bajstricket.

Been there.

Affärsidé

Jag skojar lite med Äppel när jag borstar hans tänder.

- Vad många tänder du har. Vad ska du med alla till?
- Jag ska sälja dem till tandfén. Jag vill bli rik. Som Pippi.

Note to self

Åk inte till Grönan i juli. Även om det är mulet är det så mycket folk att det är långa köer redan på förmiddagen. Det känns inte som att man får valuta för pengarna.

Om du är så enveten att du ändå åker till Grönan i juli så tro inte att det går att byta till Djurgårdsbussen vid Norrmalmstorg. Det spelar ingen roll om du är ute i god tid. Det finns inte en chans att få på en barnvagn.

Tro inte att ett Grönanbesök i juli blir en liten aktivitet på fyra timmar. Eftersom du står i kö mesta tiden vill du nog vara kvar minst dubbelt så länge för att hinna åka något. Det är alltså läge att packa även middagsburk om du råkar ha småbarn i släptåg.

Look alike

Egentligen har jag glömt vad vi talade om, men Äppel höll i alla fall på och låtsades att han inte kände till helt vanliga saker. Till slut ledsnade jag på att spela med.

Äppel: - Champinjoner? Hur ser såna ut?
Jag: - De är blå och har långt hår.
Äppel: - Nej! Det är tandtroll!

Trädgårdslycka

Vi har haft kalas och gäster mest hela helgen.

Hur fantastiskt är det då inte att kunna gå och plocka in ett kilo potatis eller en stor bunt salladsblad? För att inte tala om alla underbara hallon.

Att veta när man bör ge sig

Äppel: - Vad står det här?
Jag: - I kohagen är alla hjältar.
Äppel: - Vad är en hjälta?
Jag: - En hjälte är någon som är duktig och stark. Och modig. Om Pirum ramlade i vattnet till exempel och du räddade henne. Då skulle alla tycka att du var en hjälte.
Äppel: - Eller om Päppel ramlade i vattnet.
Jag: - Just det.
Päppel: - Nej. Jag ramlade inte i vattnet. Jag trampade bara med fötterna. Då blev jag smutsig. Pappa spolade av mig.
Jag: - Jo, men OM du ramlade i vattnet...
Päppel: - Nej. Jag gjorde inte det.
Jag: - Men OM... Eller nej förresten. Det gjorde du inte.

Födelsedag

För precis ett år sedan var det slut på en olidlig väntan. Pirum var beräknad till den 6 juli, men hade fortfarande inga planer på att komma ut drygt två veckor senare.

Jag blev igångsatt vid tvåtiden, fick snabbt värkar, men det hände inte så mycket... förrän vid tjugo över fem. Då sade det bara pang och värkarna blev fruktansvärt intensiva. Jag fick panik. Strax innan hade de konstaterat att jag var öppen fyra-fem centimeter och det fanns inte en chans att jag skulle stå ut de timmar förlossningen kunde ta. Trodde jag. 25 minuter senare låg Pirum på min mage.

Både väntan och smärtan är förlåten. Vi har världens finaste ettåring här hemma.

Han kan visst cykla. I smyg.

Efter ett litet semesteruppehåll skulle Äppel och jag igår göra en omstart i cykelträningen. Vi har tidigare varit ute ett par gånger utan större framsteg. Han har lutat som en fura och jag har knappast vågat släppa käppen för ett ögonblick.

Döm om min förvåning när ungen cyklade helt på egen hand. Någon som vet hur det kan ha gått till?

Solsidan

Vi har varit på Västkusten i nästan en vecka. Där har det varierat mellan lätt soligt, kyligt och spöregn. Det hade säkert varit okej om vi packat koftor och regnställ.

Det är underbart att komma hem till värmen.

Imponerande

Hört på djurparken:
- Har du ätit upp hela glassen, Jonathan? Vad duktig du är!

Kärlekens historia

Jag har fått tips om Kärlekens historia av Nicole Krauss från flera håll. Ofta har den nämnts tillsammans med Vindens skugga och Katedralen vid havet, vilket felaktigt har fått mig att tro att den utspelar sig åtmistone hundra år tillbaka i tiden. Visst är det en och annan historisk tillbakablick till tiden kring andra världskriget, men i huvudsak handlar det om modern tid.

Boken är en lite annorlunda skildring av kärlek, udda karaktärer och av den ensamhet som lätt infinner sig i en storstad. Karaktärernas öde flätas samman på ett sätt som jag gillar och oväntade vändningar i historien gör att det hela tiden är spännande att läsa vidare.

Läs den i sommar.

Var kan han vara?

Äppel beklagar sig:
- Mamma, Päppel hittar mig hela tiden på en gång. Hon är för bra på kurragömma!
- Du får väl gömma dig på något svårare ställe? föreslår jag.
- Okej, svarar han. Och vänder sig till Päppel:
- Nu gömmer jag mig under soffan. Leta inte där direkt.

Bra fråga

Min pappa undrade om promenadband var något slags koppel för barn.

Det är det alltså inte. Utan som ett löpband för mindre snabba individer.

Sommarstuga

Jag gillar semesterkänslan man får i en sommarstuga.

Det är inte så noga med städningen. Man kan gå in och ut med skor. Eller med sandiga fötter om man föredrar det. Det är inte hela världen om det blir lite sand i sängen eller om barnen härjar lortiga i soffan.

Känslan har infunnit sig. Men någonstans gnager medvetandet om att sommarstugan är vår vanliga villa som vi ska leva vidare i lite mer civiliserat till hösten.

Ängelns lek

Sällan har jag haft så höga förväntningar på en bok som på Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Jag älskade Vindens skugga och har räknat dagarna till att uppföljaren kom ut i pocketformat. Okej, jag kanske inte hade fullt sådan stenkoll, men ni fattar poängen.

Lite nervös var jag alltså över att sätta igång med den här boken. Det var stor risk för besvikelse. Men den uteblev!

Jag älskar stämningen. Jag älskar språket. Jag älskar karaktärerna, intrigerna, den drömska historien som balanserar på kanten till det alltför overkliga.

Det är en underbar bok. Kanske inte fullt lika stark som föregångaren, men skillnaden är hårfin.

