När minnet sviker

- Jag kommer inte ihåg, utbrister Päppel.
- Minnet har försvinnet.

Medelålders får plötsligt en ny innebörd

Här sitter jag en fredagskväll och stickar och tittar på julkalendern. Det ena borde på något vis ta ut det andra.

Viktiga frågor

Jag funderar en hel del över de stora frågorna så här i adventstider. Hur många lussekatter får man egentligen äta i veckan? Gäller särskilda regler om barnen har varit med och bakat, men inte är med vid ätandet?

Kontraster

Vi har skapat små söta ulliga tomtar idag. Det kändes genuint.

Sedan byggde Äppel och Päppel mikrofoner av överblivet material och gjorde om krubban till en rockscen åt tomtarna. Det kändes väldigt modernt, på gränsen till hedniskt.

Autentiskt

Barnen leker kalas.

- Jag skulle ha sojakorv, eller hur? Jag var allergisk mot laktos, säger Päppel.
- Nej, sojakorv äter man om man är vegetarian, rättar Äppel.
- Pirum och jag var vegetarianer. Visst Pirum?
- Det var jag också, tillägger Päppel.
- Och jag skulle inte ha det här brödet. Jag tålde inte mjölk.

Det är mörkt nu

Jag upptäckte just, i jobbtoalettens obarmhärtiga ljus, att jag har lila strumpbyxor på mig. När jag tog på mig dem imorse var jag säker på att de var bruna.

 I övrigt är livet inte så illa. Jag ska försöka bli bättre på att skriva. Jag saknar det emellanåt.

Det här inlägget är på riktigt

Päppel är en lättskrämd flicka. Det har givetvis lett till att jag vid flera tillfällen har påmint om att en film eller en bok inte är på riktigt. Tyvärr misstänker jag att min välmening har bidragit till att hon har det lite svårt med verklighetsuppfattningen.

När vi var på Astrid Lindgrens värld i somras brottades Päppel med sin empati när Anton fastnade med tån i en råttfälla.
- Mamma, är det här på riktigt?
- Nej, det är ju en berättelse från en bok.
- Men finns inte Emils pappa i riktigheten?
- Nej, det är bara en skådespelare.
- Men det är en riktig människa?
- Ja, alltså mannen där framme finns ju på riktigt. Nu spelar de bara teater. Som en lek, kanske man kan säga.
- Men då har han ju en råttfälla på tån. Har han ont på riktigt?

Häromdagen utbrast Päppel att en man som körde lite konstigt var helt värdelös.
- Det tycker jag inte att du ska säga. Det är inte snällt.
- Det var två stycken som skulle springa och försöka ta en nyckel.
- Var då? På förskolan?
- Nej, på teve. Pappa sade att killen var helt värdelös.
- På Fångarna på fortet? Jag tycker inte att det är så trevligt att säga så. Han var kanske inte så bra på det, men han är säkert jätteduktig på annat. Man är ju bra på olika saker.
- Men han fanns ju inte på riktigt.

Torsdagsbarn

Jag läste nyligen Torsdagsbarn av Sonya Hartnett. Det är en bok om en familj med ett fascinerande levnadsöde. På något sätt kom jag idag att berätta för barnen om den lille pojken Tin som väljer att leva sitt liv under jorden där han gräver gångar. Först under familjens hus, men efter att det har rasat ner i marken, allt längre och längre bort.
- Hände det i riktigheten? undrade Päppel fascinerat.
- Nej, alltså det var bara en bok.
- Men hur gick det för honom vid raseriet? fortsatte Äppel funderandet.
Ibland blir det fel, men ändå rätt på något sätt.

Här kan ni läsa vad jag och andra tyckte om boken.

Skitgöra

Häromdagen ropade Päppel på mig från toaletten. Hon ville att jag skulle hjälpa till att torka henne eftersom hon var lös i magen. Jag tyckte att det var ett fullt acceptabelt önskemål från en femåring även om hon normalt sköter det där själv sedan åtminstone ett år tillbaka.
- Jag ropar alltid på pappa när jag har bajsat hemma hos honom, sade hon sedan.
- Jaså? Varför då? frågade jag förvånat.
- Jag kan ju redan torka mig själv så då kan lika gärna han göra det.

