Låt oss tala om känslor

 När vi cyklade till lekskolan i morse satt Parum bak i barnstolen och funderade.

- Mamma, ibland är du ledsen. Ibland är du arg på mig och då blir jag ledsen.

Det drabbade mig. 

Fest som fest

Igår eftermiddag var det en liten avslutningsfest på förskolan. Eftersom Parum hade varit där hela dagen hade jag tagit med en ren skjorta för säkerhets skull.

Väl på plats frågade jag om han ville byta och han sken upp som om det vore ett fantastiskt erbjudande. Ända till han såg den kortärmade randiga skjorta jag plockade fram.

- Nej, inte den! Jag vill ha pepparkaksgubben.

En salig röra

På frågan om vad han vill ha till frukost svarar Parum alltid samma sak:
- Bara blåbär och hallon och väghurt* och müsli och flingor.
När jag har hällt upp allt tittar han på mig och säger:
- Nu jag vispa?

*Detta betyder helt vanlig yohurt och inget veg-alternativ som man lätt kan tro.

Majväder

Det var fem grader kallt i morse, men åtminstone lite sol. Igår var det omväxlande regn och snöblandat regn.

- Titta. mamma! Det snörar! sade Parum.
- Ja, usch!
- Nej, inte usch. Nu kommer lultomten snart.

Tacksamhet

Alltså, entusiasmen man kan uppbringa när man packar upp matkassar!

- Åh, en sån!

- Ja, det är en sötpotatis.

- En till! Vag elkar den! Och väghurt! Vag elkar den osså! Mamma, titta! En liten ost!
- Ja, vad bra. Vi lägger den här.
- Äpplen! Åh! Och broccoli! Åh! Oj, titta mamma!

- Ja, grönkål.

- Åh! Och en stor ost! Dom bästa kompisar!

Trevligt sällskap

Vi har haft en intensiv och social helg.

- Har du haft roligt i helgen, Parum? frågar jag.
- Var det roligt med Thor?
- Ja! svarar Parum glatt.
- Och roligt med Jenny?
- MmmMmm. Å voligt dig, mamma!

Berätta vad jag tänker, mamma!

Ibland när vi frågar Parum vad han har fått till lunch på förskolan funderar han en stund innan han säger:

- Berätta mig, mamma!

Jag har tolkat det som att han helt enkelt inte kommer ihåg och tänker att jag vet vad de åt. I morse började han dock att försöka berätta något om en av Äppels kompisar och orden kom liksom inte fram. Då drog han till med samma uppmaning. Han tänker alltså att jag helt enkelt borde kunna tala åt honom när han inte vet vad han ska säga?

Måste man så måste man

Jag har en bok under armen. Parum står bakom mig och drar i den:
- Parum måste ha den!
- Nej, det är min bok. Jag ska läsa den.
- Jo, Parum MÅSTE ha den!

Jag tar fram boken och inser att jag har en pixiebok som bokmärke. Det är den som Parum tydligen inte kan leva utan just nu.

Utforskning

Det börjar bli hål på ullbyxorna så här i slutet på säsongen. Bara ett litet, konstaterade Parum igår.

De han fick på sig imorse var dock värre.

- Oj, stora hål! En, två, tre hålor! utbrast han fascinerad.

Alla goda ting är fyra!

Det finns en Parum. Han är två och ett halvt år och alldeles, alldeles underbar.