Underbara sommarvärme

Jag har hört att folk gnäller över vädret. Nu får ni väl ger er!

Ni gnällde över den långa vintern och snön som aldrig slutade falla, ni gnällde över den kalla våren och nu har ni mage att gnälla över att det är för varmt!

Det kan inte bli bättre än så här. Passar det inte kan ni tusan i mig åka till någon galleria med luftkonditionering. Eller parkera er i kylavdelningen på ICA.

Förutsägbart

Päppel och jag satt i ett väntrum på Vårdcentralen och underhöll folk idag. Det var ärligt talat mest hon som stod för underhållningen. Hon flyttade sig när en farbror satte sig bredvid henne och kommenterade en och annan väntande. Till exempel insisterade hon ljudligt på att en kvinna var Irmas mamma. Annars babblade hon oavbrutet så där lite allmänt.

- Mamma, vet du?
- Näeh.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Varför säger du nej hela tiden?
- För att jag inte vet.
- Jo, du vet.
- Öh, nej?
- Jo.
- Okej, jag vill veta.
- Mamma, vet du?
- Jaaa?
Och så viskade hon finalen:
- En gång ramlade jag på dagis.

Okej. Hon hade rätt. Det visste jag. För det berättar hon flera gånger varje dag för alla som kan tänkas vilja höra på.

Tips till tandféen

Nu är tanden borta. Bokstavligt talat.

Äppel snurrade loss den och lade den tydligen på brickan som vi burit ut middagen på. Brickan har jag ställt tillbaka på sin plats så någonstans mellan utemöblerna och köksbänken ligger den nog.

Sommarlov

Det är 26 grader i skuggan. Jag har en bra bok. Barnen springer i vattenspridaren. Ikväll grillar vi hamburgare.

Det kunde inte bli bättre.

Våga vägra frisk luft

Onödiga saker finns det gott om. Nu har jag fått nys om ännu en: promenadbandet. Att det dessutom anses perfekt för småbarnsföräldrar får mig att skratta.

För föräldralediga som har gott om tid och extra yta, men saknar barnvagn?

Färskmakaroner

- Vad ska vi äta till lunch? undrar Äppel.
- Sill och potatis, svarar jag.
- Nej! Jag vill ha sill och pasta.

Ny glugg på gång

Äppel har en lös tand. Är det normalt för en pojke på fyra och ett halvt? Eller har vi missat att han har slagit i den?

Han brukar ju dratta i gatan då och då och vi var hos tandläkaren och röntgade en annan tand för bara ett par veckor sedan. För visst känns det väldigt tidigt?

Semester

Idag var barnens sista dag på förskolan. Imorgon börjar sommarlovet.

Jag förväntar mig att vi tar långa sovmorgnar hela sommaren. Annars känns det som att semestern för min del blir jobbigare än resten av året.

Ta saken i egna händer

En kompis till Äppel hade klippt några rejäla tofsar av sitt hår. Han försvarade sitt tilltag med att hans mormor sagt att han var lite långhårig.

Mormodern förnekar sin skuld, men jag tycker allt att det känns som något en mormor skulle kunna säga. Vad tror ni?

Mer reklam

Det är helt otroligt med dessa småbarnsmammor som syr fantastiska kläder och säljer i liten skala. Så mycket roligare - och finare - än Polarn eller annan massproduktion.

Äppel är stormförtjust i linnet som vi beställde från mjurbutiken. Han fick själv välja mellan ubåtar, elefanter eller apor.

- Ubåtar! För det vet jag inte hur det ser ut.

Rojalist, javisst

Alltså, det här med monarki må kanske inte vara särdeles demokratiskt eller modernt. Men, vad tusan. Visst är det trevligt att ha en representant för landet som inte byts ut var tredje eller fjärde år?

Det blir en helt annan känsla att följa kungafamiljen år efter år än att ha någon folkvald person som man knappt hinner bilda sig en uppfattning om innan det är dags för någon ny.

Jag kan hålla med om att det känns lite förlegat att födas in i ett ämbete. Men alltså, livet är inte rättvist. Vi föds alla med olika förutsättningar.

Regn hos mig

Hej vädergudarna!

Jag har ganska många fina sommarklänningar. Tror ni inte att ni vill se dem snart?

/Frusen

Min far hade en dröm

Jag ska inte hymla med att Barack Obamas bok Min far hade en dröm är mer läsvärd på grund av att den är skriven av USA:s president. Det hade inte varit fullt lika intressant att läsa om en vanlig amerikansk mans bakgrund och förehavanden.

Men jag är ändå imponerad över att presidentens självbiografiska roman håller så hög klass. Språket är bra och berättelsen fängslande. Jag tyckte om boken och sträckläste den på en strand i Thailand.

Det skulle inte förvåna mig om Barack Obama satsar på en författarkarriär när livet i vita huset är över.

Precis som på slottet

Äppel sitter på skötbordet så att jag kan tvätta hans fötter i handfatet. Plötsligt inser jag att hans kalsonger är ganska luftiga och har hamnat på sniskan.

- Man ser din snopp!
- Åh, vad fint! Vad kungligt! utbrister Äppel.

Han kommer aldrig upphöra att överraska och förvåna mig. Det är underbart!

Hårfin gräns

Jag var lite lätt less på mina barn igår kväll. Om vi nu ska ta den nedtonade versionen. Fortfarande imorse var jag något irriterad och bestämde mig för att börja deras lediga dag med klara direktiv.

- Okej. Vi åker till den där lekplatsen, men om det blir något bråk åker vi hem på en gång. Förstår du det Päppel?
- Inget bråk. Jag ska inte bråka. Bara busa.

Det är där skon klämmer

Jag har haft lite problem med vaderna den senaste månaden. Först small den ena till efter en löprunda. Strax efter att den var brukbar igen lade den andra av mitt i spåret så att jag fick linka hem.

Jag har haft grym ångest över detta och gissat att det har med min ålder att göra. Nu har jag dock kommit på vad jag ska skylla på: mina antika löpardojjor. Alltså, när köpte jag nya senast? De är ju helt slut.

En liten shoppingtur så ska det här problemet nog vara ur världen.

Stor dag

Grattis systeryster!

Idag hade vi finfin avslutning på förskolan med sång, dockspel och flöjtmelodier. Picknick på klassrumsgolv fungerade också.