Speciellt till dig, kära mor

I torsdags hade Päppel och Pirum med sig varsitt kort från förskolan. De skulle ligga i kylen hävdade Päppel. Jag misstänkte att det kanske hade något med mors dag att göra och påminde lite diskret imorse.
- Idag är det mors dag.
- Är det? Då måste jag göra något fint, sade Äppel som har lite livserfarenhet.
Päppel såg fundersam ut en stund och utbrast sedan:
- Är det du som är mor?
- Ehh. Ja.
- Åh, då ska du få korten som ligger i kylen. Fröken sade att vi skulle ge dem till mor på mors dag.
- Va? Jag trodde vi skulle ha med dem till Nicolina på hennes kalas, utbrast Pirum förvånat.

Kvällsrundan

Jag älskar den där lilla turen runt trädgården på kvällen när jag plockar in dynor, stänger sandlådan och tar in tvätten. Alltid är det några skor som har kastats av ett sommarrusigt barn eller någon blomma som behöver vattnas. Jag är glad att det varje kväll finns någon anledning att ge sig ut efter att barnen har lagt sig för ofta dröjer jag mig oplanerat kvar en stund, rycker ett ogräs och tar in allt det som jag gillar med min plats på jorden.

Att vilja eller inte vilja. Det är avgörande.

Jag hade tänkt mig att Päppel skulle lära sig cykla förra sommaren. Själv var hon alls inte intresserad. Det spelade ingen roll hur mycket jag lockade och pockade och engagerade mig i att springa bakom. Hon bara surade och det slutade alltid med att vi gav upp efter några få minuter.

Så för en dryg vecka sedan var hon hemma hos en kompis som hade lärt sig cykla och skulle plötsligt själv. Helt själv. Utan hjälp. I en dryg halvtimme höll hon på och försökte att komma iväg på cykeln och puttade sig fram med fötterna utan direkt framgång. Idag tog vi ut hennes egen cykel och hon var lika envis. Efter en bra stund frågade jag om vi inte skulle sätta på pinnen därbak eftersom det faktiskt kan vara lite svårt att börja från marken om man inte är van. Hon gav med sig och jag hjälpte henne att starta. Sedan cyklade hon iväg och behövde inte hjälp någon mer gång.

Mellandagar

Jag hyser sannerligen en aversion mot årstidsväxlingar. Medan andra jublar över att det äntligen är vårlikt förfasas jag över att hallen är full av bävernylonoveraller, vinterkängor OCH leriga överdragsbyxor samt gummistövlar samtidigt. Varje morgon fryser jag i skinnstövlar och handskar medan jag varje eftermiddag försöker undvika de värsta geggpölarna och svettas i min kappa.

Jag blir tokig på de här övergångsperioderna. Låt oss stänga vintern och öppna våren en dag från en annan.

Jaså, den typen av energipåfyllning

Det är sannerligen ljusare nu. Barnen sover inte längre obehindrat till halv nio på helgmornarna. Nyligen vaknade Pirum vid halvsexsnåret.
- Snälla Pirum, det är natt. Ni måste sova lite till, försökte jag.
- Det går inte. Mitt batteri är slut. Jag kan inte sova.
- När du sover laddar du batteriet, trugade jag.
- Nej. Jag behöver mat.

Egenkärlek

Vi gör pärlplattor. Äppel har gjort en ram runt ett hjärta.
- Du måste ju inte pärla inuti, säger jag.
- Du kan ha den som en ram runt ett foto.
- Ja, det tänkte jag.
- Vem ska du ha där då? luskar jag nyfiket.
- Mig själv.

Tidsresa

Jag minns en natt för, låt säga, 18 år sedan. Jag var på någon fest i Vällingby och skulle tillsammans med några kompisar åka kommunalt till Södertälje. Vi missade sista pendeltåget och förstod att vi hade ett antal timmar att fördriva i väntan på första morgontåget. Sedan insåg vi någon gång mitt i natten att det var dags att ställa fram klockan. Aldrig hade väl ett gäng tonåringar varit så glada över att förlora en timme.