Jag undrar om de städar kylskåpet på jobbet. Som om jag skulle bry mig. Det hinner bli smutsigt igen innan jag ens har börjat fundera på att gå dit.

Minnesbank

Jag berättade följande för en väninna idag och kom på att jag nog har glömt att berätta det för er.

När vi var Thailand blev Äppel så där härligt hemmastadd på vårt lilla bungalow-område. Han sprang själv och uträttade ett och annat ärende. En kväll när vi satt och åt i restaurangen och det blev dags för ärende förmanade jag honom:
- Ta inte i någonting! Titta på snoppen när du kissar. Du behöver inte stänga locket. Tvätta händerna!
- Mamma, avbröt han mig. Du behöver inte säga det där. Jag har redan alltihop här inne i huvudet.

Redo för fest

Två klänningar, ett par byxor och två par fleecemamelucker lyckades jag begränsa det till.

Barnen ska väl inte behöva gå nakna?

Låt maten tysta munnen

Det blev väldigt högljutt en stund vid middagsbordet. Pirum skrek för att hon inte fick mat fort nog, Päppel för att hon inte ville ha.

Borde inte dessa två ha tagit ut varandra? Som minus och minus typ.

Finfint

Jag är, som ni nog har förstått, inte så förtjust i ovanan att klä småflickor helt i rosa. Nu har jag hittat en tjej som syr helt i min smak och har lust att köpa allt som finns i hennes webbshop Kinoko.


Dessutom lottar hon just nu ut en vacker kjol för vuxna kvinnor. Missa inte tävlingen som pågår här till och med 21 juni.

Kunzelmann och Kunzelmann

Nu diskuterar vi Kunzelmann och Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren i bokcirkeln. Jag är kluven.

Boken består av två historier. Den ena helt magisk med de underbara ingredienserna konst, dubbelliv och historiska vingslag. Den andra något slags modern historia om en riktig looser som funderar över smak och konsistens på sina snorkråkor.

Jag vet inte om jag ska hissa eller dissa. Den bra delen väger nog upp så att jag måste säga att den trots allt är läsvärd. Eller hyfsat läsvärd.

På andra sidan

Jag konstaterade tidigare i våras att vi befinner oss mitt i den jobbigaste perioden. Vi har haft tre småbarn de senaste tio månaderna. För att exemplifiera har jag nämnt att ingen av dem ens klarar att knäppa fast sig själv i bilen.

Nu kan Äppel det. Allt kommer bara bli lättare och lättare.

Och här kan alla tonårsföräldrar låta bli att trycka ner mig i skorna...

Sparlåga

Flera av de bloggar jag läser har någon gång tagit paus. Orsakerna brukar vara brist på inspiration eller tid. Jag känner själv av dessa aspekter emellanåt.

Att ta en paus känns dock så definitivt. Om jag får ett uppslag och vill skriva - är pausen bruten då? Och när jag börjar igen förväntar sig folk säkert att jag ska vara väldigt intensiv i mitt bloggande.

Just det här tar Anders Mildner upp i dagens kolumn i SvD. Att antingen ställer man upp på att vara enpersonmedia eller så slutar man helt. Att minska på flödet verkar inte vara ett alternativ.

Jag tänkte bryta den trenden. Jag skriver när jag känner för det. Periodvis mer. Periodvis mindre.

Oss småbarnsmammor emellan

Dagens roligaste var när en av mammorna på öppna förskolan började prata om att hon tog studenten för två år sedan. Mamman som satt bredvid såg chockad ut och utbrast:

- Jag är tjugo år äldre än du! Jag skulle kunna vara din mamma.

Efter ytterligare lite diskussion visade det sig faktiskt att den unga mammans egen mamma var bara ett år äldre än den andra bebismamman.

Livet ser sannerligen olika ut för olika människor.

Orsak och verkan

Kan det här bero på det här?

Utmaningen antagen

Jag pratade med en kompis om det där med pojkar som vill ha klänningar och volanger. Jag sade att jag inte hade något emot att Äppel klär sig i flickkläder. Han skulle gärna få ha på sig klänningar om vi hade haft några i hans storlek. Däremot bär det mig emot att gå och köpa kläder som jag själv inte ens tycker är särskilt snygga.

Jag kände att mina argument var ganska dåliga och att jag trasslade in mig i resonemanget. Så imorse läste jag dagens kolumn i SvD av bästa Anna Laestadius Larsson. Jag hittar den tyvärr inte på nätet ännu, men länkar dit när den dyker upp.

Anna utmanar alla pojkmammor att nu till mors dag köpa något rosa till sina söner. Eller en danslektion.

Jag for till second hand-butiken på stört och kom hem med en blå klänning med fjärilar, en brunblommig liten stretchklänning och en hiskelig rosa tyllkjol.

Härmed skickar jag utmaningen vidare. Låt pojkarna utmana sina könsroller på samma sätt som vi låter flickor göra det!

Utbränd

Det hörs ett illvrål från Äppel som är i köket:
- Aaaaaj! Jag gick in i väggen!

I så unga år.

Plikttrogen

- Jag kan inte cykla till dagis idag för då orkar jag inte laga soppa, konstaterar Äppel.

Det är bra att han tar sitt jobb på allvar.

Insiktsfullt

Äppel klättrade i äppelträdet och jag förmanade lite lojt att han skulle akta sig. Och trädet.

När han en stund senare klättrade ner rev han sig på ryggen.

- Nu tycker jag att vi sätter stopp för klättrandet, sade han mycket bestämt. Vi sätter upp en skylt.

Det kanske skulle vara en bra idé om de klättersugna var läskunniga.

Orättvist

Jag har rotat fram sommarkläder som barnen provar. Päppel har travar med ärvda rosa volangklänningar och gröna klänningar med äpplen och prickar som jag har köpt. En och annan skir blus kommer också upp ur kassarna. Till slut kan inte Äppel dölja sin avundsjuka:

- Jag tycker det där vita linnet med blommor är jättefint. Det här till mig är bara svart och ingenting på.

Lågoddsare

Den som kan gissa vem som började klättra i trappan igår vinner absolut ingenting.

Deja vu

Att jag aldrig lär mig. Självklart kommer hon gå om en vecka.

I allafall om jag tar upp saken till diskussion på öppna förskolan. Hon har ju satt i system att motbevisa mig.

Högoddsare

I fredags blev Pirum tio månader och vi var på kontroll på BVC. Det gick väl så där. Hon hade alls inte lust att slå ihop två klossar och hade inte helt utvecklat pincettgrepp. Men framför allt kunde hon inte resa sig.

Det var ingen som var orolig för det i och för sig. Päppel var likadan. Så jag visade bara att Pirum är helt ointresserad av att stå och inte ens sätter i fötterna om man håller henne framför sig. Läkaren tyckte att det här var något vi kunde avvakta med och kolla upp efter sommaren om hon fortfarande inte hade gjort några framsteg.

Idag var vi på öppna förskolan och jag pratade lite med några mammor om nackdelen med att ha barn som kryper på sommaren. Jag konstaterade dock att Pirum nog skulle resa sig lagom till hösten om hon följde storasysters takt.

Så, vart vill jag komma? Döm om min förvåning när ungen ställer sig upp under eftermiddagen! Gång på gång! Hur kan ett par ben som aldrig ens har stått och hoppat i knät bära barnet. Jag är mycket förvånad. Snudd på chockad!

Vad händer nu? Kommer hon gå om en vecka?

Helgen som försvann

Förr i tiden fanns en helg som hette pingst. Varför den firades var det kanske inte så många som visste, men en extra ledig dag är alltid trevligt.

Snart kommer pingstdagen vara lika intetsägande som tjugotredje söndagen efter trefaldighet.

Steget före

Igår fick Pirum makaronipudding till middag och Äppel stirrade avundsjukt:
- Mamma, varför får vi aldrig makaronipudding?
- Ni får det i era matlådor imorgon.
- Ja! Varför gör vi aldrig pizza?
- Det ska vi baka imorgon.

Jag måste vara bästa mamman.

Definitionen av kycklingfilé

- Det här är kött. Utan pinnar... utan små spett.

Min tid kommer

Idag mötte jag för andra gången på en vecka min före detta kollega som nu är pensionär.

Han cyklar som en skottspoling i området. Ja, kanske inte riktigt bara i området. Förra turen var drygt fyra mil. Idag hann han inte stanna och berätta.

Jag funderar nu över om det kanske är om sisådär en 33 år jag kommer att vara i mitt livs bästa form. Jag som trott att jag var på väg utför.

Öppet brev till släkten

Hej!

Om ni hade tänkt träffa oss i sommar får ni komma hit. Päppel nöjer sig inte längre med att sitta och gnälla över att hon har ont överallt och mår illa när vi åker bil. Hon gallskriker. Från det att vi lämnar parkeringen.

Så ni som bor, låt säga, mer än en halvtimme bort kan inte vänta er påhälsning av oss tyvärr.

Dagens geniala idé

Jag tänkte be er om en liten sak. Skulle ni kunna tänka er att börja bära namnskylt? Det skulle underlätta för mig förstår ni.

Varje gång vi möter en människa frågar Päppel:
- Vad heter han?
Eller:
- Vem var det? Hon heter?

Det känns jobbigt att sällan kunna svara.

Jag misstänker att de är svårt att få igenom ett lagförslag om att alla måste bära namnskylt. Det funkar ju inte ens att få folk att bära synliga id-kort på kontoret. Så om ni börjar kanske folk helt enkelt inser att det vore praktiskt och hakar på.

Lantis

När vi någon gång är i stan en helg brukar jag bli lite avundsjuk på alla familjer som hänger i lekparkerna. Tänk att bo i lägenhet och ha så lite måsten att man hinner sådant.

Sedan kommer jag på att jag hatar att vara i lekparken. Jag avskyr att stå och gunga barn och att engagera mig i vems tur det är att ha den roligaste grävmaskinen i sandlådan.

Tacka vet jag att gå omkring och småpyssla på tomten medan ungarna bygger galna saker av gamla brädhögar och gräver upp grusplanen.

Växa - inte lyda

Eftersom en och annan förälder läser den här bloggen så vill jag passa på att tipsa om en bok jag nyligen sträckläste. Den här gången handlar det alltså inte om skönlitteratur.

Min syster och jag hörde barnläkaren och åttabarnsfadern Lars H Gustafsson berätta om sin senaste bok Växa - inte lyda och kom hem med varsitt exemplar. Jag tyckte att boken i allra högsta grad levde upp till förväntningarna.

Boken har tillkommit lite som en reaktion mot de nyauktoritära uppfostringsprogram som blivit moderna på senare tid. Lars H Gustafsson argumenterar mot time-out och olika metoder och förespråkar respekt mot barnet och fostran genom närvaro och kärlek. Det är egentligen helt logiskt och inga nyheter, men boken är en bra påminnelse och ger även en del konkreta tips på hur man kan bemöta olika situationer.

Jag har satt upp hans åtta råd om barnuppfostran på kylskåpet och kommer tvinga maken att läsa boken. För närvarande är mitt exemplar dock utlånat.

Gå över ån efter vatten

Grannen berättade att hennes fyraåring idag åkt med förskolegruppen till Fjärilshuset i Haga. Det är en resa med buss och tunnelbana som säkert tar minst en timme.

I vårt närområde finns naturskola och stall, insjöar, naturreservat, Saltsjön, skogar, trädgårdskafé och givetvis en och annan lekplats.

Är det bara jag som tycker att sådana här utflykter känns lite onödiga för småknattar?

Udda förvaring

Förra veckan upptäckte jag att mitt ICA-kort var borta. Jag letade i väskor, jackfickor och till och med i alla pappkassar som jag kunde tänkas ha haft med till affären sist jag handlade.

Däremot tänkte jag inte på att leta mellan parmesanosten och den rökta skinkan i kylskåpet.

Fel inställning

Så här i bröllopstider funderar Äppel en del över äktenskapet.

- Karin har gift sig två gånger. Först med den hon bodde med förut och sedan med Kalle.
- Nej, hon har faktiskt inte gift sig alls. Men morfar däremot. Han var först gift med mormor och nu med Lisbeth.
- Jag ska också gifta mig två gånger.

Kanske bäst att inte berätta det för hans första fru.