Lika glad har jag nog heller inte varit för detta fenomen sedan dess. Ikväll förnimmer jag dock lite av känslan. Kan vi säga att klockan är tio och att det är okej att börja fundera på sängen?

Syskonkärlek

- Mamma, säger Äppel.
- När jag bli stor vill jag ha ett sånt barn som Pirum.
- Då får du skaffa ett sådant barn. Du får säkert lika fina barn.
- Hon ska vara precis som Pirum. För hon är så gullig.

Det är enklare att förändra sitt eget beteende än andras

Jag hade en bild av det fina festliga påskpyntade hemmet med rena ytor och stora vaser med tulpaner. I två dagar har jag plockat och försökt att hålla undan medan barnen har härjat, rivit fram leksaker och pyssel, limmat på bordet och tillverkat egna saker att hänga i riset.

Jag ger upp.

Vacklande hälsa

Imorse hade Pirum bestämt sig för att hon inte ville gå till förskolan. Hon grät och protesterade och försökte med all sin övertalningsförmåga att få vara hemma.

Strax innan vi kom fram till den oönskade platsen kom hon på en ny taktik:
- Jag är varm i pannan. Jag är sjuk. Jag måste vara hemma.
- Det låter inte bra, sade jag.
- Då kan vi ju inte gå till badhuset i eftermiddag som vi skulle.
- Men då är jag inte sjuk längre, svarade hon snabbt.
- Du ska gå till dagis.
- Men jag har ju feber. Då måste man vara hemma.

Ungefär här parkerade vi bilen och Pirum sprang snabbt ner till gården och började åka rumpkana på en snöhög.

Rakt in i medelåldern

Under den senaste sjukperioden lärde jag mig sticka. Eller fräschade upp kunskaperna kanske jag ska säga. Jag stickade faktiskt ett par bebisbyxor på högstadiet.

Nu producerar jag mössor på löpande band. För att riktigt trycka fast tantstämpeln sitter jag här en lördagkväll med stickning och ett gammalt avsnitt av På spåret.

Lyxmacka

När vi sov borta på nyårsafton pekade Pirum glatt vid frukostbordet.
- Jag vill ha chokladsmör!

Det säger en del om hur ofta vi äter leverpastej. Eller kanske en del om att hennes morfar har bott i Köpenhamn.

Livstecken

Jodå, vi är igenom. Det tog mig bara någon extra vecka att först komma på att jag har en blogg och sedan att minnas var den fanns.

Men nu, nya tag!

Utsiktslöst

Hej!

Jag har hostan från helvetet, feberfrossa, ont i kroppen och några barn att ta hand om.

Ses på andra sidan! Låt den inte vara alltför långt borta.

Ovälkommen gåva

Pirum tycker att den stora ullfilten i soffan sticks och undrar nog lite över varför vi har den.

- Mamma, har du virkat den där filten?
- Nej, jag har fått den i present.
- Oj, då fick du en stor. Orkade du hålla den?
- Ja.
- Det var därför du fick ont i ryggen.

Vridet

- Mamma? frågar Pirum.
- Är jag vänsterhänt eller högervänt?

Ohälsan tiger still

Det är mycket nu.

Det började med att barnens pappa upptäckte springmask hos Päppel förra helgen. Samtidigt fick jag en lindrig ögoninflammation. I måndags tog krämporna högre fart. Äppel föll från ett träd och bröt armen. Jag fick vara hemma med honom hela veckan. Samtidigt som han grät av smärta på nätterna fick jag själv sitta upp och sova på grund av örsprång. Under helgen har det mesta lagt sig och jag hann igår rapportera att jag skulle komma till jobbet denna morgon. Det fick jag backa på någon timme senare. Pirum hostar riktigt illa och kräktes ned sängen igår kväll.

Varmare breddgrader

Apropå döden så meddelade Pirum även att hon längtade efter att dö och komma till solen.

Det låter lite som skärselden i mina öron.

Gengångare

Vi är på besök hos barnens morfar. Efter ett tag tittar Pirum på mig och frågar lite skeptiskt:
- Är det din pappa?
- Ja.
- Du sade att han var död.