Förlorad

Jag springer om Päppel i trappan och hör bakom mig:
- Du är inte snabb. Du är förlorad. Jag vann.

Kors i taket

Jag lyckades genomföra ett helt ofarligt samtal till.

Tänkte väl att jag skulle känna mig lite mer tvingad efter att ha luftat mina våndor här.

Telefonskräck

Jag drar mig för att ringa jobbiga samtal. Jobbiga samtal är alla samtal som inkluderar att be om något eller prata om något som jag inte riktigt har koll på. Allt från att skaffa nyckel till kajakförrådet till att boka tid på verkstan alltså. Och behöver jag nämna att jag suger på att söka jobb?

Jag drar mig i evigheters evigheter. Först tänker jag ringa efter att jag har druckit upp kaffet. Sedan kommer jag på att det är risk att Pirum börjar gnälla och bestämmer mig för att vänta tills hon har somnat. Sedan kollar jag på klockan och konstaterar att den är exakt tio. Då kan jag inte ringa eftersom det skulle se ut som att jag har suttit och laddat och bestämt mig för att ringa när stora visaren står på tolv.

Själva samtalet går alltid hur bra som helst. När personen i andra änden svarar är jag inte det minsta obekväm. Men tröskeln för att komma dit. Puh.

Idag har jag ringt en hantverkare. Nu sitter jag och laddar för att också ringa till lokaltidningen och se om jag kan få skriva en grej åt dem. Det är inte helt troligt att det blir av idag.

Pest eller kolera

Pirum har sovit färdigt och vill alls inte sitta i sängen. Stora krokodiltårar.

Päppel har bestämt sig för att jag inte får ta upp Pirum. Stora krokodiltårar och ett herrans väsen.

Arabiskt

- Mamma, ser du vad det står här?
- Öhhh. Leppä?
- Nej. Det står Äppel.
- Jaha, men man ska börja med Ä.
- Jag började med Ä.

Jaha. Då så. Då är det väl jag som läser åt fel håll.

Illusionisten

Jag läste inte bara dåliga böcker på semestern. Jag hann plöja ett riktigt mästerverk på närmare 800 sidor.

Illusionisten av John Fowles är en bok helt i min smak. Bra språk, klurigheter och kurragömmalekar samt tankeväckande resonemang. Här handlar det framför allt om ifrågasättandet av den fria viljan och hur ödet styr oss.

Det här är en sådan där bok som man knappt kan sluta läsa, men som man önskar aldrig tar slut.

Sysselsatt

Äppel har kissat på sig i natt. Pirum har bajsat ner hela sin säng. Päppel har haft ont i öronen och fått lökomslag. Den hackade löken hällde hon ut över golvet imorse. Äppel gjorde salivteckningar på de nytvättade fönstren.

Det finns att göra idag också.

Bästa vänner

När jag lämnade på förskolan i måndags sade fröken att Äppel måste komma ihåg att ta med sina blommor hem. Blommor som hans kamrat Oliver haft med sig till honom. Det var tydligen inte första gången som Oliver hade med blommor till Äppel.

Tyvärr kom vi inte ihåg dem på eftermiddagen och jag har inte sett buketten. Men det måste varit världens finaste blommor. Världens finaste bukett från världens finaste kompis.

Utsikt II

Nog för att vi har fin utsikt genom fönstren, men mot gården kommer vi inte att se ut i sommar heller.

Vi skulle sätta in en köksdörr och hade en hantverkare för uppdraget. Nu har han plötsligt inte tid på den här sidan semestern. Det verkar ingen annan ha heller.

De har det för bra de där hantverkarna.

Utsikt

Jag kommer inte sträcka mig till att påstå att det är roligt att tvätta fönster.

Men vilken skillnad det blir. Och vad bra det känns efteråt. Lite motion är det dessutom.

Glamour

Imorse kände jag mig lite grusig i ögonen. När jag såg mig i spegeln förstod jag varför. Jag hade gått och lagt mig med mascara på.

Det kom lite som en chock. Inte att jag hade glömt att tvätta bort den. Utan att jag faktiskt hade målat ögonfransarna. Det var nog andra gången på en dryg månad.

Produktivt

De senaste dagarna har vi: putsat fönster, tagit fram utemöbler, byggt en odlingslåda där vi satt potatis och sått lite annat ätbart, tittat på majbrasa, shoppat och gjort en del andra trevligheter.

Jag förstår att det låter duktigt, men jag är inte ute efter att skryta. Jag vill bara poängtera att det är vår.

Eller jo förresten, lite skryt kan vara på sin plats: jag har just avverkat min tredje löprunda på fyra dagar.

Vårkänslor

Igår var barnen och jag ute i det vackra vädret och vårfixade lite.

Vi torkade av torkvindan, tog ut gungorna, satte nät kring det som vi vill rädda från rådjuren och... ähum... tog bort juldekorationerna från verandan.

Har jag missat något?

Jag har ett mejl i min inkorg. Skickat från mig själv den 1 oktober. I ämnesraden står det Att göra.

Jag vet inte om jag vågar öppna det.

Rapport från verkligheten

Strax innan jag skulle somna hördes gråt från barnens rum. Jag tänkte att Äppel mådde illa och smög in med en hink.

För sent.

- Mamma, det är kräk överallt. Jag har kräk på hela mig. Det är kräk i mitt hår!

Flickvännen

Just nu diskuterar vi Flickvännen av Karolina Ramqvist i bokcirkeln.

Boken handlar om Karin som går hemma och väntar på sin kriminelle pojkvän som är ute på ett jobb. Medan Karin väntar ältar hon sitt liv och ägnar sig åt att pyssla med sitt utseende och sitt perfekta hem.

Låter det långtråkigt? Det är det.

Jag orkar inte ens försöka uppbringa sympati med en människa så helt utan ambitioner.

Kinesen

Ni skulle ju påminna mig!

Kinesen av Henning Mankell är ingen vanlig deckare där det sker ett mord och en dum polis ägnar sig åt att försöka lista ut vem som är mördaren. Och tur är väl det. Jag gillar inte vanliga deckare.

I Kinesen är mördaren given ganska tidigt. Boken är snarare en historisk skildring kombinerad med lite aktuell politik som förklarar varför mordet äger rum.

Ändå är boken inget bra. Jag gillar de historiska perspektiven, men jag gillar inte de långsökta slumpartade händelser som gör att huvudpersonen springer på lösningar. Ett inslag av vanlig deckare trots allt.

Ett steg fram och två steg bak

Sjutton timmars sömn på ett dygn får nog anses vara lite av ett rekord. Nu känner jag mig bättre.

Rustad för att ta hand om de två småttingar som kräktes upp sin frukost.

Snuvad

Jag vaknade tidigt imorse med huvudvärk och illamående och hann förebrå mig själv för att ha druckit för mycket alkohol...

tills jag insåg att jag bara drack bubbelvatten igår.

Magsjuka. Som en baksmälla utan fest. Hurray!

Hej verklighet!

Det regnade när vi åkte. Det regnade när vi kom hem. Och ta mig tusan om det inte ligger en liten snöhög kvar i trädgården.

Men isen är borta.

Semesterstängt

Vi hörs, hörrni!

Farväl lera och slask

- När vi kommer hem från Thailand blir vi förvirrade. Då undrar vi vad det är för vatten som är där. Förut var det bara is. Det är för att det är vår.

Han har rätt. När vi kommer hem blommar nog vitsipporna.

Lika bra att jag tvättar alla leriga ytterkläder när jag ändå är igång.

Superhjältar

- Mamma, jag tar de här med elmannen?
- Öh, va?
- De här strumporna. Med elmannen.

Just det. I helgen fick Äppel två par strumpor av sin moster. Ett par med Bertmann och ett par med Stålmannen.

Påläggspojkar

- Mamma, på fredagen sa Oliver... när jag sa att jag inte tycker om salami så sa han, men du äter väl falukorv. Salami är en sorts falukorv. Eller hur är det inte det, mamma?
- Nej.
- Nej, för det är en sorts ost. En röd stark ost.

Resfeber

Jag springer omkring som en yr höna här hemma och tvättar i panik maskin efter maskin med tvätt. Det är ganska ologiskt eftersom min ambition är att resa lätt.

Fem t-shirts och en kjol typ.

Tre dagar kvar

Jag är redan i Thailand med ena benet. Just nu tänker jag mest på solskyddsfaktorer, badkläder, sandaler och sådant.

Inte så kul för er att läsa om kanske.

Det är vår

I förra veckan kom snödropparna och idag har det rapporterats tussilago i området.

När vi gick ut imorse ställde sig Äppel på trappan och vädrade.
- Det är inte så kallt. Det känns som att det ska bli vår. Det börjar bli vår. Det är vår.

Bert vem?

Äppel kom hem från ICA MAXIs lekhörna och berättade att han sett på Bertmann. Inte helt lämpligt för en fyraåring, tyckte mamma.

När jag en stund senare var i tvättstugan kom Äppel ner och ställde sig framför mig med armarna korsade över bröstet och sin mest hotfulla uppsyn.

- Om jag inte får se på Bertmann kommer jag att leka Bertmann. Jag ska leka med Fred och jag ska vara Bertmann.

Skrattretande. Jag kan inte låta bli att tänka på Bert Karlsson.

Miljömedvetet hot

- Nej Äppel, nu får du plocka undan alla de här pappersbitarna annars slänger jag dem.
- Då kanske jag tar dina saker, mamma. Och lämnar dem till återvinningen!

Jag känner mig mer stolt än orolig.

Goa gubbar

På eftermiddagen sprang Äppel omkring och pratade med någon fiktiv polis.
- Mamma, jag kallade polisen för dumsnut.

Det märks att han har Västkustskt påbrå den pojken. Göteborgshumor, gott folk.

Önsketänkande

Den här händelsen är inte dagsfärsk, men jag tror att jag har glömt att berätta den för hela världen.

För ett litet tag sedan hade vi sällskap från förskolan av en grannpojke i elvaårsåldern. Det var efter sportlovet och han hade varit i fjällen. Han frågade om vi åkte skidor, vilket vi inte har gjort alls med barnen.

- Men pappa och jag åker mycket skridskor, överraskade Äppel mig med att säga.

Med tanke på att han har stått på ett par vid ett enstaka tillfälle får det sägas vara en ganska stor överdrift.

Jag har närt en kriminell vid min barm

Tidigare idag hörde jag lite klirr och skrammel uppifrån barnkammaren och gick upp för att kolla vad som pågick.

- Vad gör du, Päppel?
- Jag kan inte sätta tillbaka den, svarade hon och pekade på botten på Äppels sparbössa.
- Öh. Varför har du öppnat den?
- Den trillade av.
- Jaha. Men ramlade det inte ut några pengar?
- Jo.
- Vad gjorde du med dem då?
- Lade dem i min.

Okej. Inte nog med att hon stjäl. Hon skäms inte ens. Är det så här en bankrånare börjar sin karriär? Borde jag ringa någon innan det går för långt?

Rena hälsosaften

Äppel driver en liten pizzeria här hemma. Just nu gör han coca-cola åt mig. Han mixar helt enkelt vatten och oliver. Det är oliverna som ger colan dess svarta färg.

Tänk vad enkelt och naturligt ändå. Jag som trott att det var mest socker och E-nummer i.

Posttraumatisk stress

När jag var på ICA i söndags var det någon som stal min scanner. Verkligen skrämmande.

Vad ville de? Scanna på mitt konto? Jävlas? Ha själva dosan med sig hem? Var det just mig de var ute efter eller bara en scanner?

Jag känner mig kränkt och utsatt, men tror att jag börjar återhämta mig. Snart ska jag nog orka blogga igen.

Stolt, stoltare, stoltast

Idag har Äppel tagit krabbanmärket. Han är ganska stolt och jag är ännu stoltare.

Min egen duktiga krabba.

Gissningslek

- Vad heter en sådan där som inte finns här i Sverige, men inne i stan? frågar Äppel.
- Öh, vad menar du?
- En sån som bara finns i stan.
- Öhh? Är det en människa? Eller ett djur?
- Ingen riktig människa.
- Alltså, jag vet verkligen inte vad du menar.
- En av porslin.
- Menar du en staty?
- Ja! En staty!

Litet steg för mänskligheten

- Titta, Pirum kryper! hojtar jag exalterat jag till Äppel och Päppel.
- Mamma! Jag har gjort en frisbee, ropar Äppel till svar.
- Men tycker ni inte att det är roligt att Pirum kryper?
- Dumma frisbee. Den funkar inte.

Hoppas att maken blir mer intresserad när han kommer hem. Jag trodde det var det här vi alla hade väntat på den senaste månaden.

En anledning att längta till hösten kanske

Yllet använder redan lågskor och plötsligt aktualiseras ett problem som jag har tänkt på tidigare.

Här är fortfarande en hel del snö och is att ta sig över och jag går i riktiga vinterkängor. I skohyllorna har jag ett flertal par mindre varma stövlar och kängor som jag verkligen längtar efter att använda.

Om inte den där våren skyndar sig lite känns det som att jag kommer få gå direkt från vinterkängor till sommarsandaler.

Kärt besvär

Jag köpte ett par sandaler med rem mellan tårna på rea i vintras. Riktigt somriga och härliga. Något obekväma, men min syster säger att man vänjer sig.

Så nu går jag omkring här hemma och försöker vänja mig. Om tre veckor ska jag lufsa omkring i dem hela tiden.

Olydig

Jag noterar plötsligt att Päppel sitter och slår sin docka.

- Vad gör du, Päppel? Du slår väl inte dockan?
- Jag arg!
- Men du får inte slå henne. Hon får ju ont.
- Jag arg!
- Varför är du arg?
- Hon inte äter bröstmjölk.
- Ehh... hon kanske inte är hungrig.
- Joho!

Jösses. Nog för att jag har varit frustrerad över att Pirum äter dåligt, men så här har jag inte uttryckt det. Jag tror jag tar tillbaka det där om barnvakt.

Mycket för pengarna

I helgen skrev vi kontrakt med ett par som ska köpa vår bil. Vi fick 14 000 kronor mer än vad vi skulle fått i inbyte av bilhandlaren. Det känns bra.

Man kan säga att den här trevliga bonusen betalar två tredjedelar av våra flygbiljetter till Thailand. Det känns bra.

Så säger jag trots att jag vet att jag också kommer tänka att de här pengarna finansierar något dyrt vårplagg. Och kanske något trevligt krogbesök.

De här pengarna kommer jag leva på länge i tanken. Det känns bra.

Dammråttan

Jag gillar velour. Velourbebisar är de mysigaste bebisarna. Så länge de sitter i knät.

Bebisar som envisas med att åla runt i varenda hörn och skrymsle bör inte ha velour.

Det är Arlas fel

Jag äter mellanfil. För jag tycker att det är godast.

Maken och barnen äter naturell yoghurt. För de behöver allt fett de kan få. Och så blir det mindre spill med tjockare konsistens. Nu tänker jag mest på barnen då.

Det här har funkat fint. Fram till imorse. Plötsligt har mellanfilspaketet fått ny form. Så nu vill barnen inte ha yoghurt längre. De vill ha nytt och trendigt.

Jag är lite sur på Arla. Jag tror jag ska ringa deras kundtjänst och begära att de hottar till yoghurtpaketet. Annars får de skicka hit någon som sanerar barnen och köket varje morgon.

Modersinstinkt

Päppel sitter och matar sin docka.

- Äppel, din docka ha mat sen?
- Näeh. Hon är bara trött.
- Sedan, hon sovit färdigt hon ha mat? försöker Päppel lite bekymrat.
- Näeh. Hon sover hela tiden.
- Annan dag?
- Näeh.
- På torsdag? På fredag? På lördag?
- Nä. Nä. Nä.

Jag tror att Päppel kommer vara redo för att vara barnvakt först.

Favorit i repris

Äppel och Päppel är hos farmor och farfar. Om två timmar lämpar vi av Pirum hos en grannfamilj.

Sedan blir det Matbaren. Och den här gången hoppar jag nog efterrätten.

Livstid

Äppel tyckte idag att vi skulle ringa polisen så att den som har sprängt ett hål i vår brevlåda får sitta i fängelse resten av sitt liv.

Lite väl hårt, tycker jag.

Farväl tjockis

Nu är vi två kronor rikare. Och framförallt har vi en kvadratmeter mer källaryta. Den är värd en slant i sig.

Billigt

Jag minns en diskussion som jag hamnade i för inte så länge sedan. Den handlade om pengar och inflation och gick ut på att det idag inte går att köpa någonting för en femma. Möjligtvis en cola av importerad sort.

Nu vet jag bättre. Man får mycket elektronik för fem kronor. Två och en halv 32" teve närmare bestämt.

Tjockteven är sannerligen död. Man får vara glad om någon förbarmar sig över liken.

Lång näsa

Jag har åkt skidor och gått i knarrande snö. Njutit av att vintern har varit ovanligt ljus och barnen ovanligt torra.

Men. I helgen var det tö och jag började faktiskt se små krokusar framför mig. När det nu snöar igen känner jag att det får vara nog. Jag har tröttnat.

Nu känns det bra att börja planera och drömma inför Thailandsresan om en månad. Sug på den du, kung Vinter.

Sådan mor, sådana barn

- Äppel! Päppel! Kom och titta vem som har bajsat på pottan!

Och jag undrar varför de är så fascinerade av bajs.

EHKF5

Apropå nummerplåtarna.

Jag hade inte tänkt avslöja vad mina barn heter, men nu måste jag bara skryta om att Äppel kan stava till Päppel.

- E. H. K. F. Och en femma.

Festfixare

Äppel är inne i en festperiod. Var och varannan dag dukar han till modellmiddag och skriver nummerplåtar till hela familjen.

Veckans fjärde i antågande

Jag tar igen.

Full cirkus

Idag är det traditionsenlig maskerad på förskolan. I år på temat cirkus. Med aldrig sinande entusiasm har fröken byggt ett cirkustält och ordnat popcornstrutar till pausen. Barnen har själva tillverkat guld- och silverpengar för att kunna betala för sig.

På föräldramötet i förrgår berättade fröken vad barnen ville vara utklädda till för att be oss om hjälp med lite enkel rekvisita. Föreställningen kommer helt klart att domineras av ballerinor och trollkonstnärer. Äppel ville dock vara lejon. Det visade sig vara ett mycket bra val eftersom pappan som satt bredvid mig genast erbjöd sig att låna ut den lejonkostym han hade tillverkat till sin son förra året.

Olivers föräldrar hade inte samma tur. Det var inte någon som hade en skunkdräkt.

Fantomerna

Jag har läst Fantomerna av Klas Östergren. Helt i onödan!

Jag har länge haft den i min bokhylla och varit lite nyfiken på den. Så när det var min tur att välja bok till den virtuella bokcirkeln tyckte jag att det var dags att damma av den.

Nu visade den sig ganska seg. Så det var med stor självdisciplin jag tog mig igenom den för att kunna dra igång en diskussion här. Diskussionen uteblev. De andra deltagarna hade inte orkat slutföra läsningen.

Jag tror inte jag behöver säga mer. Skulle ni trots allt inte bli avskräckta så finns boken på rea på adlibris.

Fas tre

Även Pirum är prickig, men det är ju lika bra det.

Själv är jag trött. På återseende.

Nästa fas

Okej. Nu kliver vi in i fas två.

Päppel är nere för räkning.

Frukt är godis

Efter en och en halv månad med smakportioner utan att Pirum svalt en enda tugga testade vi det som man inte får göra. FRUKTPURÉ.

Alla småbarnsföräldrar med självaktning vet att bebisar MÅSTE äta rotfuktspuréer innan man går på efterrätterna. Det har BVC-tanten sagt. Och kanske kungen också.

Nu är det så att vår BVC-sköterska är lite våghalsig och det var faktiskt hon som föreslog att vi skulle ge Pirum något mer halkigt och sött än sträva rotfrukter. Jag själv hade ALDRIG vågat bryta mot denna heliga bestämmelse.

Första dan satt Pirum med lika stängd mun som vanligt, men det jag lyckades peta in slank faktiskt ner och på tredje dagen gapade hon frivilligt. Efter det har hon dessutom lyckats svälja en och annan tugga av både gröt och palsternacka.

Nu skulle jag inte direkt säga att hon kastar i sig maten. Men det är gigantiska kliv framåt.

Och ny färg på bajset är ju konkret resultat.

Tvättdags

- Mamma, den luktar hästbajs.
- Va? Ulltröjan? Luktar den hästbajs?
- Eller kanske fårbajs.

Okej, okej. I get the point.

Goda grannar

Vi har en liten uppskottad gång mellan oss och grannarna. Man skulle kunna tro att vi springer mellan husen titt som tätt, men så är det inte. Jag använder den till exempel aldrig.

Det är grannarna som har skottat den. För att kunna gena hem när de har hängt vår morgontidning på vår dörr.

God morgon

Det kom ingen Gumman Tö.
Det kom ännu mera snö!

God morgon.

Rättelse

De kan visst tröttna i alla fall.

Idag när jag hämtade på förskolan låg där fyra fem barn och grävde frenetiskt i snön med små sandlådespadar.

- Vi hjälper Gumman Tö! Vi vill ha sommar.
- Gumman Tö, Gumman Tö, kom och slaska bort vår snö!

Långt ifrån less

- Mamma, det snöar! skriker Äppel glatt och hänfört.

Att det kan vara så fantastiskt efter flera månader med snö.

Nära ögat

När jag hämtade på förskolan berättade fröken Ann att de hade ätit semlor fettisdagen till ära.

Gah, jag höll på att missa det. Jag har faktiskt inte ätit en enda semla i år. Inte en enda semla och det är redan fettisdagen. Vilken karaktär jag har.

Nu finns det i alla fall fyra feta bullar i kylen. En till Äppel och Päppel att dela på, en till maken och två till mig. Jag har ju en del missade semlor att ta igen.

Nattvakten

För ett tag sedan diskuterade vi Nattvakten av Sarah Waters i den virtuella bokklubben.

Boken skildrar ett antal personer under tiden kring andra världskriget. Deras öden vävs samman på olika sätt; mer direkt eller i perifierin av varandras liv. Det känns naturligt och skickligt skrivet.

En stor del av personerna är homosexuella och det är intressant att författaren har valt att hantera detta i en bok som rör sig i den här historiska miljön. Det blir på något vis mer trovärdigt och självklart när det inte är bokens enda fokus.

Jag gillar boken. Det gjorde vi i alla. Så det är ett tips.

För försiktig?

Jag har ett par skor som behöver klackas om. Jag måste säga att jag drar mig för det eftersom jag tycker att skorna behandlas så ovarsamt i klackbarerna. Visst är det väl lite märkligt att de liksom bara slänger skorna i en hög i någon stålställning eller korg? Eller är det bara jag som bryr mig?

Jag har också en sidenklänning som skulle behövas lagas på ett ställe där sömmen har dragit hål i tyget. Jag är bara så orolig att det kommer se taffligt ut om det inte görs på rätt sätt.

Det känns lite dumt det här. Jag kommer ju inte använda plaggen så länge de är i det här skicket. Jag måste ta risken.

Är jag galen? Finns det någon annan perfektionist där ute som kan tipsa om de bästa hantverkarna?

Framsteg

En del av barnens ord dröjer sig kvar här hemma. Vi säger till exempel allt som oftast paaansa istället för pyjamas trots att Äppel har talat rent i evigheter. I eftermiddags kom maken hem med matkassar och sade att han skulle stoppa feffe i skafferiet.

- Kommer du ihåg det, Päppel, att du kallade kaffe för feffe när du var liten?
- Ja. Nu jag stoj. Nu jag sägej paffe.

Sanitär olägenhet

- Mamma! Ta bort Pirum! ropar Äppel från vardagsrummet.
- Vad gör hon då? ropar jag tillbaka.
- Hon har bajsat!

Olika släkten

Äppel leker med den avancerade legobulldozern som det tog oss en och en halv timme att bygga. Han visar mig att han har satt dit lite extra legogubbar.

- Mamma, det här är inga byggjobbare. Det är vanliga människor.

Ingen hemmakväll

Jag äter inte Hönökakspizza.

Jag är på restaurang med två väninnor. Utan barn, amningsvänliga kläder eller vattkoppor. Och inte tusan sitter jag och bloggar.

Tänk vad man kan åstadkomma med den nya tekniken.